I gÃ¥r pussade jag extra mycket pÃ¥ de här goda bebikinderna, för i dag åker jag ju till Berlin. Ãr borta i tre hela dagar frÃ¥n Niklas Ã¥ bebelino.
Jag har ju varit borta förut över natten, men det här är det längsta. Två nätter och tre dagar blir det, typ. à ker tidigt i dag och kommer hem söndag kväll.
Jag vet att en del mammor säkert skulle tycka att det var superjobbigt att lämna sin bebis i tre dagar. Men det tycker faktiskt inte jag. Känner mig lite konstig typ, som inte tycker det.
Det är inte sÃ¥ att jag ser fram emot att vara utan honom heller, det bara…är. Jag kommer ju absolut längta efter min goda bebis när jag tänker pÃ¥ honom, men när jag gör en massa annat (som man ju gör när man är iväg pÃ¥ en resa) sÃ¥ är tankarna pÃ¥ annat hÃ¥ll. Och dÃ¥ blir jag inte särskilt saknig. Jag vet ju att jag kommer tillbaka liksom. Och att han har det tipptopp med pappsen.
Ãr jag knäpp, eller finns det nÃ¥gon därute som känner igen sig? Vet att vissa har svÃ¥rt att vara utan sin guldklimp om det sÃ¥ bara gäller nÃ¥gra timmar (vilket är supergulligt tycker jag och absolut ingen kritik, alla är vi olika), men i den kategorin faller jag dÃ¥ alltsÃ¥ inte.
Hursom, sÃ¥ fÃ¥r jag vänta i tre dagar innan jag fÃ¥r gÃ¥ loss pÃ¥ de här goda kinderna igen. För nu väntar Berlin – vi ses där!