Vanja Wikström

Tack snälla för att ni hjälpte mig/oss att reda ut tankarna kring det här med Italienresan! Det var väldigt spännande att se hur ni resonerade. Måste säga att jag var lite rädd att någon skulle tycka vi var vansinniga för att vi ens tänkte tanken att lämna Grodan hemma så länge (mer om varför jag var rädd för det i ett senare inlägg), men så var det ju inte.

Det som blir lite svårt ibland när man ska ge andra råd om deras barn, eller ta emot råd själv, är ju att det är så himla individuellt vad som funkar bäst för just DEN familjen. Jag är inte en sån som avskyr när folk vill ge tips (hände senast i dag på tunnelbanan), de vill bara väl. Tvärtom har ju många en hel del klokt att komma med. Men jag tar bara till mig sånt som jag känner är rätt för just VÅR familj. För sånt känner man ju faktiskt.

Och vad gäller Grodan så har jag/vi nu funderat, och egentligen känns det nog rätt lugnt att lämna honom hemma med en barnvakt (mormor) som han känner väl som bor hos oss. Men. Det som inte känns lika lugnt är att låta denna mormor ratta tre eller fyra nätter i rad.

Grodan har gått ett par steg tillbaks på natthärjningsfronten sen han var sjuk (då försvann alla regler i ett nafs och han fick äta närvadhur han ville och sova närvarhur han ville), så nu är det ett par uppvak varje natt igen, och en del grälande om att han inte får äta mer än en gång. Så jag är rädd att mormor brakar ihop av utmattning.

Så – vi gör som ni så oerhört klokt föreslog. Vi tar med mormor till Italien! Hon rattar Grodan under vigsel å partaj, och sen myser vi tillsammans med både henne och Grodan de övriga dagarna. Känns som ett perfekt upplägg.

Vi har frågat henne, och hon har sagt ja, så nu ska vi bara lösa detaljerna. Vi tänker oss att vi delar på resan på nåt sätt, typ att vi står för flygbiljett och hon för sitt hotellrum eller nåt sånt. Det får vi klura på så det blir bra för alla parter. Men så gör vi i alla fall – TACK för er input, fina, smarta, bästa blogoliner!

Den här bilden beskriver ganska bra hur jag känner mig just nu: SJUKT JÄKLA LYCKLIG! För vet ni vad älskade blogoliner? Det verkar som att vi kommer flytta, till en helt fantastisk lägenhet! WOOOOP WOOOOOOOP!

Minns inte om jag nämnt det i bloggen (vet att jag gjort det i YouTube-klippen), men vi har velat flytta i över två år. Vi har trivts enormt bra här i vår jättefina lägenhet, men det är en tvåa (60 kvadrat) och vi behöver ett rum till Grodan.

Har harvat runt på Lägenhetsbyte.se (vi bor ju i hyresrätt och måste byta till oss en ny bostad) i flera år, men det har varit så seeeeegt. Vill de som hänger på den sajten ens flytta kan man undra? Verkar inte så eftersom ingen gör nåt åt saken. Istället har vi fått maila, ringa, jaga, tjata, fixa, trixa och ordna visningar i vår lägenhet säkert 200 gånger, utan resultat.

De flesta byten vi haft har varit triangelbyten, och det har faktiskt aldrig gått i stöpet på grund av vår lägenhet. Men de andra i kedjan har krånglat. Ett par gånger har vi faktiskt kommit så långt att alla varit överens, vi har skickat in papper till värdarna och hoppats att allt ska funka. Men varenda satans gång har det fallit på att någon jäkel har betalningsanmärkningar, gjort sig ovän med sin värd eller annat strul. Då blir man ju SÅ TRÖTT.

Men nu verkar vi ÄNTLIGEN ha hittat ett byte som funkar, och värdarna har godkänt det. JIPPIIEE! Vi har inte skrivit på kontraket än, så jag vågar nog fortfarande inte riktigt tro att det är sant att vi faktiskt ska flytta, men det är till 99% klart. Så nu säger jag det högt, så får vi hoppas att den där osäkra procenten inte stökar till nåt.

Lägenheten vi ska byta till är helt superduperlovely. Den är 98 kvadrat, ligger på samma gata som vi bor på nu (bara två kvarter bort – perfekt vad gäller jobb och förisplats till Grodan) i ett hus från 1880-talet. I lägenheten finns TRE kakelugnar! TRE KAKELUGNAR!!! (Avskyr att använda flera utropstecken än ett, känns så hysteriskt, men nu är det tamejtusan befogat. Är en kakelugnsfetischist av rang, så att få leva bland tre såna darlings = himmelriket.)

Hon som bor där ÄLSKAR vår lägenhet, och vi ÄLSKAR hennes. Hon är dessutom otroligt härlig,  så det känns liksom så bra ända in i själen. Det känns fint att få överlämna vårt älskade hem till någon som känns så klockren. Och det är lite kul, för vi har inrett på ungefär samma sätt, så vi känner oss liksom redan hemma hos varandra.

Hennes lägenhet är en fyra, men vi är sugna på att göra om den till en trea. Vi ska kolla möjligheterna med värden när vi ses för kontraktsskrivning om vad vi får göra. Det är också en del pyssel; vi behöver måla, ta fram trägolv i några rum och göra om köket. Givetvis får ni blogoliner följa med på förvandlingsresan!

Värden kommer fixa till en del, och om vi vill kan vi få ett nytt kök mot höjd hyra. Vi ska prata om allt sånt när vi träffas, och sen får vi fnurla på vad som känns bäst och blir mer kostnadseffektivt att göra.

Hursom, jag ville bara dela med mig av denna nyhet som gör mig så FANTASTISKT GLAD! Jag säger bara en sak – 2015 kommer bli EPISKT!

I dag var sista dagen som GlamMom-butiken höll öppet – klockan 16 i eftermiddags stängde den portarna för gott. Och även om det såklart är tråkigt att den inte längre finns, så känns det också ganska skönt.

Att ha en fysisk butik innebär väldigt mycket pyssel, och då det inte är vår kärnverksamhet (det är ju webbshoppen) så blir det obalans om den tar mer tid än vad den ger omsättning – i förhållande till webbshoppen. Då förlorar vi pengar, eftersom värdefull tid läggs på något som inte levererar lika mycket per investerad timme, om ni förstår vad jag menar?

Och blir det en sån obalans i företaget så svajar lätt hela skutan, så på så sätt är det lite av en lättnad att släppa butiken och återgå till att fokusera till 100% på webbshoppen.

Men! Vet ni vad som är ledsamt – på riktigt? Det är att behöva säga upp folk som gör ett fantastiskt jobb. Som vår grymma Irica. Hon har jobbat heltid i butiken sen vi öppnade den, och har verkligen lagt ner sin själ i den. Tagit hand om den som om den vore hennes egen.

Hon har bemött kunderna så otroligt bra att det med jämna mellanrum dykt upp mail i vår infokorg (eller kommentarer här på el bloggo) som vill tacka så mycket för hennes fantastiska service och hjälp att hitta rätt i gravid/amningsdjungeln. Det säger rätt mycket.

Hon är en sån där person som alltid gör sitt allra, allra bästa – och sen lite till. Hon har engagerat sig långt utanför kontorstid, kommit med kreativa idéer som verkligen gagnat GlamMom på många plan, och helt enkelt varit massivt engagerad i allt vi gjort. Sen är hon sjujäkla härlig som mänska också, vilket såklart är en bonus. OCH en fantastisk illustratör – kolla in hennes grejer här!

Att butiken stänger innebär att hon blir av med jobbet. AS-PISSIGT. Att behöva säga upp en så vansinnigt kompetent glammismedarbetare är sjukt jobbigt, och sjukt ledsamt. När man är ett så litet företag som vi är, så blir man som en familj. Något som gör såna här beslut ännu jobbigare såklart.

Men vet ni vad? Hon är såklart fantastiskt även i detta läge – helt med på att vi måste göra det som är bäst för Glam Mom. Och när många andra nog mest skulle stått av tiden dessa sista dagar, har hon jobbat på som attan.

Det är måååånga som velat fynda innan butiken stänger (SUPERKUL såklart), vilket gjort att denna sista vecka varit extremt hektisk. Men hon har bara krigat på, och engagerat sig till tusen ända in i det sista.

Som en uppmuntran skickade vi över lite fina blommor och gottiga kolor till henne i butiken i dag. Och sen väntar givetvis en avfirning med brakmiddag på nåt härligt ställe inom kort. För fy tusan vad vi kommer sakna henne. Det är precis sånt här som INTE är så härligt med att vara egenföretagare. I en perfekt värld skulle man bara anställa, och aldrig säga upp. Men tyvärr blir det ju inte alltid som man önskar.

Vill avsluta detta inlägg med att tipsa alla därute om att världens bästa kollega alltså nu är up for grabs. Lyllos lyllos den som fångar upp denna makalösa kvinna!