Vanja Wikström

Det här med tid å stress åsså datorstöld och en saaaatans massa Mac-meck på det gjorde mig rätt låg i helgen. Att vårt hem är jordens kaos gjorde inte saken bättre. Såhär flådigt har vi det just nu.

Byggplast som täcker alla dörröppningar (pga golvslipning i början av veckan), ett piano i hallen, soffan på högkant i sovrummet och grejer grejer GREJER överallt. För mig som är en sån där Mitt Hem Är Min Borg-mänska så är detta röriga tillstånd INTE bra för välbefinnandet. Jag måste verkligen tvinga mig själv hela tiden att påminna mig om att det sakta men säkert blir bättre och finare i lyan, och att detta kaos inte kommer vara för alltid.

Men man fÃ¥r akta sig känner jag, för den här röran Ã¥ stressen är farlig pÃ¥ mÃ¥nga sätt. Man tar liksom genvägar pÃ¥ mysfronten och pÃ¥ förhÃ¥llandefronten när livet är sÃ¥här uppÃ¥ner, för att det ”bara är en period”. Det är meckigare att fÃ¥ till det där soffmyset när…soffan stÃ¥r pÃ¥ högkant och man inte kan gÃ¥ pÃ¥ golvet i vardagsrummet, sÃ¥ dÃ¥ blir det lätt att man struntar i det. För det är ju ”bara en period”.

Men det är ju kanske nu det är som ALLRA viktigast att mysa, och sluta ta genvägar. För man vill ju inte bli de där som om ett Ã¥r sitter med världens finaste lägenhet som preciiiis blivit klar – bara för att upptäcka att man inte har ägnat varandra en tanke det senaste Ã¥ret. Skilsmässa nästa, liksom. Perfekt boende, men dags att flytta till tvÃ¥ ettor. Brrrrr. FÃ¥r jobba mer pÃ¥ myset och komma ihÃ¥g att VÄRNA VARDAGSGLÄDJEN i detta kaos.

NÃ¥n som är sjukt nöjd med kaoset är dock Mr Iggles. det är ju liksom KOJOR ÖVERALLT! Kan ju inte bli bättre! Han far runt som ett jehu – klättrar, kryper, kravlar. Över, under, runt. SÃ¥ det är ju bra.

Och som sagt – jag mÃ¥ste komma ihÃ¥g att kaoset inte är för intet. SÃ¥här fantastiskt fint blev vÃ¥rt andra trägolv när det slipades upp – tjusigt va? Det blev klart i gÃ¥r, sÃ¥ i kväll är det soffmys deluxe som gäller. No more genvägar.

UPDATE / PIANOT ÄR TAGET

Hörrni – dessvärre har vi insett att vi inte fÃ¥r plats med det otroligt fina gamla pianot som den förra hyresgästen lämnade kvar till oss. SUPERTRÅKIGT, för det är sÃ¥ himla fint, men det gÃ¥r bara inte. SÃ¥ det är med sorg i hjärtat vi hoppas pÃ¥ att denna tokvackra möbel kan fÃ¥ ett nytt hem – kanske hos nÃ¥gon av er?

Inte världens snyggaste bild kanske, men möbeln är verkligen jättefin. Två ljusstakar också ovan tangentraden, som går att vika in. Pianot funkar, men det är ostämt. Två tangenter behöver lagas. Men även om man inte ska spela på det är det superfint att ha som möbel.

Om det är nÃ¥gon av er som blir sugen sÃ¥ fÃ¥r ni det gratis, mot att det hämtas hos oss pÃ¥ Folkungagatan pÃ¥ Söder. Det stÃ¥r redan pÃ¥ en rullgrej som gör det lätt att flytta, vilket ju kan vara smidigt. Skicka ett mail till mig pÃ¥ [email protected] om ni vill ha pianot, och tipsa gärna andra som skulle kunna vara intresserade!

ÄÄÄNTLIIIIGEEEEN! Jag är tillbaka! Datorkrånglet är färdigmeckat och den nya Macen är up and running, så nu jäklar är jag tillbaka på banan! Hoppas ni har saknat mig, he he. Jag har i alla fall saknat er väldans mycket!

Jag har inte haft ett sÃ¥ här lÃ¥ngt blogguppehÃ¥ll pÃ¥ snart tvÃ¥ Ã¥r, sÃ¥ det har varit…weird att inte langa upp inlägg. Weird, och lite skönt om jag ska vara ärlig. Jag har ju sÃ¥ rackarns mycket att göra hela tiden, sÃ¥ att vara TVUNGEN att strunta i ett av mÃ¥stena (även om det – precis som alla mina andra mÃ¥sten – är ASKUL) har känts ganska bra.

Det är nÃ¥t som man kanske inte tänker pÃ¥ när man läser en blogg, men som man blir väldigt medveten om sÃ¥ fort man skriver en – den sÃ¥ kallade ”bloggstressen”. Bloggen finns alltid i ens tankar, man fnurlar ständigt pÃ¥ dagens och morgondagens inlägg, veckans planering (jupp, man mÃ¥ste planera om det ska bli bra, i alla fall mÃ¥ste jag det), vad som är intressant att skriva om, vad som inte är det, vilka bilder som ska tas till vilket inlägg, osv osv osv.

Sen ska bilderna pillas (även om min älskade kamera gör ett dunderjobb vill jag alltid pilla till dem lite extra i Photoshop innan de får åka upp i el bloggo), inläggen skrivas, Instagram råddas i kombo med inläggen, kommentarerna svaras på osv.

MissförstÃ¥ mig rätt – jag ÄLSKAR att blogga! ÄLSKAR det, av hela mitt hjärta. Om jag kunde skulle jag göra det pÃ¥ heltid tror jag. Jag är en skrivande person och jag har upptäckt att jag tycker om att plÃ¥ta. Och att fÃ¥ dela sina tankar med världens coolaste virtuella tjejgäng är TOKLOVELY!

Men det är ju just det där att det är sÃ¥ mycket annat som ocksÃ¥ MÅSTE göras hela tiden. Men! De här senaste dagarna har jag reflekterat en del. Jag känner att jag ”klarar av” livet hela tiden, istället för att…leva det. Jag har tusen roliga saker att göra ständigt, men det blir mer att jag ”bara gööör” istället för at jag upplever det jag gör. Jag känner ofta att jag inte är närvarande, jag är redan igÃ¥ng med nästa grej i huvudet liksom. Är ni med? Och det är inte okej. SÃ¥ fÃ¥r livet inte vara.

Så. Jag försöker lära mig att tänka att det är OKEJ att saker och ting TAR TID. Jag fick nästan panik häromdagen när en jobbgrej jag behövde göra krävde att jag ringde ett samtal som jag uppskattade skulle ta en kvart. En kvart som jag INTE HADE, tyckte jag. FAAAAAAAN, liksom.

Men, grejen är ju att jag KUNDE inte göra just den där grejen utan att ringa just det där samtalet. Det INGICK liksom i uppgiften, för annars skulle den ju inte kunnat bli gjord. AlltsÃ¥ var det inget att fÃ¥ panik över – det var ju tvunget att göras, sÃ¥ den tiden som samtalet tog var liksom en del i jobbuppgiften.

Förstår ni vad jag menar? Jag skriver så fingrarna bara far över tangenterna just nu, det liksom bara rinner ur mig. Vet inte hur kristallklar jag är på grund av mitt eldiga tillstånd, men jag hoppas ni är med på tåget.

Det jag menar är helt enkelt att jag inte kan gÃ¥ runt med en ständig stress över sÃ¥nt som ska göras. GlamMom ska lansera en ny grej inom kort (en av de roliga mÃ¥stena), och planen var att hinna med det innan maj var över. Men nu blir det inte sÃ¥. Varför det? Jo – för att det är mänskligt OMÖJLIGT att hinna. Ja, men dÃ¥ fÃ¥r vi väl lansera i juni dÃ¥ – what´s the big deal liksom?

Ingen alls, egentligen – stressen finns mest i mitt huvud. SÃ¥ det är jag som mÃ¥ste känna att det är OKEJ om vi lanserar tvÃ¥ veckor senare än planerat, för det TOG JU TVÅ VECKOR längre att göra klart projektet. Konstigare än sÃ¥ är det inte.

För oavsett hur mÃ¥nga saker jag ”klarar av” sÃ¥ dyker det ju upp nya hela tiden. SÃ¥ det är inte hÃ¥llbart i längden att ständigt vara stressad och tänka pÃ¥ Nästa Grej. Livet är NU. Jag mÃ¥ste mÃ¥ bra NU. Saker och ting FÅR TA DEN TID SOM KRÄVS. Och jag mÃ¥ste bli bättre pÃ¥ att njuta av allt skoj jag fÃ¥r vara med pÃ¥.

Okej hörrni, nu har jag eldat klart.