Fina, fantastiska ni! TACKSOMATTAN! …vill jag säga. Vilken rackarns PEPPFEST att läsa igenom kommentarerna på mitt förra inlägg! Alltså – I love you! TACK för att ni också vill tro att allt är möjligt, TACK för att ni också tycker att det är klart att man ska VÅGA och TACK för alla fina kommentarer om hjärtsnörp och bloggsorg – för jag måste ju erkänna att jag såklart blir riktigt sabla HAPPYCLAPPY att läsa att ni skulle sakna mig om jag försvann från cyberspace. För ojojoooooj vad jag skulle sakna ER!

Jag blir så himla glad att ni också tycker det känns som att jag hittat en bra plan för hur jag ska gå vidare, och HUR JÄKLA FIFFIGT är det inte att ni tycker att det känns superbra att jag kommer kunna lägga mer tid på vårt härliga cybercommunity? Det är ju liksom hela poängen, för om ni inte är med på tåget är det här upplägget upplagt för ett rätt rejält platt fall. Ingen cyber-Vanja utan sina cyberfriends liksom!

Så nu skålar vi i en härligt gräddig cappo, bestämmer oss för att det här KOMMER BLI SKITBRA och så köööööör vi!

I går gjorde jag typ världens roligaste grej. Jag blev bortskämd med supersmarrig frulle, fick hänga med assköna mänskor och och sen stå och dansa mitt ute på gatan i toksnygga kläder medan det filmades och fotades. Crazy bananas – får man ha såhär roligt på jobbet? För ja, det var faktiskt ett jobbuppdrag!

Tillsammans med två andra tjejer gjorde jag en plåtning för Esprits #ImPerfect-kampanj. Den går ut på att man ska vara sig själv och hylla de där egenheterna (som vi ibland felaktigt uppfattar som skavanker) som gör just mig till MIG. Så HUR passande att jag klampade in på plåtningen iförd bandage? Snacka om att hylla sina, ehhhh…egenheter.

Mitt svullna elefantben hade dock gått ner till nästan normal storlek, så den egenheten (eller okej det kändes faktiskt som en riktig rackarns skavank, inte var den min på riktigt heller) slapp jag hylla. Pust.

Förutom mitt sexiga bandage hade jag även med mig lite annat smått och gott för att fräsa till det hela. Glajer, hatt å smink i mängder!

Kan alla dagar se ut såhär please?

Den här rara ärtan plåtades också – tokfräsiga Sania Claus Demina! Hade aldrig träffat henne förut, men RACKARNS vilken trevlig brutta alltså! Och SÅ stilfull. Ni MÅSTE spana in hennes blogg, den är svårt beroendeframkallande. Spana in den här looken till exempel, PRECIS så vill jag se ut i vår!

Den tredje tjejen som var med på plåtningen var lovely Jossan. Dessvärre var hon magsjuk, så jag höll mig lååååångt ifrån henne. Tanken på att avrunda vår tvåmånaderssjukresa med en duktig kräksjuka här hemma kändes INTE tilltalande. Så Jossan fick plåta sina outfits först, och sen kom hennes mams och hämtade henne så hon fick åka bums tillbaks till sjuksängen. Hann inte ens ta en bild, men hon var med på snappis i alla fall, fina Jossan.

Och dagen spenderades som sagt med att stå mitt ute i gatan på Östermalm och tokdansa. Här ser ni mig och mitt bandage in action. Jag hade SÅ kul såklart, och det ska bli förbenat spännande att se bilderna och videorna!

Skål för en sjukt härlig gårdag, och för att jag får vara med om sånt här! Livet hörrni – LIVET! Vilken jävla resa!

Är typ vansinnescrazybananas-stolt att jag å Jossan har äran att vara med i ett reportage i senaste numret av PLAZA Kvinna! Känns ju typ overkligt att se sig själv i ett magasin man gillar?

 Är extra stolt att ämnet för artikeln är så viktigt, för även om det står ”De Nya Superkvinnorna” i rubriken, så handlar texten om alla krav som fullkomligt ÖSER ner över oss (särskilt tjejer) i vår nya digitalt sociala värld, hur vi påverkas av dem och hur vi kan hantera dem.

Det här säger jag bland annat i artikeln:

”Att konstant matas med andras till synes perfekta liv är är ett livsfarligt gift som jag tror har extremt stor inverkan på framförallt unga tjejers självkänsla. Det går inte att leva upp till förväntningarna om sitt eget liv, och så känner man sig misslyckad vad man än gör – för perfektion är omöjlig att uppnå. Den existerar ju inte. Därför är det så snett att det blivit måttstocken för så många unga tjejers världsbild.”

”Eftersom jag inte tror att sociala medier kommer börja projicera en annan världsbild inom överskådlig framtid är det otroligt viktigt att vi istället lär oss hantera det som projiceras. Att vi tar det för vad det är – inspiration. Inte dokumentation, för den skulle se helt annorlunda ut.”

I artikeln berättar jag och Jossan om att vi båda nosat vid den berömda väggen, och ger tips på vad som funkar för oss när det gäller att kunna ha många bollar i luften samtidigt – utan att stressa ihjäl sig. Dessutom uttalar sig experter på området. Väldigt bra och viktigt reportage som jag är sjukt glad över att ha fått bidra till.

SÅ viktigt ämne det här, blir därför SÅ glad att tidningar skriver om det på ett sätt som känns lätt att ta till sig. Heja heja!

Här hittar ni alla inlägg i kronologisk ordning som handlar om när jag snuddade vid väggen i höstas:
1) Här
2) Här
3) Här
4) Här