Vanja Wikström

El bloggo bökar fortfarande tyvärr en hel del, av någon outgrundlig anledning låser sig WordPress (som sidan är skapad i) när jag försöker ladda upp bilder. Sjukt frustrerande. Så jag flaggar lite för det. Ifall jag försvinner så beror det inte på att jag inte är sugen på bloggen, utan mer att bloggen inte är så sugen på mig.

Försöker lösa det asap. Insta funkar ju alltid, så där uppdateras det friskt (@vanja_wikstrom). Får väl ta över bloggens funktion om det här inte löser sig över helgen.

Hursom, måste bara visa lite fräsi fräsi-bilder som vi tog i går. HUR höstfint?!

Jag älskar hösten. Vackraste färgerna, skönaste vädret och roligaste kläderna. Heja hösten!

Grodan älskar också hösten, som synes.

Eller, okej, han älskar nog alla årstider. Så länge de innehåller tillräckligt många ”kasta upp bebisen i luften”-stunder. Han är nämligen fasligt förtjust i det där kastandet.

Och la mama är fasligt förtjust i det där kramandet. Och pussandet. Och gullandet. Att ha en bebis är ungefär som att ha världens sötaste lilla kattunge inom räckhåll hela tiden. Man vill ju bara GOOOSSAAAAAAAAA…

Kära blogoliner! I morgon drar jag till Berlin – är det någon som sitter på några fräsiga tips om vad man ska äta/göra/se/shoppa i denna stad? Dela GÄRNA med er i så fall!

Jag åker tillsammans med min pappa och mina syskon (min pappa fick resan av oss i 70-årspresent), så om ni vill förse mig med förslag på hårda nattklubbar (verkar ju vara Berlins specialitet) så får de vänta till nästa resa. Men restauranger, balla platser att besöka, shopping, fik etc vore grymt om det är nån av er som känner till.

Grodan var såklart med i morse när vi käkade frulle. Och han äter också. Eller…smakar. Han älskar att smaka på ALLT vi stoppar i munnen, och det är så jäkla kul att se hur han reagerar på olika matprylar.

Han gillar i princip allt. Eller, han visar i alla fall inte att han INTE gillar nåt. Det mesta slinker ner med ett smajl. Och sen viftar han med armarna, säger ”Yyyhh! Yyhh!” och tittar uppfordrande på oss. Han vill ha mer. Alltid.

Vet dock inte om det beror på att han tycker allt är så rackarns smarrigt, eller om det mer har att göra med att han är nyfiken i en stor stor strut.

När han fick prova kalles kaviar i morse såg han dock lite misstänksam ut. Typ ”men mamma, ska det verkligen SMAKA såhär?!”.

För det mesta slutar snaskandet som ovan dock. Det är ju så himla KUL att äta! Och att sitta! Och att vifta! Och att ostbåga! Och att prata! Och att bada! Ja…ALLT är liksom ganska skoj.

Så är det när man upptäcker världen för första gången i sitt lilla liv. Bra att påminnas om sånt ibland. Det är KUL att….bara vara. Att leva. Heja bebisfilosofi!