I går hängde vi nästan hela dagen hos Iggys farmor. Där bakade Grodan sitt lilla livs allra första peppisar.
Eller, okej – han snaskade mest i sig deg och grisade runt med mjölet. Men ändå.
Jag ÄLSKAR att såna här saker helt plötsligt blir roliga igen. Och meningsfulla. Jag ser verkligen fram emot att bli en riktig rackarns traditionalist!
Jäklar vad här ska firas jul, midsommar, påsk – ja allt som innebär underliga lekar (eehhhhh hoppa ”Små Grodorna”), konstiga figurer (tomte/påskhare) och annat märkligt.
Det här pepparkaksbaket var såklart mest ett kladdande (och ett ätande, han brås på din degälskande mor), men det är kul att börja de här traditionerna redan nu tycker jag.
I min familj har vi alltid gjort pepparkakshus varje år, nåt jag har tyckt varit sjukt kul. Och SJUKT gott. Alltså – mixen av pepparkaka, glasyr och non stop slår (nästan) till och med saltlakrits! Så nästa år ska vi göra pepparkakshus, jag å Piggly.
Iggys kusin Ruben var också med å bakade snaskade. Väldigt tjusig var han, i sin lilla kockmössa.
Det fanns dock bara en sån där fin vit å fluffig mössa, så grodan fick sporta en servitrishatt istället. Det tycker jag han gjorde med den äran.
Vem är det som tar alla kort?! 🙂 Super fina 🙂
Kollar din blogg VARJE dag. Och man kan ju inte bara ta och ta :-)) Kände att jag måste ge ngt tillbaka också. Lämna lite kommentarer och heja-dig-rop. Tack för en kanonfin blogg som inspirerar och tipsar, om allt som hör en nybilven familjevardag till. Din blogg fyller ett perfekt tomrum mellan alla Mama-bloggare som ifrågasätter allt och alla debatterar hit och dit, och de där Super-mamma-bloggare som glider runt med bebis på en räkmacka, och inget går fel. Kort och gott. Tack för att du finns! Kärlek!