Vanja Wikström

…så börjar det kännas, min relation till Nytorget 6. Det är ett av mina absoluta favorithak (ni som följt el bloggo ett tag vet ju att det inte är någon hejd på min vurm för detta ställe), och på sistone har jag varit där så mycket att det nästan kan räknas som maniskt. Det är faktiskt inte ovanligt att jag lyckas hänga där ett flertal gånger per dag. Som i dag till exempel.

La familia inledde nämligen dagen där – snaskandes fredagsfrulle. Grodan har sen länge benkoll på alla lampor på Nytorget 6, men i dag upptäckte vi en ny favvo – en gigantisk elefanttavla! Förstår inte hur vi kunnat missa den. Mycket spännande tyckte Iggy, som också lärde sig att elefanten säger ”tut tut”.

Och jag måste ju bara säga att det är ju HELT BANANAS hur kvickt de här små liven lär sig? På typ 30 sekunder kopplade han ihop ett djur med ett nytt läte. Crazy crazy. Blir så himla impad. Vore ju finfint om den där branta inlärningskurvan följde med upp i min egen ålder. He he.

Hursom – avslutade även dagen på just Nytorget 6, med ett väldigt roligt och inspirerande möte med en dito brutta. Men. Mer om det senare i kväll. Nu är det dags att packa ihop här på office och bege sig hem. Och kolla om Iggy kommer ihåg att elefanten säger ”tut tut”…

I går var det torsdag – vilket är min mammaledighetsdag och således Mamma & Grodan-dag – men jag å Iggy kunde ändå inte hålla oss ifrån glammiskontoret. Dock var vi inte där för att jobba, utan för att fira Grodans ettårsdag.

Glammisarna tyckte nämligen det var på sin plats med ett kontorskalas då Piggly i princip faktiskt är en del av teamet. Han kommer ju på besök varje dag och leker loss, så han är en viktig del av GlamMom-andan liksom. Så i dag bjussades det därför på kalas!

Och kolla här vilket TOKfint fölsiskort han fick! Det är glammis-Malins mamma Ami som gjort det. Hon är lite av en kortmästare faktiskt, har haft förmånen att få några av hennes handgjorda kort genom åren och de är så fina att man bara MÅSTE spara dem.

Jag har satt upp mina på vår anslagstavla i hallen, och det roliga är att grodan ääääälskar att pilla på dem så fort man går förbi där med honom i famnen. Och nu har han sitt eget! Jippie!

Och kolla här då – en OST-TÅRTA! Alltså, jag höll på att dö när de kom med den. Det är ju GENIALISKT! Grodan fullkomligt älskar ost, så att få en alldeles egen miniost var ju liksom himmelriket.

Kan meddela att han glatt åt upp hela osten på egen hand, och att han utan tvekan verkade föredra den framför bullen (som han också fick smaka på). Succé.

Presenter delades det också ut. HUR söta jobbarkompisar kan man ha egentligen? I have the best!

Presenter som var kryddade med – yes – OST! De kan min groda, de där glammisarna…

I paketen låg det så fina saker. Kiss och bajs-gossedjur till exempel! Inte dumt.

En bok, en spelande sköldpadda och en groda att ha i badet dolde sig också under det prickiga pappret. Allt förutom badgrodan (den invigde vi på studs i går kväll) och osten (givetvis) fick stanna kvar på office. Superbra att bygga upp en leksaksbank där ju.

Själva lådan som leksakerna kom i var – förstås – sjukt skojig den med.

Tack fina glammisar för ett YPPERLIGT officekalas! Så. Jäkla. Mysigt.

Eller okej, nej. Ingen riktig Donnie Darko-DAG kanske, men vi hade i alla fall ett Donnie Darko-INSLAG. Nämligen ovan filur.

Men hur mycket den/hon än liknade DD-kaninen, så handlade detta gnagarbesök om nåt HELT annat. I dag ringde det nämligen på dörren, och då stod denna blå påskhare utanför – med ett paket till Iggy. Det är sånt som kan hända när man bloggar. Tydligen.

Piggly fick en påse med leksaker, lite gotte och en inbjudan till leksaksaffären Boink Store´s påskfest. Väldigt snällt såklart. Men den största behållningen var nog ändå att HA EN STOR RACKARNS BLÅ PÅSKHARE I VARDAGSRUMMET…! Overkligt.

Haren själv var impad av Iggy, eftersom han inte började gråta vid åsynen av detta märkliga mänskodjur. Det hade nämligen alla de andra kidsen som haren besökt denna dag gjort. Grodan var väl inte superavslappnad i harens sällskap – ett tag såg det till och med ut som om underläppen skulle börja darra. Men då tog den vana haren kvickt av sig masken och visade sitt väldigt snälla flickansikte. Och då byttes underläppsdarret mot smilgropar. Phu.

Nåväl, vi tackar ödmjukast för påringningen, och ser fram emot fler märkliga besök i framtiden.