Jupp, i går var det alltså dags – jag och Piggly tog oss till öppna förskolan för första gången! Eller, han har faktiskt varit där ett par gånger förut (med vår barnvakt Jossan), men det var premiär för min del.
Eftersom jag och Niklas maxat föräldrapenningen (tagit ut högsta nivå 7 dagar i veckan) så går ersättningen ner rätt rejält nu i februari. Och nu har vi kört 6 månaders föräldraledighet var, så den tid som är kvar innan Iggy börjar på föris delar vi på.
Men i och med att Niklas fortfarande är den som får föräldrapengen, så tar han lite mer. Vi börjar dagen ihop, och vid 10.30-tiden piper jag till office. Då rattar han Grodan tills Jossan the babysitter kommer kl 13. Hon stannar till 18, då tar Niklas vid. Sen kommer jag hem 18.45, så brukar det se ut.
Jossan är hos oss tre dagar i veckan, då återstår två dagar som vi alltså tar varsin. Och torsdagar är från och med nu mamma å Groda-dagar. Vilket känns hur mysigt som helst!
Så i dag knatade vi alltså iväg till öppna förskolan. Vi har önskat att Grodan ska få börja föris i mars, så jag tänker att det är ju bra om han upplevt en Riktig Barngrupp åtminstone ett par gånger innan dess.
Jag/vi har ju som ni vet inte varit så traditionellt föräldralediga, och därför har det inte blivit så mycket barnhäng i grupp. Iggy har umgåtts en hel del med sina kussar, men inte smakat på förisprylen riktigt. Därför kommer vi gå hit varje torsdag från och med nu, han å jag.
Hur var det då, att hänga på öppenföris? Jo – det var jäkligt trevligt! Tyckte både han å jag. Det var precis lagom med andra kids där (typ fem till), med sjukt trevliga tillhörande föräldrar (en nöjd GlamMom-kund dessutom, huuur lovely?). Maaaassor med roliga leksaker (Grodan gick bananas), och en sångstund där man fick slamra loss på en massa rytmikinstrument.
Det var väl inte direkt så mycket lekande kidsen sinsemellan (alla var mellan 12-14 månader gamla). Mer att Iggy snodde en tygapa från en liten tjej, och en liten kille klättrade över Iggy för att komma fram till rutschkanan. Men leksakerna gick de loss på allihop. Piggly hade helt klart skoj, så jag får nog lov att säga att öppna föris var en succé.
Men – vet ni vad? Jo, när jag var där så väcktes den här ”jämföra barn”-prylen som jag skrev om på bloggen för rätt länge sen nu. Jag hade en släng av det de första månaderna (ni vet, när man ser jämngamla bebisar på Insta som typ jonglerar, medan mitt barn inte ens kan lyfta huvudet, och så blir man lite sådär…ängslig), men sen försvann det när jag insåg hur knäppt det var.
Men nu slank jag dit igen. Alla barn förutom ett knatade omkring. Ingen hade napp. Mitt barn går inte, och nappar ständigt. Har inte funderat en sekund över det, förrän nu – när jag helt plötsligt såg en massa jämngamla som gjorde saker annorlunda.
Men jag lyckades dra upp hjärnan ur den totalt poänglösa jämförelsehetsen rätt kvickt. Så det var ju skönt. Och återigen påminns man om det djävulska i att jämföra sig. Det tjänar ju aldrig någonting till. Det finns alltid någon som är smartare, snyggare, rikare, snabbare, fräsigare än du – så att värdera sig själv efter andra är att be om besvikelse
Den som ständigt jämför sig kommer aldrig bli nöjd, och aldrig lycklig. Det gäller att göra det absolut bästa av det man har just här och just nu. Och från och med i går ingår öppenföris i det.
