Hej på er! Tack för alla intressanta kommentarer på inlägget om Rätten att få föda med planerat kejsarsnitt. Några troll smög sig in i diskussionen, men annars är jag SÅ GLAD över att vi håller det på en skön och respektfull nivå – fast vi kan tycka så olika. Tack för det!
Nåt som sticker ut och som många också påpekar är just om denna storm av (ofta känlsofyllda och skambeläggande) åsikter även skulle drabba kvinnor som fött med akuta snitt? Nä, förmodligen inte. Men har man VALT snitt så är man ett kontrollfreak som inte fött ”på riktigt”, man är egoistisk och elak och sätter sig själv framför sitt barn. Hel enkelt en väldigt dålig mänska, som kanske aldrig skulle ha blivit gravid in the first place.
Anledningen till att jag gärna uttalar mig i den här frågan (trots att man ju blir lite livrädd och apnervös när Rapport ringer…) och ständigt lyfter diskussionen om planerat kejsarsnitt är att det hela för mig handlar om empati och respekt för varandra som mänskor. När det kommer till såna enorma och livsomvälvande händelser som en förlossning MÅSTE vi utgå ifrån individen. Vi har alla olika styrkor och svagheter, olika rädslor och demoner och olika uppfattningar om vår drömförlossning. Nyckelordet är just – OLIKA. VI. ÄR. OLIKA.
Jag strider inte för att alla ska föda med kejsarsnitt, absolut inte. Jag unnar alla en fantastisk förlossning på det sätt som just HON vill och känner sig bekväm och trygg med. Det kan vara vaginalt, det kan vara i en bassäng, det kan vara hemma, det kan vara ett snitt. Det kan vara på en miljon olika sätt, för det finns finns en miljon (om inte fler) olika uppfattningar om hur man vill ha det.
Och JA – det finns risker med planerade kejsarsnitt. På samma sätt som det finns risker med vaginala förlossningar. Men det MÅSTE få vara upp till den födande kvinnan att avgöra vilka risker hon är mest okej att utsätta sig (och sitt barn) för.
För det handlar inte om några egoistiska kontrollfreak, som (oinsatta) mänskor argumenterar. Jag tror på riktigt inte det fins en enda kvinna som genomgått ett planerat kejsarsnitt av den enda anledningen att hon vill veta att bebisen kommer på torsdag kl tre. Nej, så enkelt är det inte. Det handlar om extremt förlossningrädda kvinnor, kvinnor som varit utsatta för övergrepp, kvinnor som av olika anledningar har mycket starka skäl att inte vilja föda vaginalt.
Visst kan man erbjuda hjälp och stöd för att se om det går att komma över det som gör att man inte vill föda vaginalt, men i slutändan måste det ändå vara kvinnans rätt att välja. Att utsätta en kvinna som har starka skäl att inte vilja föda vaginalt (nej det heter inte föda NORMALT, antingen föder man vaginalt eller via kejsarsnitt) är att tortera denna kvinna.
För att gå i nio månader och veta att man inte får föda på det sätt man är trygg med, och sen tvingas genomgå en förlossning man inte valt ÄR tortyr. Vänd på steken – alla som är livrädda för operationer och kejsarsnitt MÅSTE från och med nu föda på det viset. Känns det som en härlig värld? Nej. Man MÅSTE få känna att man har ett val när det gäller det viktigaste som händer en i hela ens liv.
Nu släpper jag detta för den här gången. Var snälla mot varandra, ha respekt för att alla är olika och döm inte någon du inte känner.
Hej! Har tyvärr inte hunnit se ditt inslag i Rapport, men hängt med något sånär sedan gravid vecka för vecka. Jag tänker inte lägga mig i diskussionen om vad som är rätt eller inte, vad som bör eller inte osv. Det jag reagerar på är den här striden för något man EGENTLIGEN inte har en aning om vad det innebär, typ. Ingen vet hur det är att föda fram ett barn vaginalt förrän man gjort det. Och ja, visst, för vissa blir det av olika omständigheter inte så bra men den risken finns ju som ni nämner i alla sammanhang.
Jag önskar att det fanns mer experthjälp på andra plan än ”bedövning och ut kom barnet” (alltså självklart mer avancerat men det är underförstått). Jag tror de flesta av alla er som är rädda för en förlossning (förutsatt att man har en fysik/sjukdomsbild mot sig) skulle klara den precis som ”alla andra” som föder vaginalt. Det måste finnas något annat man kan ge er starka kvinnor förutom ett datum och tid, det är jag helt övertygad om. Så VAD är det egentligen som SAKNAS i svenska vården?
Hej Vanja.
Tack så himla mycket för detta och allt du skrivit tidigare. Jag vet nu att jag också verkligen vill göra snitt. Tänker att det blir barn om 2-3 år, och är livrädd att jag ska tvingas föda vaginalt trots att jag tänker strida mig blodig om att få snutt. Är så rädd. Kan de verkligen tvinga mig om jag nästan hellre gör abort än tvingas föda vaginalt? Usch.
Det finns nog ingen som är mer påläst än de som känner att de inte vill ha en vaginal förlossning. Så varför vissa lägger ner så mycket tid på att förklara nackdelarna med snitt, det begriper inte jag. All den infon är ju bara ”a google away” Vaginalt eller snitt. Det är två olika tillvägagångssätt. Men. Resultatet är det samma. Ett barn blir fött.
Ska man få välja. JA givetvis. Är det resursmässigt möjligt idag. Nä det tror jag inte. Fortsätt föra din talan Vanja. En dag så kommer det att bli förändring, och du har bidragit!
Puss på dig Vanja! <3 Så viktig diskussion!!
Tycker att du är så sjukt cool och modig som vågar stå upp och kämpa! När jag föder barn (om massa år) så hoppas jag också på att få välja så att jag får känna mig trygg!
Jag vill bara uppmärksamma dig på att inte bara kvinnor kan föda barn. Det finns flera män med vagina och livmoder.
Tack och kram!
Jag tycker ocksa att det ar upp till kvinnan att bestamma hur hon vill foda. Nu bor jag i USA och man betalar ju skyhoga kostnader for sjukforsakring sa vi far ju faktist bestamma hur var forlossning ska se ut. Hur man vill foda. Man kan ju aldrig planera till 100% men man far bestamma. Jag fick kejsarsnitt med min son for han lag i sate. Jag hade inte planerat det. Jag hade faktist inte en enda plan pa hur jag ville foda for jag visste att nar man satt en plan sa brukar det inte ga som man vill anda. Men jag tycker absolut kvinnan ska fa valja!
Jag är varken för eller emot egentligen och hade inte någon rädsla för att föda vaginalt. Nu fick jag istället havandeskapsförgiftning och min lilla fick plockas ut i förväg (1600gram liten). Havandeskapsförgitningen missades totalt av min barnmorska (som jag tyckte väldigt mycket om annars) som inte heller märkte att min lilla var FÖR liten för sin tid… medans jag hela tiden påpekar att min magen inte växer som den ska?? Som om detta inte var nog hade de under mitt kejsarsnitt sönder min urinblåsa (!!) vilket ledde till väldiga smärtor och besvär en lång tid efteråt. Hamnade också på intensiven i 24 timmar då jag fick alldeles för högt blodtryck och de trodde att jag skulle få ett krampanfall. Jag undrar, var är eftervården för detta psykiska kaos som jag hade? Fick ingen hjälp, ingen som tog på sig ansvaret för min trasiga urinblåsa eller ofullständiga kontroller hos barnmorskan.. Vissa har bara otur! 🙁
Word Vanja! Saknar en gilla knapp till såna här inlägg då ord nästan blir överflödiga 🙂
Tittade på Rapport igår kväll och klippet med dig var så bra. jag tycker de ska va självklart o kunna välja planerad kejsasnitt.
Som taget ur mina tycken och tänken.
Jag födde mitt första barn 23 februari i år. Det blev dock akut snitt för min del då. Men jag hade ett planerat snitt den 11/3…
Nästa barn blir defenetivt med kejsarsnitt!! Bästa valet för MIN och MIN Nicklas vägnar.
Jag har följt dig Vanja sedan du var gravid med lilla Iggy och sedan bara fortsatt för du är sån insperation för mig och jag ser mig själv i många utav dina tankar, situationer och val.
Måste säga att du är en fantastisk härlig människa!
Så bra skrivet! Barn är ännu inte aktuellt för mig men när den dagen kommer så ska jag ha kejsarsnitt. Jag lider av kronisk urinvägsinfektion och jag bara orkar inte med eventuella skador på underlivet. Om eftervården hade varit bättre i Sverige än vad den är så hade jag kunnat överväga vaginalt. Men att ha kroniska skador på underlivet, nej tack. Inte utöver min urinvägsinfektion.