Vanja Wikström

Nu får det vara NOG med sjukdomsprat! Eller, vi kan åtminstone unna oss en paus från flunsakaoset, och götta oss i ett shoppinginlägg. För YES, jag har UNNAT mig igen. Som plåster på dessa satans flunsasåren…

Dessa fantastiska biker boots har nämligen fått flytta in i min garderob. Och vi har genast blivit bästisar.

Jag har letat efter ett par ”stoppa ner fötterna så är du bekväm/varm/torr/snygg”-pjucks ganska länge nu. Men såna skor är inte så lätta att hitta tycker jag. Därför blev jag överlycklig (jupp, så glad blev jag faktiskt) när jag sprang på de här raringarna!

Jag tycker de är heeeelt perfekta. Lagom klack, tokbekväma, varma och sjukt snygga. Kunde ju inte bli bättre liksom.

Superfina detaljer, älskar att insidan av skorna är i cognacsfärgat läder.

Som så mycket andra fina basplagg jag gillar, så är de från Samsoe & Samsoe.

Vi var på vårdcentralen med Grodan i dag (mer om det i ett annat inlägg – det här skulle ju vara en flunsapaus ju), så jag invigde bootsen på den promenaden. Och måste säga att såväl jag som mina fötter är in love. De här kommer jag slita i många många år framöver. Shoppinglyckan är total.

För vet ni vad det bästa är? Jo – jag fyndade dem dessutom på REA! WOOOPELIWOOOOPWOOOOOP! Bootsen hittas här!

http://youtu.be/RFbaFurq_n8?list=UUnlpdvILq1zIIZm86hNOO7g

Tack snälla fina ni för alla krya på er-önskningar till mig å Piggly, och all extra energi till stackars sömnlöse Niklas – det värmer våra hjärtan här i sjukstugan ska ni verkligen veta!

På tal om sjukstuga, så kan ni kika in i den i klippet ovan om ni vill. Kan varna för att det är en rörig satans sjukstuga. Vårt vanligtvis rätt välordnade hem ser nämligen numera ut som en knarkarkvart. Sånt som händer när all energi går åt att vara sjuk och/eller ta hand om sjuklingar.

Pedanten i mig tvångsskurar mina näthinnor varje natt för att försöka glömma bort hur för j*vligt det ser ut här hemma just nu. Gaaahhh.

Här hemma fortsätter sjukstugan. Grodan hade feber även i dag, och ett tag var han så slö att vi var på väg till akuten. Det var kämpigt att få i honom vatten och mat, och vi började bli oroliga på riktigt.

Det här är första gången vi ser Grodan sjuk, och det är vidrigt. Han har knappt någon röst kvar, och är bara så jäkla ynklig. Det känns nästan som att han är ett spädbarn igen, en minibebis.

Vi är vana vid en spänstig och sprattlande Piggly. Alltid på väg någonstans, och aldrig stilla i famnen en sekund.

Nu vill han vara i famnen precis hela tiden, och är slak som en vissen tulpan. Men! Han blev tack å lov bättre i eftermiddags efter en intensiv lur. Då fick han lite energi igen, agerade mer som sig själv och bjussade till och med på några söta smajls där de nya tänderna i överkäken skymtade fram.

Vi passade på att få i honom mat medan energin var uppe, och då blev han verkligen bättre. Febern hade sedan sjunkit till 38,7, så då jublade vi nästan av glädje att det i alla fall verkade gå åt rätt håll.

Man tycker så himla synd om honom bara. Han har aldrig varit sjuk förut, och förstår inte vad som händer. Det enda han vet är att han mår dåligt, och att han helt plötsligt inte har någon röst. Måste vara superläskigt, han vet ju inte att rösten kommer tillbaka.

Vi försöker ösa kärlek, närhet och mys över honom precis hela tiden, och hålla hans lilla humör uppe. Det verkar som att han (tyvärr) åkt på min grej, och den har varit rätt omtumlande för mig som ju är vuxen. Måste vara tokjobbigt för honom som är så liten. Han följer precis samma mönster som jag, och nu har han också börjar hosta (jag hostar ur mig lungorna dagarna i ända här).

Fy bubblan alltså, för att se sin unge sjuk. Hoppas verkligen att han är radikalt bättre i morgon.