Som utlovat tänker jag anstränga mig för att krypa upp ur tråkträsket och få en rolig och härlig klädhöst, så nu jäklar drar vi igång Dagens Momspo igen! Dagens dagens bjussar på en doft av 70-tal!

Voilà!

Jeans / H&M

Pjucks / Swedish Hasbeens

Tisha / Twist & Tango

Väska / Marc by Marc Jacobs

Halsband / Etsy & Silververket

Armband / Atom 47 & Silververket

Ringar / Vintage & Iosseliani & Urban Outfitters

(Tack till snälla glammis-Lovisa som utöver alla andra tusen hattar hon bär på Glam Mom även får agera modefotograf titt som tätt.)

Älskade fina fantastiska ni! TACK sÃ¥ enormt mycket för all den MEGAPEPP jag fick pÃ¥ det här inlägget, om min…klädkris. Jag blev sÃ¥ sjuuuukt glad att höra att ni tycker jag lyckats inspirera en smula ändÃ¥, trots mitt självupplevda identitetstapp. Och TACK för att ni ocksÃ¥ delade med er, jag är uppenbarligen inte ensam om att förlora fotfästet pÃ¥ klädesfronten när det kommer in kids i bilden. Vilket jag totalt förstÃ¥r.

Kroppen håller på och förändras hit och dit under flera år (graviditet, förlossning, efter förlossning), och om man ammar måste alla plagg funka för det också. (Kan ju inte låta bli att tipsa om den här tishan hos Glam Mom som är TOPPSNYGG + har helt dold amningslösning OCH går dessutom att bära under tiden man är preggo. Finns även i den här färgen och utan ficka framtill om man gillar en ännu cleanare look. ÄLSKADE dessa tishor när jag var preggo och när jag ammade, ser ut som en Acnetisha typ.)

Sen är det tiden som saknas, och saknas tiden saknas oftast inspirationen eftersom den liksom kommer av att man har tid att bläddra i ett magasin/spana på Inspirationstagram/läsa bloggar.

Hursom, jag har ju nu lovat mig själv att ta hand om mitt klädintresse för mitt välmÃ¥endes skull, och därför är det PERFEKT att hösten väntar runt hörnet – bästa klädperioden pÃ¥ hela Ã¥ret! ÄLSKAR hösten! Firar detta löfte med att bjussa pÃ¥ en gammal bild pÃ¥ mig själv, sÃ¥där super casual sprattlandes lite i en slottssoffa. DÃ¥ var jag inte riktigt var lika inne pÃ¥ grÃ¥skala som synes. Eller kort hÃ¥r. #TimeFlies

LOVAR att försöka gräva fram lite gamla pics pÃ¥ hur jag sÃ¥g ut när jag var omkring 25, eftersom mÃ¥nga av er blev nyfikna pÃ¥ det. Detta var ju pÃ¥ den gamla goda tiden när man fotade ANALOGT sÃ¥ jag har nog inte sÃ¥ mycket digitala pics frÃ¥n den tiden. Men ska leta bland sÃ¥väl hÃ¥rddiskar som pappersfoton – lovar! Återkommer!

Insåg precis att den senaste Dagens Momspo jag postade var för två månader sedan. TVÅ MÅNADER! Vilket innebär att det är (minst) två månader sedan jag kände mig lite extra snajsig, för det är vid såna tillfällen som Dagens Momspo plåtas. I går fick jag dock till det litegrann tycker jag, därav detta inlägg. En enkel outfit, men ändå lite extra bra på nåt sätt.

Jag kan erkänna att det inte är någon slump att jag inte känt mig så fin den senaste tiden. Jag har inte VARIT så fin. Jag har väl varit helt okej, inte skogsful. Men inte heller extra snajsig. Vilket är sjukt tråkigt, eftersom jag ändå är en person som tycker om kläder och att känna mig fräsig. Jag mår bra av det.

Men jag är inte nÃ¥gon sÃ¥n där stilmänska som huxflux slänger pÃ¥ mig nÃ¥t Ã¥ sÃ¥ blir det sÃ¥där avslappnat megacoolt. Nej, jag behöver TID för att fÃ¥ ihop nÃ¥t extra snyggt. Och har jag ingen tid, nä dÃ¥ blir det inte sÃ¥ skojigt pÃ¥ klädesfronten. Och det senaste halvÃ¥ret har jag ju typ levt pÃ¥ minustid, sÃ¥ ens tanken pÃ¥ att ställa mig framför spegeln och montera ihop nÃ¥t inspirerande är typ…skrattretande. Och det är SJUKT JÄVLA PISSIGT!

För jag ÄLSKAR kläder, smycken, skor och accessoarer! Jag ÄLSKAR hur rätt kombination av dessa ting kan få en ännu mer tillfreds och pepppad. Jag ÄLSKAR att bläddra i magasin, vika ner kanterna på de sidor jag blir extra inspirerad av för att försöka återskapa dem på mitt eget sätt senare. Jag ÄLSKAR att känna att det jag bär gör mig rättvisa. När jag känner så, får jag mer pondus och mer självförtroende. Därför mår jag dåligt när jag inte har tid att lägga ner en liten extra omtanke på mina kläder.

När jag var mellan 25-30 klädde jag mig rätt utflippat. Jag bar ALLTID hatt av olika slag, och hade utstuderade outfits fyndade i second hand-butiker. Då hade jag inte rosa hår, men man såg mig ändå på stan om jag säger så. Jag spenderade vansinnesmånga timmar framför spegeln i min fantastiskt fina etta här på Söder, komponerandes outfits som fick mig att känna mig speciell innan jag gick ut och mötte världen. För att det var kul och för att jag mådde bra av det.

PÃ¥ den tiden existerade inte bloggar, och det var därför väldigt mycket färre mänskor som klädde sig ”speciellt”. Det fanns inte samma utbud av prisvänliga och aptrendiga kläder pÃ¥ kedjorna, utan man fick rota fram grejer pÃ¥ Stadsmissionen och sen klippa, klistra och sy till dem själv för att fÃ¥ till den look man ville Ã¥t.

Jag hade oändligt många dinglande halsband,  jag älskade fransar, caper, bohemiska blusar. Mockavästar (!), 70-talstunikor, tygblommor som jag satte på hattar, väskor, kläder. Jag blev ständigt stoppad på stan (sant) av tjejer som undrade var jag hade köpt mina kläder, och när Streetstylefotograferna började poppa upp på Söders gator blev jag (också sant) fångad på bild av ett flertal av de allra största på den tiden, som Facehunter och The Sartorialist.

Varför berättar jag det här då? För att skryta om hur cool jag var för tio år sen? Nä. Men för att förklara att kläder har varit VIKTIGT för mig. Verkligen viktigt. Ett intresse, ett sätt att berätta vem jag är utan att behöva öppna munnen. Och även om jag kanske tonat ner min klädstil något de senaste åren, så känns det som att den eventuella stil jag hade kvar helt eliminerats de här senaste månaderna. INTE härligt, för en person som ändå någonstans tycker om det där med att sätta på sig nåt snyggt.

Ett tag efter att Iggy kom tappade jag helt bort mig själv pÃ¥ klädfronten. Eftersom det inte längre fanns nÃ¥gon tid att stÃ¥ där framför spegeln och testa olika saker, ville jag bara ha svart, vitt och grÃ¥tt i garderoben. DÃ¥ skulle allt matcha, vad jag än slängde pÃ¥ mig, och det skulle bli helt okej i alla fall. Och det blev det väl – men sÃ¥ TRÅKIGT!

Jag är ju ändå den där mänskan som bar hatt VARENDA DAG i fem års tid (!), som färgar håret rosa för att jag gillar att se annorlunda ut, och som egentligen älskar mönstermönstermööönsteeeeer! Inte gråskala.

Men nu känner jag att det FÅR VARA NOG! Nu jävlar ska jag lägga manken till för att försöka snajsa till mina outfits! För jag känner mig inte som mig själv om jag inte får känna mig lite rolig på klädfronten. Och om jag och Niklas lämnar Iggy på föris varannan dag, då FINNS ju tiden att faktiskt stå där framför spegeln de dagar då jag inte lämnar. Så jag borde åtminstone få till NÅT lite extra varannan dag.

För den här hösten tänker jag inte fortsätta slänga på mig det som låg framme i går, och i förrgår och i förra veckan. Nä, nu vill jag känna mig INSPIRERAD! Och det gör jag nu, till tusen!

Nu kanske inte just det här är VÄRLDENS mest inspirerande outfit, inte heller ser jag några mönster (förutom väskan då) och det är farligt mycket gråskala. Men ändå! Det är bättre än de sjuttioarton senaste veckornas svarta jeans och grå tisha.

Det som fick mig att känna att NU JÄVLAR ANAMMA SKA JAG STYRA UPP MIG FÖR JAG MÅR JU BÄTTRE DÅ JU var ett spontanbesök på H&M i går eftermiddag. Skulle handla nya pyjamaser till Iggy som växer så det knakar, men befann mig plötsligt i provhytten iförd ovan 70-talsdoftande look. Det kändes typ FÖRBJUDET att stå därinne och prova nåt till MIG SJÄLV. Knäppt, men så var det.

Och när jag fick pÃ¥ mig de där utsvängda jeansen, den mysiga tröjan och HATTEN, sÃ¥ kände jag liksom att nej nu jävlar mÃ¥ste det bli ordning pÃ¥ torpet! För i ovan plagg kände jag mig helt plötsligt SNYGG. Lite SPECIELL. Det var ROLIGT att sätta pÃ¥ sig de där kläderna. Och det är ju sÃ¥ det ska vara – roligt! Man ska bli GLAD av det man kränger pÃ¥ sig pÃ¥ morgonen. Det gör sÃ¥ himla mycket, i alla fall för mig.

La upp den här bilden på Instagram och fick så enormt mycket kärlek att jag höll på att trilla baklänges. De/ni tyckte också att jag var fin, och det slängde lite extra bränsle på min brinnande vilja att må bra i mina kläder igen.

Oj oj OOOJJJ vad långt det här inlägget blev! Jag som bara skulle slänga upp en Dagens Momspo, och så liksom rann hela den här utläggningen ur mig. Men nu vet ni varför det varit torka på Momspo-fronten på sistone, The Mom in question har helt enkelt inte varit så jäkla inspirerad. (Tur för mig att jag inte har en modeblogg! #massflykt).

Men NU SÅ! Nu känner jag en MASSIV pepp på att få tillbaka mig själv i sättet jag klär mig på. Den här hösten lovar jag att göra så gott jag kan för att göra mig själv glad varje morgon med det jag väljer att sätta på mig. ÄNTLIGEN känner jag mig inspirerad igen!