Vanja Wikström

Happy clappy lördag på er! Hoppas ni har något härligt planerat i helgen – eller inget alls om ni föredrar att göra nada. Mina planer är att hänga med min goda unge, typ.

Niklas hade sin årliga tillställning ”Borgmästerskapen” i går (en märklig pryl där det tävlas i olika grenar), så han har sovit över i farmor Barbros hus (där Borgmästerskapen alltid går av stapeln) och kommer spendera dagen med att vara en smula trött å bakis. Därför är det jag å goda grodan i dag. MYZ.

Jag tänker att vi börjar dagen med en mysig utefrulle någonstans, och sen drar vi antingen till en park å leker eller så går vi på bio. Lite beroende på vädret.

På eftermiddagen ska vi på grillning med mina kompisar och deras kids, så håll tummarna för att det inte regnar. I morgon har jag dock ingen aning om vad vi ska hitta på. Vad ska ni göra? Vi kanske kan inspireras lite av er?

PS – Visst är bilderna på Iggy fina? De tog Nathalie när vi hängde med dem ut till Fjäderholmarna i deras båt i somras, så mysig dag!

Jag måste berätta en grej. Jag har ÄNTLIGEN gjort slag i saken och styrt upp nåt som jag velat göra i ÅRATAL. Och nej – jag har inte byggt ett personligt saltlakritsförråd i källaren (det står kvar på bucketlisten, TÄNK vad smidigt att bara kunna pipa ner NÄRSOM och grabba tag i några hekto häxvrål när andan faller på?).

Vad har jag gjort då? Och vad har bilden ovan med saken att göra? Well, det gäller ben. Och hår. Nu kanske ni kan gissa? Borttagning av hår, närmare bestämt.

Jag har ÄNTLIGEN påbörjat en laserbehandling som ska ta väck oönskat hår på benen, vid bikinilinjen och under armarna. Jag har funderat på detta i ett flertal år men aldrig fått ändan ur vagnen. Jag AVSKYR att lägga tid på denna satans epilering/vaxning/rakning och har tänkt såååå många gånger på all den tid man ju måste spara (i resten av sitt liv!) om man tar bort håret med laser.

Och yes. Jag VET att en enkel lösning såklart är att bara strunta i att ta bort det. Och jag VET givetvis också att jag blivit hjärntvättad av samhället till att tänka att kvinnor inte ska ha hår någon annanstans än på huvudet. Sunkigt, absolut. Och kanske är jag en vek svagis som fallit för detta, men jag känner att jag verkligen drar mitt strå till stacken vad det gäller olika typer av kvinnofrågor, så ni får helt enkelt förlåta mig för att jag inte går i bräschen på just det här området.

Ni som blir arga på mig får sluta läsa nu, och ni som blir nyfikna på det här med hårborttagning ska få lite mer matnyttig info.

Det första man ska veta är att det är en process, inget man bara kirrar på en eftermiddag. Eftersom hårstråna växer i omgångar krävs det ofta runt 6 behandlingar av samma område för att man ska komma åt alla hårsäckar. Det bör gå ca 8 veckor mellan varje behandling, så ska man bli helt fri från hår (FÖR ALL FRAMTID! #halleluja) så tar det nästan ett år att genomföra.

En annan sak är att det är pricy. Men eftersom kostnaden ju sprids ut över nästan ett år blir det inte så farligt ändå. Och när man är klar behöver man ju aldrig mer köpa vax, rakgrejer eller epileringstjofräser. Men det bästa är såklart all TID man sparar. Tänk att aldrig, aldrig, ALDRIG mer behöva lägga tid på att ta bort oönskat hår? För min del (som har rätt duktigt med hår, som dessutom växer snabbtsnabbt) kommer en sån här laserbehandling frigöra enorma mängder tid.

Jag ser också fram emot att aldrig ens behöva BRY mig om de där satans håren. Aldrig mer ska jag ägna mina ben, mina armhålor eller min bikinilinje en hårig tanke.

Eftersom jag funderat på det här i ett flertal år gjorde jag rätt rejäla efterforskningar innan jag bokade tid. Jag valde att göra mina behandlingar på Nordiska Kliniken (tips!), där de har den absolut senaste lasermaskinen som jag läste mig till hade en massa fördelar. Typ att man kan behandla huden närsom på året.

Med andra lasrar brukar man inte få utsätta huden för sol varken innan eller efter behandling, vilket gör det trixigt att få in behandlingen i sitt liv. Svårt på sommaren (om man tänkt vara i solen), svårt på vintern (om man vill åka på någon resa där det är sol), och svårt att kunna avstå helt från solexponering under ett helt år (som det ju tar att behandla klart). Det fanns en massa andra fördelar också, ni kan läsa om dem här om ni är nyfikna.

För några veckor sen var jag på min första behandling, och min reaktion var såhär:

1 // PEPPPPP! Så sabla peppad på att ta kål på varenda rackarns strå. Jag njöt på riktigt av varje laserskott.
2 // Det gjorde ju inte ont alls? Jag har gjort IPL (laserbehandling för huden i ansiktet, ska skriva ett inlägg om det också) och det är rätt smärtsamt. Men det här kändes knappt. Helt sjukt att det var så easy peasy. Jag somnade nästan.
3 // Det gick snabbt, snabbt, snabbt. Trots att jag behandlade så många områden (underben, bikinilinje + insida lår samt armhålor) så tog det bara en dryg timma. Då ska man komma ihåg att aaaaaalla hårstrån på de områdena ju ska lasras.

Nästa tid har jag i oktober, men allra helst vill jag typ spola fram livet ett år så att jag kan slänga alla hårborttagningsgrejor omedelbums.

Lagom till nästa sommar bör jag vara hårfri. Can´t WAIT!

SparaSpara

Tack för era gissningar om vad vi köpt! Ingen gissade dock rätt, även om vi gärna hade fått med oss både fåtöljen och lampan UPPE till vänster hem. Det vi slog till på var träskåpet, det som står på golvet. SÅ fint ju! Men. Nu kommer det ett men.

I går fick vi det hemlevererat, och vad händer? Jo – det känns FÖR STORT! Vi hade ju såklart mätt och donat, men platsen skåpet skulle stå på är bredvid kakelugnen i Bara Vara, och det blev för hopklämt tyvärr. Typiskt oss – att gå igång TOTALT, slå till – och sen behöva sälja det vi precis köpt. ??

Kanske kanske att det får plats någon annanstans, vi ska testa runt lite. Det är OPTIMALT eftersom det dels är så otroligt fint, men också för att det ger så mycket förvaring. Vi har ju rivit ut alla fula garderober som någon satte in på 70-talet, men inser att vi inte har NÅGON RACKARNS STANS att gömma undan dammsugare och liknande.

Och att hitta fina förvaringsmöbler är iiinte det lättaste, därför blev vi så glada när vi såg detta skåp. Men så var det nog för stort. Buhuuuu, gråter blod över detta just nu. SÅ SEGT att behöva ge sig ut å leta efter förvaringsmöbler igennnnnn, och SÅ SEGT att behöva leva med alla städgrejer framme ännu längre.

Ibland (okej rätt ofta i vårt fall he he) blir det inte som man tänkt sig.?