Ni vet ju hur jag vurmar för finpåsar. Hur jag slagits för min digra samling när Niklas raljerat och påstått att den är en fullkomlig meningslöshet som bara tar plats. Då förstår ni vilket rackarns RENSAR-MODE jag var i i helgen, eftersom de rök.

Jupp – jag GJORDE MIG AV MED FINPÅSESAMLINGEN! En milstolpe. Men jag blev så sjukt trött på att grodans rum ser ut som en sopstation, fylld till taket med grejergrejergrejer, Så jag sorterade, puttade ner saker i källaren, tog kort på sånt som ska säljas (nån som är sugen på en tjusig vintagelampa och/eller en persisk matta he he?), men framförallt så SLÄNGDE jag. Vårt grovsoprum är tack vare min rensar-iver en guldgruva för den fyndsugne kan jag meddela.

Eftersom vi rivit ut fyra garderober så är det nödvändigt att göra sig av med alla pryttlar som inte är nödvändiga. Jag sa även bye bye till min ”fina presentpapper å snören”-samling (nån annan som har en sån?). För let´s face it – så jäkla ofta är det inte som jag verkligen behöver ett tjusigt snöre/lite knycklat presentpapper/nåt annat tjafs. Och när jag väl gör det så får jag väl vara lite kreativ helt enkelt. Finns alltid nåt hemma man kan slänga ihop ett paket av tänker jag.

Men visst var jag duktig? Ni andra innehavare vet hur känslomässig en finpåsesamling kan vara. Den är lite som bilder, fast…påsar. Ehh. Jamen ni hajar – ”Åååå den här påsen är från när jag var i Nevvan och fräste runt å köpte den där flådiga väskan” eller ”Ooooohhh den där rara kassen är från när jag å Mira var i London 1997 och hade jordens bästa girl trip”. Och yes, det fanns alltså påsar som snart är 20 år gamla i den där samlingen. Kanske hög tid att rensa då. He he.

 

Hursom. Påsar är ändå påsar, så de tjusigaste fick ett nytt hem under diskbänken där de helt enkelt får ett nytt liv som pappersåtervinningsförvarare. När vi ändå alltid har en papperskasse stående i köket med tidningar och reklamblad, så kan det ju lika gärna stå Marc Jacobs på den, som Konsum.

Kommer bli ett par lyxiga pappersåtervinnarrundor den kommande tiden.