Jupp, i går var det alltså dags – jag och Piggly tog oss till öppna förskolan för första gången! Eller, han har faktiskt varit där ett par gånger förut (med vår barnvakt Jossan), men det var premiär för min del.
Eftersom jag och Niklas maxat föräldrapenningen (tagit ut högsta nivå 7 dagar i veckan) så går ersättningen ner rätt rejält nu i februari. Och nu har vi kört 6 månaders föräldraledighet var, så den tid som är kvar innan Iggy börjar på föris delar vi på.
Men i och med att Niklas fortfarande är den som får föräldrapengen, så tar han lite mer. Vi börjar dagen ihop, och vid 10.30-tiden piper jag till office. Då rattar han Grodan tills Jossan the babysitter kommer kl 13. Hon stannar till 18, då tar Niklas vid. Sen kommer jag hem 18.45, så brukar det se ut.
Jossan är hos oss tre dagar i veckan, då återstår två dagar som vi alltså tar varsin. Och torsdagar är från och med nu mamma å Groda-dagar. Vilket känns hur mysigt som helst!
Så i dag knatade vi alltså iväg till öppna förskolan. Vi har önskat att Grodan ska få börja föris i mars, så jag tänker att det är ju bra om han upplevt en Riktig Barngrupp åtminstone ett par gånger innan dess.
Jag/vi har ju som ni vet inte varit så traditionellt föräldralediga, och därför har det inte blivit så mycket barnhäng i grupp. Iggy har umgåtts en hel del med sina kussar, men inte smakat på förisprylen riktigt. Därför kommer vi gå hit varje torsdag från och med nu, han å jag.
Hur var det då, att hänga på öppenföris? Jo – det var jäkligt trevligt! Tyckte både han å jag. Det var precis lagom med andra kids där (typ fem till), med sjukt trevliga tillhörande föräldrar (en nöjd GlamMom-kund dessutom, huuur lovely?). Maaaassor med roliga leksaker (Grodan gick bananas), och en sångstund där man fick slamra loss på en massa rytmikinstrument.
Det var väl inte direkt så mycket lekande kidsen sinsemellan (alla var mellan 12-14 månader gamla). Mer att Iggy snodde en tygapa från en liten tjej, och en liten kille klättrade över Iggy för att komma fram till rutschkanan. Men leksakerna gick de loss på allihop. Piggly hade helt klart skoj, så jag får nog lov att säga att öppna föris var en succé.
Men – vet ni vad? Jo, när jag var där så väcktes den här ”jämföra barn”-prylen som jag skrev om på bloggen för rätt länge sen nu. Jag hade en släng av det de första månaderna (ni vet, när man ser jämngamla bebisar på Insta som typ jonglerar, medan mitt barn inte ens kan lyfta huvudet, och så blir man lite sådär…ängslig), men sen försvann det när jag insåg hur knäppt det var.
Men nu slank jag dit igen. Alla barn förutom ett knatade omkring. Ingen hade napp. Mitt barn går inte, och nappar ständigt. Har inte funderat en sekund över det, förrän nu – när jag helt plötsligt såg en massa jämngamla som gjorde saker annorlunda.
Men jag lyckades dra upp hjärnan ur den totalt poänglösa jämförelsehetsen rätt kvickt. Så det var ju skönt. Och återigen påminns man om det djävulska i att jämföra sig. Det tjänar ju aldrig någonting till. Det finns alltid någon som är smartare, snyggare, rikare, snabbare, fräsigare än du – så att värdera sig själv efter andra är att be om besvikelse
Den som ständigt jämför sig kommer aldrig bli nöjd, och aldrig lycklig. Det gäller att göra det absolut bästa av det man har just här och just nu. Och från och med i går ingår öppenföris i det.
Och en grej till som jag tycker jag upplever är att alla föräldrar oroar sig konstant för nâgot. En del av jobbet? Barnet sover dâligt, har nattskräck, eller äter dâligt, eller vägrar tandborstning, har inga kompisar, rädd för vatten, rädd för djur, rädd för monster, vill bara samsova, extremt pappig, eller vägrar klä pâ sig pâ morgonen, är supertrotsigt, sent med pratet, eller sen med finmotorik, eller sen med grovmotoriken, eller blyg, eller bits och knuffas, är inte pottränad ännu, kan inte cykla trehjuling, klarar inte av att koncentrera sig särskilt länge, leker aldrig själv, kan inte färgerna —är barnet färgblint, det ritar inga huvudfotingar eller cirklar… etcetera in absurdum… Och ofta berättar man inte det första man gör att ”oh det är sâ skoj att âka bil för mitt barn gallskriker varje gâng vi sätter oss i bilen, det är därför vi alltid hänger hemma” eller ”han nyper alltid sin lillasyster när vi vänder ryggen till” eller vad det nu kan vara utan allt är bara sâ ”underbart”. Det finns säkert ett par stycken underbarn, men inte särskilt mânga om man ser till helheten, och jag tycker att föräldrar ofta ”förskönar” sanningen en hel del. Om nâgon säger ”Oh neej vi har aaaaaaaaaaldrig haft problem med nattningen/mitt barn har aaaaaaaaaaaalltid älskat alla grönsaker” dâ tror jag man kan räkna med att de har eller kommer fâ ”trassel” med nâgot annat.
När barnet börjar gâ kan man ju inte pâverka. Dessutom händer det sâ extremt mycket pâ sâ kort tid att bara ett par veckor gör enorm skillnad i bebisutveckling. Tänk tillbaka vad Iggy kunde för tvâ mânader sedan. Men visst en del barn gâr inte före 18 mânader? Har hört att vinterbebisar kan vara lite mindre pigga pâ att gâ, stora overaller, klumpiga skor, och mindre gräsmattekryp men istället mer vagnsittande. Min unge gick runt hela lägenheten vid 12 mânader och sedan gick han inte igen utan stöd pâ tvâ mânader. WTF? Och han vägrade gâ ute tills snön hade smält bort… Pratade med andra mammor som hade samma erfarenhet med sina vinterbebisar. Hursomhelst förutom att lâta barnet vara pâ golvet tror jag inte man kan göra nâgot. Och att krypa, âla, rulla ska ju vara viktiga motoriska färdigheter som det kan vara bra att nöta in med.
Nappen har ni ju mer kontroll över. Vad jag läst kan man sluta vid 6 mânader när sugbehovet upphör eller vid 1 âr när barnet är mer harmoniskt. Jag älskar nappar! Och mitt barn har älskat napp sâ vi använder den fortfarande och han är 3. Han har den i sängen, och i bilen och om han blir ledsen. Förskolan (fransk skola i Paris) har regel om att bara ha napp i sängen ocksâ men det har gjort att flera av barnen börjat suga pâ fingrarna. Hmm. Men tanken är ju att barnen ska ha lättare att prata rent utan napp under dagtid när pratet kommer efter 2, och när man kan kommunicera bättre efter trotsâldern, gör man en överenskommelse med barnet och fasar ut nappen. Vi ska ta bort nappen i sommar vid 3,5. Ganska sent, men jag har verkligen gillat nappen som överlägsen ”tröstare” och tyckt att barnet haft ganska stressande dagar i förskolan sâ jag har velat ge honom den tryggheten. Men visst har vi funderat om vi borde tagit bort den tidigare. Det är ju kanske lättare att ta bort den hos ett litet barn. Samtidigt tycker jag den har fungerat superbra för oss och att han verkligen myser med sin napp! Synd bara att omgivningen oftast tycker att det är sâ ”hemskt” att man behandlar sitt ”stora barn” som en ”bebis”…
Min kille är sen motoriskt. Trist. Javisst. Tar lite längre tid än för andra. Under tiden charmar han sockarna av alla som kommer i hans väg för att han redan är en sån härlig person. Det är jag SJUKT stolt över.
Ååå där går vi också 🙂
Jag har en son som är ganska tidig med mycket och försöker att inte skylta med det allt för mycket, har märkt hur vissa reagerar så starkt. För som sagt ingen idé att jämföra utveckling av barn, de går och talar nog allihop innan de börjar skolan iaf. 🙂 Huvudsaken är väl att de är söta, glada och växer i sin egen takt!?! 😀
Ja men visst är det lite stressande att jämföra…! och egentligen, vad är det som anses vara ”bäst” kan man undra? Mina båda killar har varit superdupertidiga med att både sitta, krypa och gå (första gick vid 9 månader, och andra vid 10 månader), men inte känner jag att mina kids är några superbarn. Jag får snarare höra från omgivningen ”åååh herregud??? är det verkligen NORMALT att gå så tidigt??” eh, tja.. alla är de olika, de där små filurerna – uppenbarligen! 🙂 och om jag ska vara ärlig så hade det nog varit väldigt mycket skönare om de inte hade lärt sig gå förrän de var typ 12-13 månader. haha. men visst, motion får man ju 😉
Äsch! Att jämföra är helt normalt, och att barn är olika är ännu mer normalt! Jag håller just nu på att läsa en kurs om bland annat utvecklingspsykologi och vad som ses som ”normalt” är att ett barn lär sig att gå då hen är mellan 9-17 månader, med andra ord är spridningen väldigt stor!
Så nu behöver du inte tänka på det mer 🙂
Ha en underbar dag!
Galet bra skrivet om jämförelser. Är så himla lätt att hamna i de träsket!
Och de gör ju inget gott särskilt inte än själv!
Jag gör också mitt bästa för att skita i att jämföra, för de mår man bäst av tror jag 🙂
Förstår känslan! Inte ska du jämföra ditt barn med andra. Han är perfekt precis som han är. Dom flesta vuxna använder ju inte napp eller hur? Min son började gå vid 14-15 månader. Från ingenstans reste han sig upp och gick. Han kröp vid 11.5 månad. Men han pratade väldigt tidigt. så alla barn fokuserar på en sak i taget. Dom flesta 3 åringar går också. Han har upp till 18 månader att börja gå. Oroa dig inte. Er lilla groda är alldeles perfekt precis som han är! Kram till världens finaste familj!♡
Åh jag är precis i samma sits just nu med att jämnföra! Här i England finns Nct (typ mamma-grupp) och alla barnen är födda med bara dagar eller veckor emellan. Min unge var född först och ALLA andras ungar kryper men inte min, t.o.m en liten kille som är 5 veckor yngre än Felice!! Han har krupit sen han var 7(!) månader!
Det är så himla svårt när man kommer in i en jämnföra period att ta sig ur den…detta är första gången det händer mig, hur gör man!? Xx
Åh jag skulle gärna ta med Z till föris, tror att hon skulle gilla det. Det får bli en grej som jag hoppas kunna göra när vi flyttat och har back-up (mina päron). Låter mysigt!
Helt omöjligt att inte jämföra med andra tycker jag.. Själv får jag nog inse att jag är en sån där yberstörig mamma som kommer fram till att just mitt barn verkar vara såååå himla speciell, tidig och alldeles särskilt bra på allt (höhö!).
Men du, skulle en ens veta vem en var om jämförandet inte fanns? Definierar en inte sig själv utifrån människor i stort? På gott och ont såklart men inte alltid ont ändå.. Om det inte fanns några andra kisar i världen, hur skulle en veta att en är snäll, rolig, har ett fördelaktigt nylle, gillar att städa mer än folk överlag och starkt ogillar frigolit och kräks (uuurk!)? Jämförandet kommer med 2 sidor av myntet tänker jag och en kan dessutom välja vilken sida att glutta närmare på 😉
Kram!