Vanja Wikström

Våra hembakta peppisar! De blev sjukt smarriga.

Kan dock avslöja att vi rensade bort bebbarnas bakverk. Dreggel, hår, lite allmänt fingersmuts och ännu mera dreggel hör liksom inte riktigt hemma i en god kaka tycker jag.

Så sjukt kul att jag å Niklas syster Oliven lyckades tajma in våra preggofieringar så bra. Hennes son Ruben är alltså ett halvår äldre än Grodan, och vi hoppas såklart de ska gilla varandra och bli finfina polare.

De har ju setts massor förr såklart, men i går var liksom första gången som det kändes som att de faktiskt tyckte det var roligt att hänga. De hade nåt slags…utbyte liksom. Det ”babababa”-des, pekades och lektes. Det var så jäkla kul att iaktta dem.

Det fick mig att tänka på en sak. För när det kommer till ens barn – man KAN NTE SE SIG MÄTT! Det är ju nästan sjukligt hur roligt man tycker det är att….bara TITTA på ungen. Hjälp liksom.

Nu menar jag inte att jag njuter av att inspektera bajsblöjor, eller att jag älskar att grundligt beskåda hans surmulefasoner, nej. Men när han är nöjd och bara…ÄR, då tycker jag nog inte det finns nåt roligare att titta på i hela världen. Hans miner, hur nöjd han blir när vi förstår vad han menar, hur han interagerar med andra barn eller vuxna med mera med mera.

Det är kanske inte lika gastkramande nagelbitarspännande som att klämma en säsong Homeland på raken. Men det är precis lika roligt ändå, själva tittandet liksom. Om ni förstår vad jag menar? I love it.

I går hängde vi nästan hela dagen hos Iggys farmor. Där bakade Grodan sitt lilla livs allra första peppisar.

Eller, okej – han snaskade mest i sig deg och grisade runt med mjölet. Men ändå.

Jag ÄLSKAR att såna här saker helt plötsligt blir roliga igen. Och meningsfulla. Jag ser verkligen fram emot att bli en riktig rackarns traditionalist!

Jäklar vad här ska firas jul, midsommar, påsk – ja allt som innebär underliga lekar (eehhhhh hoppa ”Små Grodorna”), konstiga figurer (tomte/påskhare) och annat märkligt.

Det här pepparkaksbaket var såklart mest ett kladdande (och ett ätande, han brås på din degälskande mor), men det är kul att börja de här traditionerna redan nu tycker jag.

I min familj har vi alltid gjort pepparkakshus varje år, nåt jag har tyckt varit sjukt kul. Och SJUKT gott. Alltså – mixen av pepparkaka, glasyr och non stop slår (nästan) till och med saltlakrits! Så nästa år ska vi göra pepparkakshus, jag å Piggly.

Iggys kusin Ruben var också med å bakade snaskade. Väldigt tjusig var han, i sin lilla kockmössa.

Det fanns dock bara en sån där fin vit å fluffig mössa, så grodan fick sporta en servitrishatt istället. Det tycker jag han gjorde med den äran.