Eftersom jag ska svischa fram och tillbaka till Berlin över dagen i dag, så har jag tidsinställt några inlägg till el bloggo så att det inte ska eka tomt härinne. Dessa inlägg är alltså skrivna i går kväll, när jag som ni vet inte var så jävla pepp. Så om det sipprar igenom lite bitterhet mellan raderna så vet ni varför den är där, i går var en sån dag ju. Jag hoppas att den här dagen är bättre, så att jag kan uppskatta det fantastiskt skojiga med att få dra till Berlin.
Jag ville egentligen bara säga att när man har såna där dagar som jag hade i går, så är det enda som hjälper (för min del i alla fall) att tänka på det som är viktigt PÅ RIKTIGT. Och på den fronten är ju faktiskt allt riktigt rackarns bra. Jag har ovan fantastiska man att dela mitt liv med – en livspartner in crime som är allt jag vill ha with a cherry on top. Helt fucking fantastic, ju.
Vi gjorde ett projekt ihop i går som (trots min totala brist på energi och pepp) blev superbra. Och det var jätteroligt, även om jag inte riktigt kunde njuta av det pga bitterf*tta deluxe-känslor. Men är så tacksam att vi kan göra så mycket grejer ihop som är så roliga. Är så tacksam att vi håller på och skapar ett hem tillsammans som blir så fint så att jag knappt kommer tro att jag faktiskt FÅR BO DÄR när det är klart. Är så tacksam att vi hjälps åt så jäkla bra när det är jobbigt, delar på bökigheter och jobbar som ett team för att få vårt liv att bli så bra som det bara kan.
Jag är så tacksam att vi producerat en liten liten mänska som är så god att det spritter i hela kroppen av kärlek när jag ser honom. Att jag kan känna total och komplett LYCKA bara av att ha honom i famnen, få snusa på hans hår och pussa på hans goda små kinder. Jag är så tacksam att denna lilla mänska känns genuint lycklig och trygg, och jag är så glad att det är jag och Niklas som lyckats få honom att känna så.
Jag är så tacksam att jag har världens härligaste mamma och pappa, syster och bröder. Att mina vänner är så satans underbara, och att jag i den kretsen givetvis räknar in mina fantastiska glammisar som jag är så glad att jag får hänga så mycket med. Mina fina glammisar, som fick mig att må SÅ mycket bättre i går, och det var en rejäl insats med tanke på gårdagens bitterhet.
Att fokusera på vad som är viktigt PÅ RIKTIGT, är min nödutgång dagar som i går. Inget annat spelar ju någon roll. Egentligen. Och jag är så sjukt tacksam. För på den där viktigtpåriktigt-fronten, där är det fasenimig full rackarns pott.
Okej, jag hoppas som sagt att i dag är en bättre dag och att jag har roligt i Berlin och inte kaskadkräks redan på Arlanda pga likadan energinivå som i går (gud förbjude) samt panisk flygrädsla. Pust. Ska se om jag kan lyckas uppdatera nåt på Insta (@vanja_wikstrom) eller Snapchat (vanjawikstrom), följ gärna med mig där om ni är nyfikna på vad dagen kommer bjussa på!
Och NEJ, jag får inte betalt för att ragga följare till min Snap (?!?!?! fick den frågan i går, en av de grejerna som skavde, ledsen om bitterheten sipprar igenom lite här just nu). Jag skriver ut Instagram och Snap i bloggen då och då eftersom jag förmodar att det finns de som läser bloggen som tycker det är skoj att följa med även på andra kanaler. Konstigare än så är det inte.
Som Christer Björkman sa (sjöng?) – i morgon är en annan dag, den dagen är i dag och jag hoppas verkligen att det stämmer.
