Vanja Wikström

Efter en sjukt rolig vår tillsammans med de andra bruttorna i Mammamaffian är det nu dags för säsongsavslutning av Älskade Unge. Och jag måste säga att vi nog har sparat det bästa till sist, för det här är (tycker jag) säsongens bästa program!

Det är fullspäckat med skojigheter; vi i Mammamaffian visar våra mammamagar, Manne Forssberg kommer med väldans insiktsfulla tankar som ger en intressant bild av männens roll i hela den här Bli Förälder-världen, och så bjussar programledar-Kajsa på den optimala träningen för mamas och mycket mycket mer.

Jag hoppas innerligt att det blir en säsong 2 av Älskade Unge. För rackarns vad KUL det har varit och vara med, och jäklar vilket BRA program det blev, woop woop!

Har ju inte visat hur de nya golven här i lyan ser ut, bara visat en detaljbild och låtit antyda att vi inte tycker det blev så bra. Så här kommer lite rumsbilder så ni får en uppfattning om looken. Det är alltså linoleumplattor som lagts, i den ljusast möjliga färgen. De är lätt marmorerade. Vi känner bara NÄÄÄÄÄÄÄ!

Här är en detaljbild sÃ¥ ni fÃ¥r en closer look. Det ser rätt fint ut sÃ¥här, men när man fÃ¥r pÃ¥ mattor och möbler sÃ¥ känns det bara…plastmattigt.

Det blir liksom ingen lyxig känsla. Och när rummet har sÃ¥ enorm potential med högt i tak och massa ljus, nja dÃ¥ känns det bara felfelfel att golvet känns…plastigt.

De svartvita linoleumrutorna som lades i hall och kök ÄLSKAR vi (bilder kommer). Där sa det KLICK direkt, de är helt perfekta. Ingen plastig känsla alls, känns tvärtom sjukt lyxigt och fint. Men när det blev enfärgat sÃ¥här sÃ¥…nä. Det funkar bara inte.

Så vi kommer nog ta en vända till ut mot svärmor och göra nåt bra av det här. Nåt som blir så fint som det här rummet (och vi!) förtjänar.

Ni vet ju hur jag vurmar för finpåsar. Hur jag slagits för min digra samling när Niklas raljerat och påstått att den är en fullkomlig meningslöshet som bara tar plats. Då förstår ni vilket rackarns RENSAR-MODE jag var i i helgen, eftersom de rök.

Jupp – jag GJORDE MIG AV MED FINPÅSESAMLINGEN! En milstolpe. Men jag blev sÃ¥ sjukt trött pÃ¥ att grodans rum ser ut som en sopstation, fylld till taket med grejergrejergrejer, SÃ¥ jag sorterade, puttade ner saker i källaren, tog kort pÃ¥ sÃ¥nt som ska säljas (nÃ¥n som är sugen pÃ¥ en tjusig vintagelampa och/eller en persisk matta he he?), men framförallt sÃ¥ SLÄNGDE jag. VÃ¥rt grovsoprum är tack vare min rensar-iver en guldgruva för den fyndsugne kan jag meddela.

Eftersom vi rivit ut fyra garderober sÃ¥ är det nödvändigt att göra sig av med alla pryttlar som inte är nödvändiga. Jag sa även bye bye till min ”fina presentpapper Ã¥ snören”-samling (nÃ¥n annan som har en sÃ¥n?). För let´s face it – sÃ¥ jäkla ofta är det inte som jag verkligen behöver ett tjusigt snöre/lite knycklat presentpapper/nÃ¥t annat tjafs. Och när jag väl gör det sÃ¥ fÃ¥r jag väl vara lite kreativ helt enkelt. Finns alltid nÃ¥t hemma man kan slänga ihop ett paket av tänker jag.

Men visst var jag duktig? Ni andra innehavare vet hur känslomässig en finpÃ¥sesamling kan vara. Den är lite som bilder, fast…pÃ¥sar. Ehh. Jamen ni hajar – ”Åååå den här pÃ¥sen är frÃ¥n när jag var i Nevvan och fräste runt Ã¥ köpte den där flÃ¥diga väskan” eller ”Ooooohhh den där rara kassen är frÃ¥n när jag Ã¥ Mira var i London 1997 och hade jordens bästa girl trip”. Och yes, det fanns alltsÃ¥ pÃ¥sar som snart är 20 Ã¥r gamla i den där samlingen. Kanske hög tid att rensa dÃ¥. He he.

Hursom. Påsar är ändå påsar, så de tjusigaste fick ett nytt hem under diskbänken där de helt enkelt får ett nytt liv som pappersåtervinningsförvarare. När vi ändå alltid har en papperskasse stående i köket med tidningar och reklamblad, så kan det ju lika gärna stå Marc Jacobs på den, som Konsum.

Kommer bli ett par lyxiga pappersåtervinnarrundor den kommande tiden.