Hej på er! Tack för alla intressanta kommentarer på inlägget om Rätten att få föda med planerat kejsarsnitt. Några troll smög sig in i diskussionen, men annars är jag SÅ GLAD över att vi håller det på en skön och respektfull nivå – fast vi kan tycka så olika. Tack för det!

Nåt som sticker ut och som många också påpekar är just om denna storm av (ofta känlsofyllda och skambeläggande) åsikter även skulle drabba kvinnor som fött med akuta snitt? Nä, förmodligen inte. Men har man VALT snitt så är man ett kontrollfreak som inte fött ”på riktigt”, man är egoistisk och elak och sätter sig själv framför sitt barn. Hel enkelt en väldigt dålig mänska, som kanske aldrig skulle ha blivit gravid in the first place.

Anledningen till att jag gärna uttalar mig i den här frågan (trots att man ju blir lite livrädd och apnervös när Rapport ringer…) och ständigt lyfter diskussionen om planerat kejsarsnitt är att det hela för mig handlar om empati och respekt för varandra som mänskor. När det kommer till såna enorma och livsomvälvande händelser som en förlossning MÅSTE vi utgå ifrån individen. Vi har alla olika styrkor och svagheter, olika rädslor och demoner och olika uppfattningar om vår drömförlossning. Nyckelordet är just – OLIKA. VI. ÄR. OLIKA.

Jag strider inte för att alla ska föda med kejsarsnitt, absolut inte. Jag unnar alla en fantastisk förlossning på det sätt som just HON vill och känner sig bekväm och trygg med. Det kan vara vaginalt, det kan vara i en bassäng, det kan vara hemma, det kan vara ett snitt. Det kan vara på en miljon olika sätt, för det finns finns en miljon (om inte fler) olika uppfattningar om hur man vill ha det.

Och JA – det finns risker med planerade kejsarsnitt. På samma sätt som det finns risker med vaginala förlossningar. Men det MÅSTE få vara upp till den födande kvinnan att avgöra vilka risker hon är mest okej att utsätta sig (och sitt barn) för.

För det handlar inte om några egoistiska kontrollfreak, som (oinsatta) mänskor argumenterar. Jag tror på riktigt inte det fins en enda kvinna som genomgått ett planerat kejsarsnitt av den enda anledningen att hon vill veta att bebisen kommer på torsdag kl tre. Nej, så enkelt är det inte. Det handlar om extremt förlossningrädda kvinnor, kvinnor som varit utsatta för övergrepp, kvinnor som av olika anledningar har mycket starka skäl att inte vilja föda vaginalt.

Visst kan man erbjuda hjälp och stöd för att se om det går att komma över det som gör att man inte vill föda vaginalt, men i slutändan måste det ändå vara kvinnans rätt att välja. Att utsätta en kvinna som har starka skäl att inte vilja föda vaginalt (nej det heter inte föda NORMALT, antingen föder man vaginalt eller via kejsarsnitt) är att tortera denna kvinna.

För att gå i nio månader och veta att man inte får föda på det sätt man är trygg med, och sen tvingas genomgå en förlossning man inte valt ÄR tortyr. Vänd på steken – alla som är livrädda för operationer och kejsarsnitt MÅSTE från och med nu föda på det viset. Känns det som en härlig värld? Nej. Man MÅSTE få känna att man har ett val när det gäller det viktigaste som händer en i hela ens liv.

Nu släpper jag detta för den här gången. Var snälla mot varandra, ha respekt för att alla är olika och döm inte någon du inte känner.

Okej, så den här dagen fick en rätt lurig vändning. SVT ringde runt lunch och ville göra en kort intervju med mig angående ett inslag de kör ikväll på både Aktuellt och Rapport. Det handlar om trenden att de planerade kejsarsnitten ökar, och tydligen har ett sjukhus i Sundsvall utformat en strategi för att motverka denna trend – och lyckats.

För mig är detta rena rama vansinnet och innebär i praktiken att kvinnor som är extremt förlossningsrädda (som jag) har tvingats att föda vaginalt. I den sjunkande kejsarsnittsstatistiken som detta sjukhus förmodligen är väldigt nöjda med, hittar man antagligen ett gäng kvinnor som inte mår så bra i dag, och som inte fick den förlossning de kände sig trygga med. Usch, är min åsikt.

Hade jag tvingats till att föda vaginalt mot min vilja hade hela min graviditet varit ett ångestfyllt helvete och min förlossning varit en skräck. (Jag VET att det finns jättefina vaginala förlossningar SÅKLART, men detta är supersubjektivt och nu utgår jag enbart ifrån mina egna känslor.)

Tack vare att jag fick föda med planerat kejsarsnitt så fick jag en harmonisk graviditet och en förlossning som var en fantastiskt fin upplevelse för såväl mig som för Niklas och Iggy. Vi fick den bästa starten EVER som nybakad familj, och som alla ni som följt mig länge vet är jag extremt nöjd med mitt val av förlossningssätt.

Spana gärna in Aktuellt (de skulle göra ett längre inslag) och Rapport när de sänds i kväll, eller kika in på SVT Play efter sändningarna.

 

Om det är någon nytillkommen läsare som vill veta mer om varför det var så viktigt för mig att få föda med planerat kejsarsnitt hittas alla inlägg om det här. Jag har också samlat en massa matnyttig information om kejsarsnitt här, ni kan följa hela min graviditet vecka för vecka (och iom det även processen man måste gå igenom för att få ett snitt beviljat) samt se min förlossning här. Ni kan även se våra personliga videoklipp från förlossningsdagen här samt läsa min förlossningsberättelse här!

UPDATE: Fick precis ny info om att det var de akuta snitten som minskat med Sundsvallsmetoden, inte de planerade. Och det är givetvis nåt att fira, akuta snitt och planerade snitt är två helt olika saker. Akuta snitt vill man givetvis undvika. Om infon jag fått stämmer var dock strategin som de utformat för att åstadkomma detta att ha fler barnmorskor närvarande vid förlossningen. Nåt som jag tycker är SUPERBRA, men inte direkt en genialisk upptäckt. För SJÄLVKLART går en förlossning bättre om den födande kvinnan får mer stöd.

Att kvinnor i en så otroligt utsatt situation som en förlossning INTE har allt stöd i världen, och att vi inte är mer prioriterade är nåt som är på vippen till skamligt.

Jag har sagt det förr, men lika bra att säga det igen: om män födde barn skulle förlossningsvården se helt annorlunda ut. Och de eventuellt bestående skador som alla som föder vaginalt riskerar (återigen – jag VET att det finns massor av vaginala förlossningar som går alldeles utmärkt och är jättefina, men det finns också en annan sida av myntet med kvinnor som blir stympade och får leva med skador resten av sina liv) skulle inte accepteras på samma självklara sätt som vi kvinnor förväntas acceptera att exempelvis kissa på sig när man hostar/joggar/skrattar, bli deformerad, inte kunna kissa/bajsa utan smärta eller inte kunna njuta av sex längre – vi ska ju vara så tacksamma att vi fått ett barn, liksom.

Men fler och fler kvinnor känner att NEJ, det är inte okej att riskera ovan skador när man föder barn. Fine, om man var 100% säker på att eftervården var fenomenal – ”visst, jag går sönder men de kan laga mig igen”. Och säkerligen finns det eftervård som är fantastisk, men tyvärr är det inte en självklarhet. Detta vet jag av egen erfarenhet då många vänner tyvärr blivit illa behandlade (och nu lever med bestående förlossningsskador som dessutom förvärrats (!) av eftervården), samt alla de mail jag dagligen får om detta ämne.

Och absolut, ett planerat kejsarsnitt är en stor operation som innebär risker för mor och barn. PRECIS som en vaginal förlossning. Det är olika förlossningssätt som innebär olika sorters risker. Men eftersom det är så självklart att vi kvinnor som föder barn ska acceptera de eventuella skador en vaginal förlossning kan åstadkomma, så anses de liksom inte som en risk. Och definierar man inte de eventuella skadorna som en risk, ja men då är ju en vaginal förlossning riskfri.

Vill också återigen passa på att säga att mitt kejsarsnitt var en fantastiskt fin upplevelse som dessutom var i princip helt smärt- och obehagsfri. Jupp, för mig gjorde det inte ont alls att föda barn, och det fanns inget i det som var läskigt eller obehagligt. Dessutom gick det fort och var bekvämt. Extremt provocerande att säga, säkert. Men så VAR det.

Så många vill utmåla planerat kejsarsnitt som nåt fruktansvärt läskigt med blodiga operationsbord och smärtor och sår som gör att man inte kan bära sitt barn efteråt. HELT FEL. Jag kan ju bara tala för mig själv och min upplevelse, men jag var på benen några timmar efter, mådde tipptopp och hade inga som helst problem med att bära min bebis. Jag kände mig inte begränsad, jag hade inte ont, upplevde inga besvär med såret eller läkningen. Givetvis finns det andra erfarenheter, men jag och många andra som jag pratat med har haft en rakt igenom fin och bra upplevelse av våra planerade kejsarsnitt, och våra röster måste också få höras.

Okej, nu har jag sagt mitt. Diskutera gärna vidare i kommentarsfältet!

Men HALLÅ! Det känns sjukt fräsigt att vara nyinflyttad här på snajdiga Modette! Vanja heter jag – tänkte att jag skulle introducera mig själv en smula så ni vet vem ni har att göra med här i el bloggo!

Jag är 37 år, en entreprenör ut i fingerspetsarna och driver flera företag. Bland annat GlamMom.se som jag är medgrundare och VD för. Vi erbjuder toksnygga gravid- och amningskläder samt amningsunderkläder för nyblivna och blivande mamas. Det mesta som går att hitta i butik när man är preggo eller ammar ser nämligen ut som nåt ens mormor skulle ha ratat, så vi glammisar ser till att styra upp plagg som är snygga på RIKTIGT.

Jag är också inblandad i Babyloonz.com som precis ligger i startgroparna för lansering. Babyloonz gör sjukt bra appar och barnteve, så tipsa gärna vidare till folk med kids!

Eftersom jag ÄLSKAR mitt/mina jobb så är mitt jobb mitt liv som är mitt jobb som är mitt liv som…, ja ni fattar. Därför blir det en hel del businessprat här i el bloggo, och det är inte direkt ovanligt att mina blogoliner får följa med till glammiskontoret. Där händer det ganska så mycket skoj prylar kan jag meddela.

Mitt mål med livet är att styra upp en så schysst vardag som det bara går (screw semester – vardagen är ju 99% av livet liksom), och bloggen handlar därför också ofta om sånt som gör vardagen härligare. Värna Vardagsglädjen är nåt jag tjatar om hela tiden, och jag är faktiskt olympisk mästare i vardagslyx.

 

Nåt annat som utmärker mig är…mitt hår. Det är rosa. Eller lila. Eller regnbågsfärgat. Ja, jag gillar luriga hårfärger, helt enkelt. Det är en del av att Värna Vardagsglädjen. För livet blir faktiskt roligare med märkligt hår – jag lovar!

 

Jag är också rackarns förtjust i fräsiga kläder, så ett återkommande inslag här i el bloggo är Dagens Momspo. Typ Dagens Outfit, fast för mamas. Mamma + Inspiration har jag så fiffigt slagit ihop till Momspo nämligen. Är ni med? Man måste såklart inte vara mamma för att bära kläderna, men jag tycker det känns lite härligt att vi som fått kids har en egen liten outfithashtag.

 

På tal om kids – det här är min lille rackare till son! Han heter Iggy och är drygt ett år gammal. Han är det godaste jag vet på hela jorden, och jag misstänker att han kommer utveckla puss-allergi, så mycket som jag går loss på honom.

Han kom till världen med planerat kejsarsnitt, och just rätten att få föda med kejsarsnitt är något av en hjärtefråga för mig. För er som är intresserade av detta hittar ni alla blogginlägg om snitt i kategorin Kejsarsnitt (logiskt nog). Jag har också samlat en massa mer vettig info här där ni även hittar ett gäng videoklipp. Till exempel filmades min förlossning, då jag var med i YouTube-serien Gravid Vecka För Vecka när jag var preggo. Se alla mina avsnitt från serien här!

 

Mannen med det tjusiga leendet och de fina glasögonen på bilderna ovan kommer ni också få se en hel del av här i el bloggo. Han heter Niklas och är min livspartner in crime. En himla härlig typ, som dessutom är sjukt snygg, jäkligt smart och världens bästa pappa till Iggy. Scoooore!

Okej, det var lite om mig. Hoppas att ni känner att ni har fått lite koll på vem jag är, och vad som kommer gå att läsa om här i el bloggo. Har ni några andra funderingar är det såklart fritt fram att fråga loss i kommentarsfältet. Jag är en nitisk kommentars-svarare, så alla som skriver nåt…får svar.

Vill också passa på att hälsa mina ”gamla” blogoliner välkomna hit till vårt nya hem! Jag tror vi kommer trivas tip topp-fint här! Nu köööööör vi!