Vanja Wikström

Eftersom frågepoddisarna har varit så rackarns poppis kör vi på med en till – så fråga på bara! Som vanligt kommer vi blanda högt å lågt, djupt å ytligt, allvarligt å flamsigt – alla möjliga frågor får alltså plats. Och inget är för personligt att fråga om, vi gillar ju att bjussa liksom!

Ställ era frågor i kommentarsfältet på detta inlägg så plöjer vi igenom så många vi bara hinner i nästa poddis (spelas in på tisdag)!

De tokfina bilderna är tagna av fantastiska Johanna!

Här kommer lite bilder från i morse, när Iggy lekte med ”mammas kompis” Hasse. Alltså, Iggy är så jävla god nu så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Det här att man kan prata med varandra alltså… SÅ gulligt. Och så KUL!

Saker som gjort extra starka intryck pratar vi såklart extra mycket om. Som i dag, när Åhléns bjussade på en livs levande tomte. Under själva tomtemötet var det inte så mycket action på Iggy, men efteråt har vi pratat om det säkert tio gånger. ”Tomte!” säger han. ”Jaaa, vi träffade tomten utanför Åhléns i dag” säger jag. ”Tomten läskig!” säger han. ”Ja, han var kanske lite läskig, men tomten är väldigt snäll. Det är han som kommer med julklappar till alla på julafton sen” svarar jag.

Det går någon halvtimme. Sen: ”Tomte!”. ”Tomten läskig!”. ”Tomten snäll!”. Detta berättade han med stor inlevelse för glammis-Picklan som vi sprang in i på vägen hem. SÅ sött. Han ska liksom dela med sig av sina upplevelser, berätta för henne om sitt tomteäventyr.

När han berättar såna här historier så dör jag sötdöden, typ. Faktum är att jag dör sötdöden flera gånger om, varenda dag – tack vare denna lilla unge. Bästa stunden på dagen är när han kommer springande mot mig när jag hämtar honom på föris, eller när jag kommer hem om Niklas hämtat. Det är det finaste som finns, smällkärlek deluxe i hela kroppen.

Det här überklyschiga med att man blir tokkär i sitt barn stämmer så himla väl för min del. Ibland kan jag tänka på att det nästan är stört att jag kan bli så lycklig bara av att vara nära Iggy. Att få hålla honom, eller bara titta på honom utlöser liksom kaskader av lycka inombords. Han är som en liten lyckobomb som sprider så mycket känslor omkring sig konstant, utan att vara medveten om det alls.

Ibland tänker jag på min egen mamma och pappa, när jag känner det här lyckoruset. Inser att det är så de måste känt för mig. Undrar om de fortfarande känner så? Kommer jag alltid känna såhär för Iggy? Eller kommer det förändras med tiden?

Är hursomhelst så himla tacksam att jag får ha denna lilla lyckobomb i mitt liv.

[youtube id=”c7oRHYSO1I4″]
Hörrni, ni har väl laddat upp en bild i Luciageneratorn jag skrev om nyligen va? Tycker det är en superfin kampanj som 7-Eleven gör tillsammans med antimobbningsorganisationen Friends – för varje uppladdad bild skänker 7-Eleven 10 spänn till Friends som jobbar för att barn och unga ska kunna växa upp i trygghet och jämlikhet. SÅ bra!

I skrivande stund är det drygt 17 000 mänskor som laddat upp sina bilder – det blir många slantar som kommer gå till ett sjukt vettigt ändamål! Men mer stålars behövs – så ladda upp en bild ni med och stötta kampen mot mobbning. Just do it – och gör det HÄR!

I samarbete med 7-Eleven