Vanja Wikström

[youtube id=”Jyr7Ik95rCY”]
I ovan klipp får ni en inblick i vårt sjukdomsträsk. Varning utfärdas för extremt härjad la mama (inte direkt insta-inspo, mer diskbänksrealism-inspo, men sån behövs ju också ibland) och en väldans ynklig groda.

Alltså… Tacksamheten över att jag och vi har denna bloggosfär…! Har sagt det förr men det kan aldrig sägas för många gånger – TACK! I LOVE YOU! Tack för alla kloka kommentarer på mitt förra inlägg, vi känner oss mycket tryggare nu med hur vi ska göra med detta satans penicillin. Vi har såklart testat att resonera och försöka leka in det, men det är tyvärr endast tvång som funkat, precis som för er.

Precis som ni berättat upplever vi också att det gått liiite lättare, nu när Iggy fått i sig fler än en dos. Vi förklarar att medicinen är viktig för att bli frisk, sen gör vi det så kort som möjligt (själva itutandet), och efter det öser vi på med gos och beröm. Men fy fan alltså, vidrigt att behöva göra såhär mot sitt kiddo.

För andra i samma situation kan jag verkligen rekommendera länkarna som Kristin och Hanna tipsade om, som handlar dels om vad antibiotika är för nåt, och tips and trix för att få i det i barn. De hittas här och här.

Måste också säga att det känns lite jobbigt att ge antibiotika, och att jag känner mig vilse och utelämnad till en stressad sjukvård. Akutenbesöket i går gick snabbare än blixten, och det var knappt att jag förstod vad som hänt innan vi var ute på gatan igen. Efter snart en vecka med minimal sömn och konstant bök är min hjärna inte den skarpaste, så alla frågor som jag (givetvis) kommer på här och nu, glömde jag att ställa igår.

Iggys trumhinna är inte spräckt, och vad jag kan läsa mig till behövs då ingen antibiotika, öroninflammationen läker av sig själv (precis som flera av er påpekat). Sänkan såg bra ut, och vad jag förstår innebär det då att det inte finns några virus i systemet. Halsodlingen såg också bra ut, inga streptokocker fick vi höra. Inga problem med lungor eller hjärta. Men en vaxpropp i ena örat, och en inflammation i det andra. Behöver vi då tuta i vår unge penicillin med allt vad det innebär?

Men kanske är det det som behövs för att få honom på banan igen? Iggy är slö som tusan, vi får inte i honom mat men han dricker helt okej. Har även fått i sig lite smoothie med nyttigheter. Han hostar som en liten sate, nåt som såklart stört nattsömnen rätt rejält. Men på dagen har han sovit väldigt mycket (han sover just nu), så förhoppningsvis kan systemet laga sig litegrann, och han kan få mer energi.

Ja, det känns bara så jobbigt alltihop. En toksjuk unge som man måste tvinga i hemska grejer och göra ännu ledsnare än vad han redan är. Nu önskar man att man var läkare, så att man kunde avgöra vad som var bäst i en sån här situation. Har man påbörjat en antibiotikakur ska man slutföra den, läste jag mig också till, så nu får vi köra på penicillin helt enkelt. Och hoppas att Iggy piggar på sig snart. För att se sin lilla goda unge bara bli sämre och sämre är hjärtskärande.

 

Men men, nu till något som gjorde mig och oss väldigt glada i dag. Fantastiska Caroline har varit framme igen, och huxflux stod det en påse med ovan tokfina illustration utanför vår dörr. HUR gulligt? Fick ett så fint sms från henne i morse, att ”nu finns det en liten present till Iggy utanför dörren”, som hon hoppades skulle pigga upp i sjukstugan. Och JA, det piggade verkligen upp!

TACK fina Caroline, ytterligare en fantastisk person som jag lärt känna irl tack vare den här bloggen och alla ni grymma mänskor som hänger här med oss. KRAM på er ALLA!

Jag kan nu officiellt konstatera att den här veckan kvalar in på topp tre-listan över de jobbigaste veckorna ever. Hinner inte skriva så mycket om det just nu, men alla ni med kids som nån gång varit sjuka förstår säkert varför vi inte direkt har det peaches and cream just nu.

Hursom – Iggy har öroninflammation och vi har i dag efter besök på akuten fått penicillin. Men alltså – HUR I HELVETE ska man få in penicillinet i sin unge? Snälla, HJÄLP! Iggy vill inte äta eller dricka (vi får i honom lite äppelmust och vatten), så hur fasen är det tänkt att man ska få ner flytande vätska – i ganska stora mängder dessutom – tre gånger per dygn?

Vi har precis kämpat livet ur oss för att få in den första dosen i en extremt motvillig Iggy, och halva kom väl ner i magen tippar jag. Hur gör man?! Vi försökte locka med glass, blanda det i glass osv. Han vill inte äta så det är inget alternativ att försöka smyga ner det i nåt ätbart. Vi tog helt enkelt sprutan som man fick med penicillinet och mer eller mindre tvingade i det i Iggy, men man kan ju inte hindra honom från att spotta ut det man tvingar i.

USCH, det här är en vidrig upplevelse på alla sätt och vis. Help please alla mamas! Har ni några tips på ämnet barn och penicillin?