När man har loppis är det ju meningen att man ska säga ett värdigt adjö till sina gamla älsklingsplagg, och lÃ¥ta dem fÃ¥ vandra vidare. Men. Det motsatta kan ocksÃ¥ hända – nämligen att man Ã¥terupptäcker sina gamla raringar. Precis detta hände mig i söndags, med tvÃ¥ tingestar.
Den ena är silverarmbandet som jag har på mig på den här bilden. Det är köpt för säkert tio år sedan, på en marknad i Provence. Det är handgjort och jag äääälskade det länge. Bar det jämt. Men sen ett par år tillbaka har det legat och samlat damm i en låda, och i söndags var det dags att låta det vandra vidare. Nästan i alla fall.
För när det kom fram en kille och började fingra pÃ¥ det sÃ¥ kändes det…inte rätt. När han sen frÃ¥gade om priset och jag svarade ”50 pix!” och han tyckte det var för dyrt, sÃ¥ blev jag SÃ
lättad att han gick. Plockade upp armbandet, fingrade pÃ¥ den oxiderade metallen och kände att NÃÃÃÃÃÃà det här ska jag ju BEHÃ
LLA!
Sagt och gjort så slank det ner i min väska, i går putsade jag upp det och trädde det på armen. Och nu är vi best friends igen, jag å armbandet.
Ungefär samma sak hände med ringen med den stooora rosa/bruna stenen pÃ¥ bilden ovan (ring nr 2 frÃ¥n vänster). En tjej började fingra, frÃ¥gade om priset, fick ”50 pix!” till svar och la tillbaks den dÃ¥ det kändes för dyrt. Jag andades ut. Plockade upp ringen, kände den lena, kalla stenen under fingrarna och stoppade ner den i väskan. NÃÃÃÃÃÃÃ, inte heller den var jag redo att lÃ¥ta vandra vidare. Bar den i gÃ¥r, och även den är nu en ny(gammal) bestie.
Kuriosa om denna ring: den är faktiskt gjord av Niklas ex! En sjukt fräsig amerrrrrkansk donna som gör ASFINA smycken. Märket heter Bahgsu Jewels och hittas här, varning för extrema ha-begär dock! Ett tag såldes hennes smycken i Niklas klädbutik 654.se, och då snappade jag åt mig min ring-skatt. Väldigt glad att inte heller den fick vandra vidare. Fint att återupptäcka gamla kärlekar ibland.
(De tokfina bilderna är (såklart!) plåtade av duktiga Johanna på @nesscocreations.)