Vanja Wikström

Vill börja med att säga ett stort rackarns TACK för all fin feedback som jag och Josefin fått på senaste poddisavsnittet! SÅ fint att ni lyssnat, gråtit och skrattat med oss. Vad ska man säga? Familj är ett ämne som verkligen berör, på alla plan. Som vi pratar om i podden så ger ens familj ofta upphov till de starkaste känslorna – på både bra och dåliga sätt.

Bilderna ovan är förresten från vårt urmysiga lilla Parisiska krypin där vi satt och spelade in Familjeavsnittet. Härligaste inspelningsplatsen hittills!

Men! Nu måste jag ju tipsa om att jag å Josefin dragit igång en Facebooksida! Som jag nämnt tidigare är vi ju sjukt sugna på att göra en maaaaaassa saker tillsammans framöver, och Facebooksidan är det perfekta stället att dela alla dessa projekt med er som vill hänga med på resan, tänker vi. Den ska också vara en plats för inspiration och – givetvis – kontakt med ER! Vi är aspepp på denna vår nya lilla bebis, och även om den inte ser så rackarns fräsig ut än så kommer det hända mycket skoj där framöver.

Hoppas ni vill haka på oss även där, min å Josefins fejansida hittas HÄR!

Vill bara påminna om GlamMoms utförsäljningsevent i morgon, komsi komsi! Jag kommer vara där å hjälpa till med storlekar, servera snask och snickesnacka. Kommer bli toppenmysigt och vi har MAASSOOOR av fina fynd att bjuda på till såväl preggosar som ammande!

Nu har nya avsnittet av  vår älskade poddis landat, och den här gången pratar vi familj. Det blev ett väldigt känslosamt avsnitt, framförallt för Josefin som växt upp under ganska stökiga förhållanden med en pappa som både var den stora idolen och den stora besvikelsen då hans alkoholism tyvärr fick honom att göra märkliga val alltför många gånger.

Hon berättar om hur hennes pappa och hennes uppväxt påverkat henne, och om pappans bortgång för några år sen. Vi gråter både en och två gånger, när Josefins tårar började trilla blev jag också så otroligt påverkad av hennes berättelse som både är sorglig och jättefin på samma gång. Ett extremt personligt avsnitt.

Måste tacka Josefin som öppnade sig på det här sättet, så fint att hon delar med sig. Finns säkert många som kommer känna igen sig i hennes berättelse och känna hopp om framtiden tack vare den.