Vanja Wikström

Jag var ju som sagt och bästisbrunchade i söndags, och när vi snaskat klart så följde jag med min kompis på lite ärenden. Och det är så kul, för på vissa sätt är hon och jag toklika, men på andra är vi diametrala motsatser.

Så är det med de flesta av mina kompisar, vi är en sjukt brokig skara och inte direkt några karbonkopior av varandra. Vilket gör att vi alltid har massor att snicksnacka om. Vi lever rätt olika liv och har därför ofta intressanta infallsvinklar att komma med, just eftersom vi är…olika.

Hursom, just denna olikhet visade sig efter vår brunch. Min kompis skulle alltså göra lite ärenden, och jag hakade på. Och då styrdes kosan mot Hermès-butiken på NK. Där har jag aldrig satt min fot. Och det var ju just därför som det var så skoj att hänga med, in i finrummet liksom.

Min kompis skulle dels byta ett armband hon fått av sin man, dels köpa en födelsedagspresent till honom. Det här armbandet slog hon till på till sig själv, mycket fräsigt.

Det här blev makens födelsedagspresent.

Ett par manschettknappar. Också mycket fräsiga. Han kommer nog bli en happy födelsedagspojke tror jag.

Vart vill jag komma med det här inlägget då? Jo – trippen till Hermès var för mig lite som att…typ besöka ett zoo eller nåt. Det var spännande liksom. Just för att jag själv aldrig handlar i såna butiker (men jag jobbar ju på det, det vet ni ha ha… #HejaVuxenLyxshopping). Man undrar ju liksom hur det går till egentligen, i såna där affärer där det nästan kostar en tusing bara att kika på nåt.

Men det var – såklart – supertrevligt, och servicen var – såklart – grymt bra.

Och just den här Hermès-trippen blev liksom en sån fin metafor för hur olika jag och min kompis är, men ändå så lika. Vilket jag som sagt ÄLSKAR. Vi pratade om det under brunchen också, just det här att vi agerar så olika på många plan.

Men det är ju precis därför som jag älskar att prata med henne. Hon kommer ofta med input från ett helt annat håll än vad jag själv funderat kring. Vilket vidgar vyerna och ger nya perspektiv. Det är inte alltid jag håller med henne, eller hon med mig. Men det är alltid intressant att höra vad hon har att komma med.

Hon är dessutom en riktig rackarns inspiration. En satans duktig advokat, en av de bästa i Sverige inom sitt område. Hon går från toppjobb till toppjobb och är en av de absolut smartaste mänskorna jag känner.

Hursom, ville bara skriva nåt om att det är himla bra på många plan att ha ett brokigt kompisgäng. Åsså fick bloggen njuta av lite lyxiga Hermès-pics. Inte dumt.

Okej blogoliner – nu ska ni få ett ASbra mattips! Det är mästerkocken Niklas som varit framme igen, och det här måste ni prova! Vi kallar den ”Skattens ljumma spetskålssallad”. Fräsi fräsi!

Det är tokenkelt, toksmarrigt och dessutom nyttigt. Do this:

– Bryn en maaaassa smör i en kastrull, ha i rätt rejält med riven ingefära samt en skvätt japansk soja. Voilà – nu är såsen klar.

– Skär upp ett halvt spetskålshuvud (räcker till två pers) och koka kålbladen i en minut.

– Håll såsen över kålbladen. För extra spänst, skölj bladen i kallt vatten efter kokning. (Våra recept är inte så exakta som ni märker, ni får köra på lite feeeling – och smakasmakasmaka).

– Riv mängder av färsk parmesan över. Klart!

Det är sjukt enkla smaker, som ändå blir så himla speciella ihop. Beroendeframkallande faktiskt.

Använd salladen som komplement till någon annan rätt, eller ät den som den är, med lite plock till (typ lite charkisar, avocado, någon ost).

Samma sås (glöm inte parmesanen) funkar också drömbra till sparris!

I söndags fick jag till en BBB = Barnfri BästisBrunch. Inte dumt! Faktum är, att det var helt magiskt mysigt. Att få sitta helt ostörd med en av sina absolut bästa vänner, och bara PRATA.

Om det är nåt jag saknar i mitt liv nu, så är det just såna saker; ta en spontan fika/middag/aw med någon man tycker sådär riktigt mycket om, och snicksnacka bort en timme eller fem. Det, och att få vara komplett för mig själv (har en eremitsida som jag inte direkt får utlopp för just nu).

Vi har pratat om lite sånt här nu i helgen, jag och Niklas. Att en massa saker förstås blir fantastiskt när man får barn, men att andra saker faktiskt blir sämre. Jupp, sämre. Det låter hårt att säga, men jag tror de flesta kan känna igen sig i det.

Oavsett VAD det är som man tycker att man saknar i sitt liv sen bebelinon kom, så kokar det nog ner till i princip samma sak för de flesta: man är inte längre 100% herre drottning över sin egen tid. Man måste anpassa sig på ett sätt som många inte upplevt förut, inte jag i alla fall. Och det påverkar en såklart. Olika mänskor på olika sätt, och olika mycket givetvis.

Men, det går ju liksom inte att säga ”Nähä du lille bebis, den här morgonen känner jag för att sova lite längre, så kan du somna om tack? Och sen vill jag INTE gå upp och leka omedelbums efter att jag öppnat ögonen, jag vill äta långfrulle, läsa tidningen och sen kanske grisa lite i soffan framför skräpteve.”

Eller ”Jag tror vi skippar blöjbyten, tittut-lekar och mat & sov-schemat idag, jag tänkte nämligen gå i affärer hela dagen/ligga på soffan och kolla alla säsonger av GIRLS – igen/festa som en tok/åka på surfresa/insert valfritt önskemål here”.

Att inte få bestämma helt över sin egen tid kan vara frustrerande. För att man ska få den berömda EGENTIDEN, försöker jag och Niklas bjussa varandra på sånt alltsomoftast. Han fick en barnledig lördag nu i helgen, och jag fick en barnledig söndag. Man måste såklart få känna att man kan göra sånt som man tycker är härligt, inte bara mosa på och ratta ratta ratta allt som behöver rattas. Då är risken att man vaknar upp en dag och känner att man bara GÖR, inte…LEVER.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget, har liksom ingen fräsig punchline med LÖSNINGEN. Vill bara lufta att vi pratar om sånt här, och i helgen kom vi fram till att vi måste bli ännu bättre på att se till att den andra får grisa på soffan/festa som en tok/shoppa dagen lång/vad man nu vill göra.

Man får inte blanda ihop ovan tankar med att det är ohärligt att ha barn, för så är det självklart inte. Det är helt AWESOME att ha barn, och så JÄKLA KUL. Men saker och ting förändras såklart på en massa sätt, och just den här förändringen är mindre lovely. Tycker jag.

Vad tycker ni?