Här kommer lite bilder från i morse, när Iggy lekte med ”mammas kompis” Hasse. Alltså, Iggy är så jävla god nu så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Det här att man kan prata med varandra alltså… SÅ gulligt. Och så KUL!
Saker som gjort extra starka intryck pratar vi såklart extra mycket om. Som i dag, när Åhléns bjussade på en livs levande tomte. Under själva tomtemötet var det inte så mycket action på Iggy, men efteråt har vi pratat om det säkert tio gånger. ”Tomte!” säger han. ”Jaaa, vi träffade tomten utanför Åhléns i dag” säger jag. ”Tomten läskig!” säger han. ”Ja, han var kanske lite läskig, men tomten är väldigt snäll. Det är han som kommer med julklappar till alla på julafton sen” svarar jag.
Det går någon halvtimme. Sen: ”Tomte!”. ”Tomten läskig!”. ”Tomten snäll!”. Detta berättade han med stor inlevelse för glammis-Picklan som vi sprang in i på vägen hem. SÅ sött. Han ska liksom dela med sig av sina upplevelser, berätta för henne om sitt tomteäventyr.
När han berättar såna här historier så dör jag sötdöden, typ. Faktum är att jag dör sötdöden flera gånger om, varenda dag – tack vare denna lilla unge. Bästa stunden på dagen är när han kommer springande mot mig när jag hämtar honom på föris, eller när jag kommer hem om Niklas hämtat. Det är det finaste som finns, smällkärlek deluxe i hela kroppen.
Det här überklyschiga med att man blir tokkär i sitt barn stämmer så himla väl för min del. Ibland kan jag tänka på att det nästan är stört att jag kan bli så lycklig bara av att vara nära Iggy. Att få hålla honom, eller bara titta på honom utlöser liksom kaskader av lycka inombords. Han är som en liten lyckobomb som sprider så mycket känslor omkring sig konstant, utan att vara medveten om det alls.
Ibland tänker jag på min egen mamma och pappa, när jag känner det här lyckoruset. Inser att det är så de måste känt för mig. Undrar om de fortfarande känner så? Kommer jag alltid känna såhär för Iggy? Eller kommer det förändras med tiden?
Är hursomhelst så himla tacksam att jag får ha denna lilla lyckobomb i mitt liv.
Hej hej. Sitter och scrollar på imgur och denna post kommer upp:
http://imgur.com/gallery/AjR1RUJ
Kan det vara så att personen till vänster är du, eller är hon bara sjukt lik dig?
Mvh/Rebecka
Åh så härligt att läsa ! Sitter och vaggar min 3månaders bebis och längtar tills hon blir större och roligare. Visst njuter jag av bebistiden Också som alla säger att man ska men de måste ju bara bli roligare. Just nu ylar hon massor utav ljud, och visst är hon supersöt men den dagen hon kan gå och utrycka sig som den lilla människa hon är kommer vara magisk 🙂
Så fruktansvärt gosiga kinder han har! Vill bara attackera så mysiga kinder med miljarder av pussar. Så fruktansvärt tråkigt att jag inte har någon i min närhet med barn i den åldern längre 🙁 de är ju så fantastiska glädjespridare i den åldern! Får försöka bonda lite bättre med min ettåriga granne tror jag haha 😉
Nu ska du få en sådan här ”vänta-bara”-grej från en förälder med äldre barn än du, men inte en av de där ”allt kommer bli så jävligt” utan en ”det blir bara häftigare och häftigare”. Min äldsta dotter fyller ju snart fyra och det är fantastiskt att få höra henne berätta vad hon har varit med om och funderar på. Ju äldre de blir, desto mer abstrakta koncept kan de ju förmedla också – hon kan berätta om drömmar, ställa frågor om hur saker fungerar osv. och leka avancerade lekar! Hennes lillasyster föddes med kejsarsnitt och det har resulterat i att hon ”leker doktor” med alla som kommer och hälsar på där de ska ha ett gosedjur i magen som hon ska skära ut med en ”vass kniv”, till exempel. sidospår men det jag ville förmedla är att det du beskriver bara fortsätte roch blir bättre och bättre – man märker att allt man berättar fastnar hos barnen och sedan återberättar de det fr andra (oavsett om det är att tomten är snäll eller att barn kan hämtas ut ur magen med en skalpell :D)