Vanja Wikström

Nu har det allra sista avsnittet för min del i ”Gravid vecka för vecka” kommit ut. Ni får en uppdatering på snittärrs-fronten, gröt-gate bemöts (eller kanske inte) och jag och Niklas pratar lite om hur vi tycker att de första veckorna med bebis har varit.

Det vore superkul om ni ville fortsätta följa med vår lilla familj i cyberspace, så gå gärna in och prenumerera på min egen YouTube-kanal som hittas här! Jag kommer fortsätta videoblogga där ungefär en gång i veckan, och jag jobbar också på ett lååååångt blogginlägg som beskriver vår förlossning i detalj, i det kommer det ingå videos som jag och Niklas filmade själva inne på operationssalen, och som vi kommer lägga upp på den egna kanalen. Och jag kommer såklart också lägga upp alla kommande videos även här i bloggen.

Jaha, här sitter jag å käkar frulle å läser om fittor. Jajemän, sorry om jag får dig att sätta kaffet i halsen. Men jag blev så glad när jag läste detta blogginlägg (tack du fina läsare som tipsade om detta!), eftersom det tar upp ett ämne som jag också skrivit om, och som är en av anledningarna till att jag så starkt kände att jag absolut ville föda med planerat kejsarsnitt.

Det är på tiden att underlivsskador orsakade av vaginala förlossningar tas på allvar, och inte bara ses som nåt som man som kvinna liksom ”får acceptera”. Man ska vara tacksam att man fått en gullig bebis, och inte böla över trasigt underliv, förstört sexliv, komplicerad hygien och dålig självkänsla. Skador som kan påverka en resten av livet.

Detta gäller såklart absolut inte alla som föder vaginalt, men det händer fler än vad vi vill erkänna. Jag har tidigare skrivit om mina tankar kring detta i det här inlägget, och är därför väldigt glad att det dyker upp på andra ställen också, som i Blixabloggen. Förhoppningsvis bidrar alla dessa små bäckar till att kvinnovården tas på större allvar. Det är fan dags.

La upp den här bilden på Insta tidigare i dag och skrev nåt putslustigt om att vi förr i tiden brukade köpa hem plattor med öl, numera blir det mest plattor med Semp. Ha ha, men så är det verkligen. Det är otroligt vilka mängder det går åt här hemma.

Jag kämpar ju på med amningen, men det kommer fortfarande inte tillräckligt mycket mjölk för att Iggly ska bli mätt, så vi får komplettera med Semp. Jag hoppas fortfarande att det ska rinna till ordentligt, så att jag kan köra på enbart amning. Mest av praktiska skäl, enklare att plocka fram boobsen kl 03.22 än att börja pyssla med tetrapack och flaskor liksom.

Hoppet om ökad mjölkproduktion lever dock kvar, vi gör precis som barnmorskorna och BVC säger för att amningen ska dra igång rejält, så förhoppningsvis släpper det. Min mamma hade så mycket mjölk att hon sålde vidare, så vem vet – en dag kanske det säger SMACK! …och så har jag överfyllda matstationer. Eller så blir det inte så, och då får vi fortsätta att Sempa.

Ser egentligen inget problem i det mer än det rent praktiska, och det är rätt skönt att det inte bara är jag som kan mata Iggy. Lite fint också, att Niklas å Iggy får en egen matrutin. Niklas säger att det är hans amningsstund, när han ger Semp. En av de saker som inte alls blev som vi trodde med att få en bebis, är fördelningen mamma/pappa. Vi trodde nog båda att det skulle vara väldigt mycket mamma som gällde i början, just på grund av att det är där som käket finns. Men så har det inte blivit. Jag tycker att vi har Iggy lika mycket faktiskt. Och en anledning till det är nog just detta Sempande.

Och det känns väldigt bra, dels för att jag inte blir så låst (ammandet tar ju upp en stor del av dygnets timmar, så iom att en del såna timmar förvandlas till Sempningar som likaväl Niklas kan ta så frigör ju det mig en hel del), dels för att Niklas och Iggy får hänga mera. Iggy sover ju mestadels, men ett av de få tillfällen när han är vaken är just när han är i färd med att käka. Så då är det ju mysigt att Niklas får hänga med honom när han är i det tillståndet, och inte bara gossa med honom när han sover.

25Så kanske kanske att denna kombo av både amning och Semp är toppenbra faktiskt. Hursomhelst så är det så det är för tillfället, så det e bara att gilla läget.