I går pussade jag extra mycket på de här goda bebikinderna, för i dag åker jag ju till Berlin. Är borta i tre hela dagar från Niklas å bebelino.
Jag har ju varit borta förut över natten, men det här är det längsta. Två nätter och tre dagar blir det, typ. Åker tidigt i dag och kommer hem söndag kväll.
Jag vet att en del mammor säkert skulle tycka att det var superjobbigt att lämna sin bebis i tre dagar. Men det tycker faktiskt inte jag. Känner mig lite konstig typ, som inte tycker det.
Det är inte så att jag ser fram emot att vara utan honom heller, det bara…är. Jag kommer ju absolut längta efter min goda bebis när jag tänker på honom, men när jag gör en massa annat (som man ju gör när man är iväg på en resa) så är tankarna på annat håll. Och då blir jag inte särskilt saknig. Jag vet ju att jag kommer tillbaka liksom. Och att han har det tipptopp med pappsen.
Är jag knäpp, eller finns det någon därute som känner igen sig? Vet att vissa har svårt att vara utan sin guldklimp om det så bara gäller några timmar (vilket är supergulligt tycker jag och absolut ingen kritik, alla är vi olika), men i den kategorin faller jag då alltså inte.
Hursom, så får jag vänta i tre dagar innan jag får gå loss på de här goda kinderna igen. För nu väntar Berlin – vi ses där!
Är precis likadan, och som några här redan är inne på är jag en mycket bättre förälder om jag får vara själv/borta emellanåt. Jobbar nu 50% och älskar det. Njuter mycket mer när jag väl är med mitt barn och ger honom mycket mer odelad uppmärksamhet då.
Jag har märkt att jag är en mycket bättre mamma när jag får lite tid för mig själv! Ser alla de positiva sakerna med min son bättre än när jag går hemma och allt blir lite ”jobbigt”. Tycker det är lite mysigt att åka iväg och komma tillbaka till lillemannen och få ett litet igenkännande leende. Värmer mammahjärtat liksom.
Sug ut varje droppe energi ur Berlin och kom hem som en nöjd mamma sen! =)
Första gângerna jag var ifrân bebis ett par timmar var det ganska konstigt, lite obehagligt, jag kände mig orolig, inte som mig själv, lätt och fri men konstig, kunde inte slappna av. Sedan vande jag mig snabbt vid att lämna till pappa och i ett par timmar, men barnet fyllde mina tankar mycket av tiden. Det tog lâng tid av förskola innan jag upptäckte att jag ”lyckats” glömma barnet i ”en hel dag” och dâ fick jag dâligt samvete. Är barnet borta över natten hos mormor och morfar kan jag fortfarande inte slappna av. Det gör mig ledsen. Jag önskar att jag var som du! Var nöjd med att du har hittat ett sätt som fungerar för dig. Jag längtar efter att resa bort med sambo i ett par dagar OCH kunna koppla av helt för vad gudomligt skönt det skulle vara. Men jag sover sämre när barnet är borta. Jag fâr lite fâniga kontrollbehov, känns nästan tvângsmässigt, typ är han ledsen nu, äter han nu, kan han sova, är han trygg, säker… Jag vet att han har det bra. Han kan nästan fysiskt knuffa iväg mamma och pappa och älskar sin mormor och morfar och vill vara där själv. Han kan tycka att det är jobbigt att vara där i flera dagar för att (tolkar jag det som) han mâste vara ”stor” och det är mycket nytt! Men han växer enormt och älskar det! Jag tror att när han var mindre kanske det varit bättre att lämna oftare och kortare perioder till mormor och morfar. För bâde mig och barnet. Pappan har aldrig brytt sig ;o) Att lämna till pappan klarar jag i alla fall utan problem! Men som sagt… Var bara nöjd och glad att det fungerar super för dig att lämna! Vad härligt! Och pappan tycker jag ska vara lika ”värd” som förälder sâ jag har verkligen försökt att inte detaljstyra nâgot bortifrân eller ens när han har ansvar och jag är hemma men ja de där känslorna kan man inte riktigt styra helt enkelt…
Trodde nästan att jag var konstig som också haft samma känsla. Jag kommer ju tillbaka till min lilla plutt. De vänner som jag umgås med som även har barn har fått mig att känna mig dum på något sätt när jag inte bara vill hem till min guldklimp när jag varit ifrån honom i några timmar. Självklart saknar jag honom och han bli bombad med massor av pussar och kramar när vi ses.
Men som du säger så är alla olika, men skönt att någon annan också känner som mig.
Ha det nu så mysigt i Berlin!
Vilka härliga bilder på er! 🙂 Så fina! Jag är också en pusstokig mamma och överöser min Isabella med pussar hela tiden, men det är ju så mysigt. Jag tycker att – som du skriver, alla är olika. Jag har varit ifrån min lilla (5,5 mån) några timmar, eftersom jag fram tills för 4 veckor sedan ammade. Det har så klart gått jättebra, hon är ju hos sin pappa då. Första stunden direkt efter är lite jobbig, men så fort man hunnit en bit så är det skönt, framförallt utan vagn/babybjörn och allt kånkande, tänk – att bara bära sin egen handväska, med sina egna saker i, som bara är viktiga för mig! – UNDERBART. Jag är dock inte mogen att sova borta från henne ännu, men snart så.. Jag tror att det är viktigt att man lyssnar till sig själv, samtidigt som man vågar utmana sig lite också. Ha en fin resa! och precis som någon skrev – Njut av att sova eller att inte sova – men med möjligheten att själv välja det!
Jag är likadan. Var iväg på way out west i somras (sonen då 7 mån), det gick hur bra som helst. Det enda ”oväntade” var att jag precis innan jag åkte fick megalängt/ångest och mådde fysiskt illa. Verkligen inte så jag brukar reagera. Men så snart jag åkt var det som bortblåst, och jag njöt verkligen av att vara iväg ett par dagar. Strosa i lugn och ro i Göteborg, se på konserter, bo på hotell, sova ut och snacka, snacka, snacka ostört med kompisar. När jag väl kom hem möttes jag av en son som knappt noterade att jag var åter. Fick väl kanske en kort blick och ett leende, men sen var han fokuserad på sin lek igen. Tror att det kanske blir värre att åka bort längre fram?
Njut av Berlin och passa på att sooova hela nätter
Njut av Berlin och passa på att sooova hela nätter
Du är inte alls knäpp!!! Jag är ensamstående och pappan är inte inblandad så jag har min bebis 24/7. Varje onsdagkväll lämnar jag honom hos sin mormor och morfar medans jag är i väg i 4 h och det är det bästa jag vet! Don’t give me wrong, jag ÄLSKAR min bebis över allt annat men den här egentiden är också guldvärd! Passa på och njut och ha så kul i Berlin! 😉
På grund av amningen så har jag varit väldigt låst och därför inte kunnat vara nattborta ännu men nu när vi slutat amma så känner jag mig mycket friare! Ska till huvudstaden en helg snart med min kör och jag längtar liksom dit. Längtar liksom till att min man och dotter ska få massa massa egentid som de inte kunnat ha förut! Sunda tankar bara tycker jag! Trevlig resa!
Känner nog precis likadant dvs inget särskilt. Det bara är… Tror för min del att det beror på att jag känner att vi båda är lika viktiga i lillemans liv. Har har det precis lika bra med pappa som med mamma. Fråga är om man skulle känna likadant om man lämnade bort til nån annan i tre dagar.. Njaaa.. Inte lika säker:)
Du har en poäng i det där lämna till pappa Vs lämna till ngn annan… Fint att du känner att ni båda är lika viktiga, tror inte alla har möjlighet att göra det de första åren. 🙂
Jag känner absolut igen mig! Jag kan faktiskt känna tacksamhet över just det då jag tror att man automatiskt blir en bättre förälder om man tillåter sig egentid och att vara mer än bara mamma imellanåt. Att inte helt tappa sitt gamla liv och lusten till att upptäcka nya saker och resa bara för att man får barn 🙂 Ha det tipptopp i Berlin!
Jag tycker att det låter väldigt sunt!!! Du litar på att Iggy har det bra med sin far och du kan fokusera på det du behöver göra, det är ju toppen! Misstänker att du kommer pussa halvt ihjäl honom när ni ses igen? 😉 Jag tror att det är nyttigt att sakna och längta ibland! (Har blivit tvungen att intala mig det, då jag bor 65 mil från min familj och inte gör annat än saknar och längtar…)