Vanja Wikström

Hej pÃ¥ er! Tack för alla intressanta kommentarer pÃ¥ inlägget om Rätten att fÃ¥ föda med planerat kejsarsnitt. NÃ¥gra troll smög sig in i diskussionen, men annars är jag SÅ GLAD över att vi hÃ¥ller det pÃ¥ en skön och respektfull nivÃ¥ – fast vi kan tycka sÃ¥ olika. Tack för det!

NÃ¥t som sticker ut och som mÃ¥nga ocksÃ¥ pÃ¥pekar är just om denna storm av (ofta känlsofyllda och skambeläggande) Ã¥sikter även skulle drabba kvinnor som fött med akuta snitt? Nä, förmodligen inte. Men har man VALT snitt sÃ¥ är man ett kontrollfreak som inte fött ”pÃ¥ riktigt”, man är egoistisk och elak och sätter sig själv framför sitt barn. Hel enkelt en väldigt dÃ¥lig mänska, som kanske aldrig skulle ha blivit gravid in the first place.

Anledningen till att jag gärna uttalar mig i den här frÃ¥gan (trots att man ju blir lite livrädd och apnervös när Rapport ringer…) och ständigt lyfter diskussionen om planerat kejsarsnitt är att det hela för mig handlar om empati och respekt för varandra som mänskor. När det kommer till sÃ¥na enorma och livsomvälvande händelser som en förlossning MÅSTE vi utgÃ¥ ifrÃ¥n individen. Vi har alla olika styrkor och svagheter, olika rädslor och demoner och olika uppfattningar om vÃ¥r drömförlossning. Nyckelordet är just – OLIKA. VI. ÄR. OLIKA.

Jag strider inte för att alla ska föda med kejsarsnitt, absolut inte. Jag unnar alla en fantastisk förlossning på det sätt som just HON vill och känner sig bekväm och trygg med. Det kan vara vaginalt, det kan vara i en bassäng, det kan vara hemma, det kan vara ett snitt. Det kan vara på en miljon olika sätt, för det finns finns en miljon (om inte fler) olika uppfattningar om hur man vill ha det.

Och JA – det finns risker med planerade kejsarsnitt. PÃ¥ samma sätt som det finns risker med vaginala förlossningar. Men det MÅSTE fÃ¥ vara upp till den födande kvinnan att avgöra vilka risker hon är mest okej att utsätta sig (och sitt barn) för.

För det handlar inte om några egoistiska kontrollfreak, som (oinsatta) mänskor argumenterar. Jag tror på riktigt inte det fins en enda kvinna som genomgått ett planerat kejsarsnitt av den enda anledningen att hon vill veta att bebisen kommer på torsdag kl tre. Nej, så enkelt är det inte. Det handlar om extremt förlossningrädda kvinnor, kvinnor som varit utsatta för övergrepp, kvinnor som av olika anledningar har mycket starka skäl att inte vilja föda vaginalt.

Visst kan man erbjuda hjälp och stöd för att se om det går att komma över det som gör att man inte vill föda vaginalt, men i slutändan måste det ändå vara kvinnans rätt att välja. Att utsätta en kvinna som har starka skäl att inte vilja föda vaginalt (nej det heter inte föda NORMALT, antingen föder man vaginalt eller via kejsarsnitt) är att tortera denna kvinna.

För att gÃ¥ i nio mÃ¥nader och veta att man inte fÃ¥r föda pÃ¥ det sätt man är trygg med, och sen tvingas genomgÃ¥ en förlossning man inte valt ÄR tortyr. Vänd pÃ¥ steken – alla som är livrädda för operationer och kejsarsnitt MÅSTE frÃ¥n och med nu föda pÃ¥ det viset. Känns det som en härlig värld? Nej. Man MÅSTE fÃ¥ känna att man har ett val när det gäller det viktigaste som händer en i hela ens liv.

Nu släpper jag detta för den här gången. Var snälla mot varandra, ha respekt för att alla är olika och döm inte någon du inte känner.

[youtube id=”fLKAx5NBDrY”]

Ja, det kan man i alla fall tro när man tittar på det här klippet där ni får se hur han rattar ihop våra nya fräsiga garderobsflärpar i läder! Barfota, brunbränd och beväpnad med bevingade ord!

Okej, sÃ¥ den här dagen fick en rätt lurig vändning. SVT ringde runt lunch och ville göra en kort intervju med mig angÃ¥ende ett inslag de kör ikväll pÃ¥ bÃ¥de Aktuellt och Rapport. Det handlar om trenden att de planerade kejsarsnitten ökar, och tydligen har ett sjukhus i Sundsvall utformat en strategi för att motverka denna trend – och lyckats.

För mig är detta rena rama vansinnet och innebär i praktiken att kvinnor som är extremt förlossningsrädda (som jag) har tvingats att föda vaginalt. I den sjunkande kejsarsnittsstatistiken som detta sjukhus förmodligen är väldigt nöjda med, hittar man antagligen ett gäng kvinnor som inte mår så bra i dag, och som inte fick den förlossning de kände sig trygga med. Usch, är min åsikt.

Hade jag tvingats till att föda vaginalt mot min vilja hade hela min graviditet varit ett ångestfyllt helvete och min förlossning varit en skräck. (Jag VET att det finns jättefina vaginala förlossningar SÅKLART, men detta är supersubjektivt och nu utgår jag enbart ifrån mina egna känslor.)

Tack vare att jag fick föda med planerat kejsarsnitt så fick jag en harmonisk graviditet och en förlossning som var en fantastiskt fin upplevelse för såväl mig som för Niklas och Iggy. Vi fick den bästa starten EVER som nybakad familj, och som alla ni som följt mig länge vet är jag extremt nöjd med mitt val av förlossningssätt.

Spana gärna in Aktuellt (de skulle göra ett längre inslag) och Rapport när de sänds i kväll, eller kika in på SVT Play efter sändningarna.

Om det är någon nytillkommen läsare som vill veta mer om varför det var så viktigt för mig att få föda med planerat kejsarsnitt hittas alla inlägg om det här. Jag har också samlat en massa matnyttig information om kejsarsnitt här, ni kan följa hela min graviditet vecka för vecka (och iom det även processen man måste gå igenom för att få ett snitt beviljat) samt se min förlossning här. Ni kan även se våra personliga videoklipp från förlossningsdagen här samt läsa min förlossningsberättelse här!

UPDATE: Fick precis ny info om att det var de akuta snitten som minskat med Sundsvallsmetoden, inte de planerade. Och det är givetvis nåt att fira, akuta snitt och planerade snitt är två helt olika saker. Akuta snitt vill man givetvis undvika. Om infon jag fått stämmer var dock strategin som de utformat för att åstadkomma detta att ha fler barnmorskor närvarande vid förlossningen. Nåt som jag tycker är SUPERBRA, men inte direkt en genialisk upptäckt. För SJÄLVKLART går en förlossning bättre om den födande kvinnan får mer stöd.

Att kvinnor i en så otroligt utsatt situation som en förlossning INTE har allt stöd i världen, och att vi inte är mer prioriterade är nåt som är på vippen till skamligt.

Jag har sagt det förr, men lika bra att säga det igen: om män födde barn skulle förlossningsvÃ¥rden se helt annorlunda ut. Och de eventuellt bestÃ¥ende skador som alla som föder vaginalt riskerar (Ã¥terigen – jag VET att det finns massor av vaginala förlossningar som gÃ¥r alldeles utmärkt och är jättefina, men det finns ocksÃ¥ en annan sida av myntet med kvinnor som blir stympade och fÃ¥r leva med skador resten av sina liv) skulle inte accepteras pÃ¥ samma självklara sätt som vi kvinnor förväntas acceptera att exempelvis kissa pÃ¥ sig när man hostar/joggar/skrattar, bli deformerad, inte kunna kissa/bajsa utan smärta eller inte kunna njuta av sex längre – vi ska ju vara sÃ¥ tacksamma att vi fÃ¥tt ett barn, liksom.

Men fler och fler kvinnor känner att NEJ, det är inte okej att riskera ovan skador när man föder barn. Fine, om man var 100% säker pÃ¥ att eftervÃ¥rden var fenomenal – ”visst, jag gÃ¥r sönder men de kan laga mig igen”. Och säkerligen finns det eftervÃ¥rd som är fantastisk, men tyvärr är det inte en självklarhet. Detta vet jag av egen erfarenhet dÃ¥ mÃ¥nga vänner tyvärr blivit illa behandlade (och nu lever med bestÃ¥ende förlossningsskador som dessutom förvärrats (!) av eftervÃ¥rden), samt alla de mail jag dagligen fÃ¥r om detta ämne.

Och absolut, ett planerat kejsarsnitt är en stor operation som innebär risker för mor och barn. PRECIS som en vaginal förlossning. Det är olika förlossningssätt som innebär olika sorters risker. Men eftersom det är så självklart att vi kvinnor som föder barn ska acceptera de eventuella skador en vaginal förlossning kan åstadkomma, så anses de liksom inte som en risk. Och definierar man inte de eventuella skadorna som en risk, ja men då är ju en vaginal förlossning riskfri.

Vill också återigen passa på att säga att mitt kejsarsnitt var en fantastiskt fin upplevelse som dessutom var i princip helt smärt- och obehagsfri. Jupp, för mig gjorde det inte ont alls att föda barn, och det fanns inget i det som var läskigt eller obehagligt. Dessutom gick det fort och var bekvämt. Extremt provocerande att säga, säkert. Men så VAR det.

Så många vill utmåla planerat kejsarsnitt som nåt fruktansvärt läskigt med blodiga operationsbord och smärtor och sår som gör att man inte kan bära sitt barn efteråt. HELT FEL. Jag kan ju bara tala för mig själv och min upplevelse, men jag var på benen några timmar efter, mådde tipptopp och hade inga som helst problem med att bära min bebis. Jag kände mig inte begränsad, jag hade inte ont, upplevde inga besvär med såret eller läkningen. Givetvis finns det andra erfarenheter, men jag och många andra som jag pratat med har haft en rakt igenom fin och bra upplevelse av våra planerade kejsarsnitt, och våra röster måste också få höras.

Okej, nu har jag sagt mitt. Diskutera gärna vidare i kommentarsfältet!