Här sitter jag å trycker bakom ett fång tulpaner. Tänkte jag skulle svara på lite undringar, och behövde en bild att slänga upp så vi kunde få till ett inlägg. Tulpanerna är därför mitt sätt att försöka dölja att jag har samma tröja på mig för tredje dagen i rad.

När man bara har Piggly att impa på på dagarna, är det lätt att kreativiteten på outfitfronten liksom…dalar lite. Så länge jag har en bh som är lätt att ta av så är han nöjd liksom. Klassisk karl med andra ord. Nåväl, här kommer svar på lite saker som kommit in senaste tiden.

 

Tänkte höra med dig hur ni tänkte angående KUB/nup-test? Och fostervattensprov? Gjorde ni testerna, och hur fungerar de?

När man som jag är 35 eller över så tror jag att man automatiskt erbjuds att göra KUB-testet i Stockholm, eftersom man då statistiskt sett har en förhöjd risk att få ett barn med exempelvis kromosomförändringar. Vet att det skiljer från olika orter dock.

Vi gjorde KUB-en, det var ett självklart val för oss. Den går till så att de tar ett blodprov, plus väger in ett gäng andra faktorer för att komma fram till hur stor/liten sannolikheten är för att man ska få ett barn med ex kromosomförändringar. Vi fick den lägsta siffran man kan få, vilket alltså gav lägst möjliga risk för kromosomförändringar. Att få en sån ”bra” siffra betyder dock inte att man 100% vet säkert att barnet är helt friskt, utan det är en uppskattning beroende på de olika faktorer som vägs in. Vill man veta 100% så gör man ett fostervattensprov.

Men eftersom vi fick så låg risksiffra, så valde vi att inte göra fostervattenprov eftersom det finns risk (en liten, men ändå) för missfall vid ett sånt. Hade vi fått en hög sannolikhetssiffra, så hade vi nog gjort fostervattensprovet tror jag. Inget lätt beslut, men annars hade jag nog gått och oroat mig hela resten av graviditeten. Och om vi vid ett fostervattenprov hade fått veta att barnet hade kromosomförändringar, då har jag faktiskt ingen aning om hur vi hade reagerat. Tror inte det går att sätta sig in i, om man inte är i den situationen. Så på det har jag inget svar.

 

Jag känner att kejsarsnitt är det sätt jag vill föda på, men är orolig för att bli nekad. Kan man bli nekad? Hur gör man för att få ett snitt?

Man har ingen juridisk rätt att få ett kejsarsnitt beviljat av så kallade humanitära skäl (ex förlossningsskräck), så hur lätt/svårt det är att få det beviljat beror helt på vilken barnmorska och läkare man träffar på på vägen. Men om det är så att du starkt känner att det är det enda alternativet att föda barn på för din del, så är mitt råd att du läser på ordentligt så att du är medveten om vad det är du ger dig in på, och sen att du står på dig.

Förstår inte din barnmorska hur du känner, byt barnmorska. Säger läkaren nej, boka ett nytt möte med en ny läkare. Säger läkare nummer två nej, boka ytterligare en läkare. Om man inte ger sig så ska det gå.

Som min läkare Ellika Andolf uttryckte det (överläkare och professor på Danderyds Sjukhus, och en av Sveriges främsta experter på kejsarsnitt): förutsättningen för att en vaginal förlossning ska bli bra är att det finns ett gott samarbete mellan den födande kvinnan och barnmorskan. Är kvinnan livrädd och känner sig tvingad till att föda vaginalt, så är alla chanser till detta goda samarbete som bortblåsta, och risken är tyvärr att förlossningen då inte blir särskilt bra.

Vill du läsa mer om kejsarsnitt så har jag tidigare skrivit väldigt ingående om det (se taggen Kejsarsnitt i menyn här till höger). Jag har dels beskrivit min och Niklas resa för att få ett snitt, som finns att läsa i tre inlägg (hittas under kejsarsnittstaggen), och dels gjort en miniintervju med Ellika Andolf angående nackdelar/fördelar med vaginal/kejsarsnittsförlossning som du kan läsa här.

Jag får väldigt mycket frågor om kejsarsnitt, och alla ni som undrar – plöj igenom inläggen som hittas under Kejsarsnittstaggen i menyn till vänster så tror jag ni får svar på det mesta.

 

Du har ju skrivit lite om hotellet som Niklas bror har och jag är lite nyfiken på detta, kan man åka dit även om man inte är surfare utan snarare ”äta gott och ligga på en solstol och bara chilla”- personer? Eller är själva grejen att man ska surfa osv? Är det bra strand att bada vid eller är det ganska specifikt en ”surfstrand”?

Vad KUL att du frågar om Surfers Lodge Peniche, det är världens mysigaste ställe! Man behöver absolut inte vara surfare för att åka dit. Man kan boka in sig på ett av de tokfina och personliga rummen, njuta av deras fantastiska ekologiska mat och hänga på beachen så mycket man vill.

Det finns en jättehärlig sandstrand några minuter från lodgen som är en perfekt chillaåbada-strand. Och skulle det vara väldigt stora vägor, så finns det en annan strand ca tio minuter bort dit vågorna inte når. Sen rekommenderas ett glas skumpa eller en öl på lodgens takterrass vid solnedgången. Och en helkroppsmassage i spat som ligger på bottenvåningen.

Det finns också en massa härliga restauranger och roliga grejer att göra och se i närheten. Så om ni blir sugna på att boka en resa, skicka ett mail till mig på [email protected] så lovar jag att styra upp en lista med mina och Niklas bästa tips!