Jag känner att jag behöver skriva av mig litegrann angående responsen på det här inlägget. Det här med sömn är SÅ SVÅRT att förstå, så jag hajar att vissa av er blev provocerade. Någon skrev att jag daltar för mycket med Niklas, någon annan att jag känns medberoende osv. Och jag förstår till 100% att ni bara vill mig väl, och att detta kommer sig av att ni bryr er om mig och vill att jag ska ha det bra – så TACK för det, verkligen och uppriktigt. Jag kände kärleken även i era kommentarer.
Men. Det här med sömn alltså. Tyvärr så GÅR det inte att förstå förrän man antingen upplevt det själv, eller lever nära någon som lider av insomni. Det handlar inte om att ”sova dåligt ibland” och ”vara lite trött”. Nej, det handlar om utmattning på en sån extrem nivå att man konstant balanserar på randen till nervsammanbrott. Det handlar om att sjunka ner i depression för att energin att leva sitt eget liv nästan ALDRIG finns där, och för att tanken på att på grund av denna sjukdom missa så stora delar av sitt liv är förtvivlande.
En av er lämnade den här kommentaren: Tror så många tar det för lätt det här med sömnen, de förstår inte att det kan vara något man inte kan styra själv… Min mamma har haft/har stora sömnproblem. Under mina första år sov jag och min syster med pappa i annat rum. I perioder när hon sovit som sämst har hon varit i jättedåligt skick och tillomed blivit inlagd på psyket. Så sömnproblem är inget man bara ”löser själv”.
På ett sätt var det skönt att någon förstod, på ett annat sätt är det fantastiskt att så få inser vad vi har att göra med – för det betyder att det inte drabbar så många. Något som i vårt fall inte alltid är positivt eftersom den hjälp som finns att tillgå är minimal. Folk KAN INGET om det här, det har vi märkt. Och då ska ni veta att Niklas i tio års tid har letat och letat och kämpat och kämpat och testat och testat det ena med det tredje.
Men det har alltid kokat ner till att den som försökt hjälpa haft för lite kunskap, och hjälpen har uteblivit – alternativt orsakat ännu mer störningar på sömnfronten. Fruktansvärt frustrerande när det enda man vill är att det ska BLI BÄTTRE.
Sen en tid tillbaka är det dietspåret som undersöks – hur påverkas kroppen (och därmed sömnen) av olika födoämnen? Exakt rätt dos av magnesium i kombination med kalcium är viktigt till exempel. Tidpunkten dessa ämnen intas är också avgörande. Niklas agerar kemist och forskar och testar och grejar och donar. Om någon av er känner till en riktigt duktig dietist som skulle kunna vara intresserad av att ta sig an ett fall som Niklas så hojta GÄRNA.
Eftersom sömn är ett så komplext område där det tyvärr finns alldeles för lite forskning och alldeles för lite hjälp att få så har Niklas fått ta reda på det mesta själv. Löser han någonsin sina problem får han skriva en bok och starta en sajt – så att andra i samma situation ska få tillgång till mera information, för det behövs verkligen.
Och sen måste jag också inflika att även om jag absolut dragit det tyngsta lasset på nattfronten, så finns det fler tillfällen att dela på föräldrajobben. Och där levererar han MVG++. Det är som ni vet alltid Niklas som lagar mat (och handlar) hemma hos oss. Det är alltid Niklas som lämnar på föris (vi hämtar varannan dag). Varje morgon kommer han in och hämtar grodan, och sen ligger jag kvar i sängen och myser (alt sover lite mer om jag behöver) tills jag väljer att gå upp. På samma sätt som jag gör vad JAG kan för att förenkla hans liv, så gör han vad HAN kan för att förenkla mitt. Han är världens bästa och mest engagerade pappa, och en fantastisk partner in life.
Har ju sagt det tusen gånger tidigare, men nåt som gör att jag verkligen älskar att leva med Niklas är hans fantastiska humör. Han är (nästan) alltid positiv, tycker att allt är möjligt och är extremt svårirriterad. Att han pallar ha ett sånt grymt bra humör och en så fin inställning till livet när han går på så extremt mycket mindre bränsle än nästan alla andra är ett under.
Jag vet ju hur jobbigt jag tycker ALLT är när jag sovit dåligt i EN natt, eller TVÅ. Att ha 15 års überpissigt sovande bakom sig men ÄNDÅ lyckas vara en härlig person tycker jag är värt ett helt gäng stjärnor i himlen. När jag frågar hur han pallar med det säger han att det helt enkelt ”blir för deppigt annars”. Om han skulle låta sitt mående påverka sitt beteende skulle hans liv bli lika überpissigt som hans sovande.
Hursomhelst, vi gör så gott vi kan som familj – utifrån just våra personliga förutsättningar. Den eviga jakten på en lösning vad gäller sömnen hoppas jag ska få ett slut såklart, men tills vi nått dit får vi jobba som ett team och ta hand om varandra på de sätt vi kan för att ta hand om vår familj.
(Alla fina bilder är tagna av KajsaCharlotta.se)
