Vanja Wikström

Happy Friday! …den 13:e! Hoppas detta inte varit någon otursdag för er. Tänkte att ni skulle få se hur min fredag den trettonde sett ut fram tills nu, och samtidigt ge en liten uppdatering på hur min första arbetsvecka på Njutningens År gått. Har jag lyckats hålla stressen i schack?

Men, vi börjar från början. I morse mötte jag upp Jonathan, en av mina allra bästa vänner, för en mysfrulle. Det här ska ju vara året då jag HAR TID för mina vänner, de har sin öronmärkta plats i min livstårta och nu är det upp till bevis. Vi frullade på nya favoriten Delselius, där vi båda gick loss på deras (toksmarriga, fem av fem Vanjor i betyg!) avocadomacka.

Denna rara minisemla beställdes också in. Inte av mig dock (är inte så himla förtjust i bakverk faktiskt, typ det enda söta som jag INTE älskar…), men den var ju så snajdig att jag var TVUNGEN att plåta den.

Över avocadomackor, kaffe och juice pratade jag och Jonathan om Livet. Älskar Jonathan, älskar att jag alltid får nya tankar i huvudet efter att ha träffat honom. Det är ju han som inspirerade mig och Jossan till 2:5-metoden, ni vet. En pärla denna mänska.

Sen gick jag hem och inledde arbetsdagen. Insåg att jag hade en rackarns bra hårdag, och dokumenterade det. Kan tyckas lite lurigt måhända, men eftersom denna man av hår RYKER NÄSTA VECKA (!!!) så ville jag liksom få den på bild innan den är ett minne blott.

För yes, nästa fredag är det jag som placerar mig i Maggies frisörstol och klipper av mig barret. Jag tänker mig en tippad page som når till nyckelbenen framtill och som är kortare baktill. Nåt i stil med detta:

Såhär såg jag ut i augusti 2014, och den frippan vill jag tillbaks till. Färgen ska vi också greja med, och nu ska jag bleka sk*ten ur håret. Bye bye ombre och hej hej nåt i stil med…

…denna tjusiga donna som jag följer på Inspirationstagram. Varenda gång jag ser en bild på henne i mitt flöde SKRIKER mitt inre att jag måste helbleka håret. Och på fredag är det dags!

På hemmaoffice svarade jag på mail, plåtade ett kommande samarbete och fick en drinkhållare i badringsformat levererad till dörren. Den var från River Island som ville bjussa på visning av sin nya badkollektion. Tycker RI gör superfina grejer, och behöver dessutom badklädesinspo eftersom BILJETTERNA TILL BALI NU ÄR BOKADE (wooohoooo, i slutet av februari åker vi!), så jag tackade med glädje ja.

Tack förresten för alla lyckönskningar inför resan, och för alla braiga tips här å på Inspirationstagram! Ni är så roliga, SÅ många av er som varit på Bali med kringliggande öar, några av er är till och med där när vi ska dit (let´s make a date Feministdelegationen), och en av er BOR på Bali – och driver butik! Jag har världens mest spännande blogoliner!

Runt ettsnåret var det dags för lunch. Jag är just nu besatt av halstrad laxsushi (hittas på Folkunga Sushi) och vill äta det varje dag. Så det gör jag. Jag snöar ju in på grejer, ni vet.

På tal om mat så har jag märkt en spännande grej de senaste veckorna: jag är HUNGRIG. Jag brukar faktiskt väldigt sällan vara det, och lunch har jag liksom aldrig förstått mig på. Slöseri med tid, mest. Har jag tyckt.

Men nu. Jag är TOKHUNGRIG. Vill ha lunch, annars vrålar magen. Vill ha middag – och gärna STOR portion! Och nej, jag är inte preggo. Men jag tror det beror på stressen, avsaknaden av den. Det säger Niklas i alla fall, som tycker att det är ett friskhetstecken att jag är hungrig nuförtiden. Känns himla bra faktiskt, och jag tror att han har rätt.

Även om jag bara skulle sitta på hemmaoffice och jobba hela dagen, så piffade jag mig med fräsiga smycken. Värna vardagsglädjen, Njutningens År etc. Tycker det kändes väldans fint att ha både en stjärna och en måne i örat.

På armarna hade jag mina sedvanliga armband – och en nykomling i form av en grön klocka. Tycker den är kalasfin. Har alltid velat ha en grön vintage-Rolex (någon dag ska jag presenta mig själv med en sådan…), men den här duger finfint så länge.

Visst är den fin? Från ett svenskt märke som heter Knut Gadd.

Eftermiddagen har jag spenderat framför datorn och i telefon. Det har slunkit in ett helt gäng roliga jobbprojekt faktiskt, och jag känner verkligen i hela kroppen att det här året kommer bli fantastiskt. Håller mig dock extremt medveten om min no stress-regel, och tillämpar det på alla sätt jag kan på jobbfronten:

• Planerar in jobb i underkant varje dag, eftersom jag vet att det i princip alltid dyker upp nåt oväntat som behöver tid och uppmärksamhet. Målet ska vara att jag ska titta på min veckoplanering och tycka att det känns lite ”lite”. Då hamnar jag rätt, tror jag.
• Jag ställer krav. Hela tiden. ”Nej, jag kan inte jobba för ditt varumärke i utbyte mot produkter, det är svårt att betala hyran med skor.” ”Låter jätteroligt, jag är gärna med på projektet. Den vecka det är aktuellt har jag möjlighet att delta tisdag och fredag.” Osv.

I dag är det fredag, och jag har gjort min första arbetsvecka 2017. Den har varit fantastisk. Jag har inte varit stressad en enda gång, och jag har kunnat göra de saker som jag planerat att göra I LUGN OCH RO. Och det är magiskt. Det är ju såhär det SKA vara! Never going back to stressliv och bocka av-mode.

Tycker faktiskt att jag varit väldigt duktig. Jag försöker också känna att det är okej att inte prestera lika mycket som tidigare, för det kommer inte gå ihop sig. Ni kanske märkt att det varit lite färre inlägg per dag här på el bloggo denna vecka, och det beror på att jag varit sträng mot mig själv: har jag inte hunnit med att skriva inläggen innan arbetsdagen är slut, så får det vänta tills nästa dag. Jag FÅR inte sitta på kvällen, eller på natten.

Det kommer ju ta ett litet tag innan jag får 100% pejl på läget, så att alla bitar funkar smidigt såklart. Men jag hoppas att ni håller ut tills dess.

Nu sitter jag här med en kaffe i handen, och ska göra det sista innan jag TAR HELG (wiiii!). Om en halvtimma ska jag knata till föris och hämta min goda unge, och sen ska vi ha en lugn kväll ihop. Jag, goda ungen och Niklas. Blir bra. Puss och kram på er, hoppas ni får en härlig fredagkväll!

Här är en bild från gårdagen. När jag satt och väntade. I ett väntrum. Men inte vilket väntrum som helst. Här kommer en ledtråd stulen från Insta Stories:

Jag vaccinerade mig! Men inte mot någon tråkig magjsuka eller så, näää – jag fyllde på min Hepatit A och B. Vaffödådå? Jo, för vi ska nämligen åka till…

…BALI! Yes, det e sant! Lyckan är total! Jag och Niklas tänker att vi ska ta det här med att 2017 ska bli njutningens år på allvar. Och eftersom vi faktiskt KAN åka precis när vi vill, och eftersom vi faktiskt KAN jobba varifrån i världen som helst – så varför inte?

Eftersom vi kan vara 100% flexibla med datum så har vi ju möjlighet att leta upp den absolut billigaste biljetten, och sen är det billigt att bo och äta på Bali. Så till ett bra pris kommer vi kunna kräma ut en rackarns massa njutning.

Både jag och Niklas har varit där förut. Bilden ovan tog jag när vi var där tillsammans 2006. Det var utsikten från huset vi bodde i då. Rätt så njutig.

Själva huset såg ut såhär. Det var Niklas familj som kirrat resan, så jag åkte med dem och fick bo gratis i denna vackra boning.

Flygbiljetten till Bali fick jag i present av mina franska managers (jag var ju mitt uppe i musiksvängen då). De tyckte att jag förtjänade en resa efter en massa hårt jobb på musikfronten. Jag kunde knappt tro min egen lycka: bra deal. Väldigt kostnadseffektiv.

En tio år yngre Niklas!

En tio år yngre Vanja!

Under resans gång bodde vi på två olika delar av Bali, det här var hus nummer 2. Inte fy skam det heller.

Jag älskade Bali. Fantastisk natur, vansinnesgod mat, underbar temperatur.

Minns så väl när jag tog den här bilden på en flådigt baletthoppande Niklas.

Den här bilden tjuvtog han på mig när jag låg och sov. Det ser så vansinnesskönt ut, så…slappt, liksom. Att resa dit med en treåring kommer såklart vara annorlunda. Inte lika mycket slappande i mysiga hammockar. Men fint på ett annat sätt.

Min mamma, Iggys mormor, kommer följa med på resan. SÅ mysigt! Dels för att hon är en rackarns skön person, men också för att Iggy kommer ha en till kompis att hänga med.

Iggy och mormor leker väldans bra ihop, och planen är att jag och Niklas ska kunna tjuva till oss en lunch på tu man hand eller så, medan mormor hänger med Iggy en stund. Tror det kommer bli väldigt mysigt.

HUR söta var vi inte i våra hjälmar när vi skulle köra river rafting?! Mouhahaha….

En pinfärsk juice på en restaurang med utsikt över havet. Vi såg solen gå ner och hade det gött. Jag hade en hattperiod, det här var en av mina favoriter.

Vi har länge varit sugna på en riktigt exotisk resa, och känner att NU FÅR DET VARA DAGS! Även om det är en lång resa till Bali så känns det okej att flyga länge med Iggy nu, det kommer gå bra. En kompis har startat en lysande sajt som heter Vagabondfamiljen.se som jag ska lusläsa innan vi åker för att göra saker enklare. Där hittar man det mesta man behöver veta när det kommer till att resa med barn: konkreta tips inför flygresan, vad man ska packa, hur man ska planera, råd gällande olika resmål med mera.

Sajten drivs av en surfande familj med två kids som reser så mycket de bara kan, och har därför samlat på sig en massa bra info som de vill dela med sig av. Supersmart ju. Ni som har kids – bokmärk deras sajt så har ni massor av bra råd när det är dags att resa med småttingar nästa gång!

Att få uppleva nya miljöer med Iggy känns så mysigt. Jag vill att han ska få plaska i havet, springa på stranden, prova spännande mat, se apor, se pappa surfa. Niklas ena bror Charlie kommer för övrigt vara där samtidigt som vi, vilket innebär att de kan surfa tillsammans. SÅ kul!

En annan aspekt kring varför jag vill åka på en långresa är att jag känner att jag behöver belöning för allt slit de senaste åren. Jag är duktig på att värna vardagsglädjen, men de sista åren har jag glömt att fira. Glömt att ge mig själv belöningar. För jag har inte hunnit.

Därför vill jag nu TA MIG TID att resa iväg. Och på den resan ska jag vara NÄRVARANDE och NJUTA. Jag kommer såklart jobba en del också, men det ska vara på en rimlig nivå.

Jag känner också att det är ett sätt att försäkra mig om att jag inte jobbar för mycket; tar jag bort två arbetsveckor (där jag i alla fall inte kan göra jobb som kräver att jag är lokalt på plats i Stockholm) så eliminerar jag automatiskt ett gäng arbetstimmar – och lägger in dem i relation / familj / fylla på energi-bitarna istället. Livstårtan, ni vet.

En flådig solnedgång på Bali för nästan exakt tio år sen. Och nu ska vi dit igen. Magiskt.

Vi tänkte hyra ett hus med pool (går att få till väldigt bra pris där), och tar mer än gärna emot tips! Någon som har bra koll på Bali och vill dela med sig av nåt? Hus att bo i, saker att se eller göra? Eller allmänna tips om att resa långt med en treåring? Tipsa loss i kommentarsfältet!

Happy clappy poddisdag! Den här veckans avsnitt känns viktigast på länge, jag och Jossan tar nämligen ÄNTLIGEN grepp om livstårtan! Livstårtan är en metod som genom att ge överblick över beståndsdelarna i livet hjälper en att skapa det liv man vill ha.

Vilka bitar vill man ska ingå (familj / relationer / jobb / motion / tid för hobby etc)? Hur stora ska de olika bitarna vara? Hur ska den optimala tårtan se ut för att du ska kunna må så bra som möjligt, och vilka risker finns det i ditt liv som gör att du kan trycka in för mycket i din tårta så att den sprängs?

Kort och gott handlar det om att vi alla har 24 timmar på dygnet – vad vill vi lägga dessa timmar på för att må så bra som möjligt?

Anledningen till att vi ägnar ett helt poddisavsnitt åt livstårtan är att både jag och Jossan vill göra stora förändringar i våra liv 2017. Vi har båda brottats med tårtor som sprängts, med resultatet att vi satt vår hälsa på spel. Boven vi båda kämpat mot har ni nog redan benkoll på: vi har jobbat för mycket.

Av dygnets 24 timmar har vi nog lagt närmare 12-14 timmar på jobb, vilket krympt de övriga tårtbitarna till ett minimum. Hejdå vänner, kärleksrelation, spontanitet. Vi har gjortgjortgjort utan att utan att ha varit närvarande (ni vet det där att man liksom KLARAR AV livet istället för att LEVA det). Men nu SKA det bli ändring på det!

Inför poddisen satte jag mig ner, tog fram papper och penna och började rita på min tårta. Jag ritade först upp tårtan som den sett ut de senaste åren, och bredvid ritade jag min nya tårta. Så som jag VILL att den ska se ut framöver. När jag pallade vara ärlig mot mig själv och erkänna hur många timmar jag faktiskt lagt på jobb, så såg min tårta nästan bisarr ut. Det blev VÄLDIGT tydligt vad som behövde förändras.

Den stora skillnaden är alltså att jobbtimmarna ska dras ner från 11,12 till 7,8. Jag ska ha EN NORMAL arbetsdag, punkt slut. Och med EN NORMAL arbetsdag har jag helt plötsligt frigjort ett helt gäng timmar varje dag som jag kan lägga på sånt som jag nästan helt försakat de senaste åren; vänner, min kärleksrelation, motion.

Exakt vilka bitar som ska ingå i min 2017-tårta, hur stora de ska vara och hur jag (och Jossan) ska göra för att göra verklighet av dessa tårtmål berättar vi om i poddisen. Lyssna, och häng mer än gärna på vårt tårtskapande, så gör vi det här tillsammans!

Om tre veckor ska vi ha en uppföljning i poddisen; utvärdera, finjustera och SE TILL att vi verkligen lever efter hur vi vill att våra tårtor ska se ut. Vore sjukt kul om vi poddeliner kunde göra det här ihop, peppa varandra!

Även detta avsnitt sponsras av fiffiga PersonligAlmanacka.se där man kan designa sina egna almanackor. Perfekt verktyg som hjälper en att synliggöra och strukturera upp livet nu när vi ska ta tag i livstårtan. Dessutom ett rackarns bra sätt att smyga in lite vardagsglädje; gör almanackan så fin du bara kan (ÄLSKAR de vi gjorde ovan! Och yes, I KNOW att vi satte oss själva på framsidan på den ena, men man SKA vara stolt även sig själv! ;-D) och låt det bli ett hjälpmedel som är lika piffigt som fiffigt i din vardag. Och vet ni vad? Med koden G-IRLP-OWER får ni 10% rabatt på PersonligAlmanacka.se, woop woop!