Vanja Wikström

Jaaa hörrni. I dagarna tvÃ¥ har jag befunnit mig bland julgranar, sprakande brasor, glögg, tomtar och paket. Jul i kubik alltsÃ¥! VaffödÃ¥dÃ¥? …undrar ni (som inte följer mig pÃ¥ Snapchat ha ha ha ha #NiHarRedanFullKoll #Snappisberoende)… Jo – jag har nämligen ägnat fredag och lördag Ã¥t att spela in ett helt gäng nya avsnitt av Älskade Unge – webbteveserien som hittas pÃ¥ Aftonbladet TV ni vet!

Precis som förra säsongen är jag en del av Mammamaffian (tillsammans med Kajsa, Angelica och Emelie), och denna gången bjussar vi på fem (tror jag?) julspecialavsnitt som börjar sändas i slutet på november och fortsätter med nya avsnitt varje vecka fram till jul. Precis som förra gången var det sjukt kul att snickesnacka med de här mamasarna; ämnena är intressanta och vi är olika = bra diskussioner!

Och hörrni. Jag vill passa på att tacka ännu en gång för ert otroligt fina stöd. Jag har även fått ett helt gäng med fantastiska mail. Och jag blir SÅ GLAD. Jag känner verkligen att ni på ett så genuint sätt vill mig väl, och det är så fint så fint. I love you.

Och vet ni vad? Jag tar mig själv och mitt behov av att göra färre saker på allvar. Under dessa två inspelningsdagar har jag INTE filmat för YouTube-kanalen, och efter att ha knäppt ovan fyra bilder la jag bort kameran. Helt enkelt för att jag kände att det fick vara nog för min hjärna att koncentrera mig på att försöka säga vettiga saker framför kameran + hålla koll på Igster (som var med i dag då vi filmade julpyssel och pepparkaksbak).

Jag känner pÃ¥ allvar att jag MÅSTE tagga ner. Jag KAN inte göra allt, jämt. Det är inte sÃ¥ att jag kommer sluta blogga och lägga ner kanalen, neeeeejdÃ¥ (mardröm, detta är ju bland det roligaste jag vet) – men jag ska unna mig att vara lite selektiv här och där. SÃ¥ att jag inte överbelastar systemet, liksom.

Och det känns SÅ BRA. Lättnaden sen i tisdags hänger fortfarande kvar, och även känslan av att vara HÄR OCH NU. Så himla skönt.

Blogoliner! Mina fina, fantastiska, KLOKA, förstående, smarta, empatiska och rackarns underbara blogoliner! Jag vill bara säga ett stort jäkla FANKYUVERRYMUCHO för alla otroligt fina kommentarer (och mail) ni lämnat sen den senaste poddisen (där jag gråter som en Disney-mus). Jag känner kärleken och omtanken, vill jag säga. Och oron *host host Karin host*). Och det är SÅ fint.

TACK för att ni förstÃ¥r, och för att ni gör mig sÃ¥ himla trygg i att ni inte kommer försvinna om jag ”bara” hinner posta tvÃ¥ blogginlägg om dagen. För jag vill inte för mitt liv förlora er, jag känner att vi verkligen byggt upp en VERKLIG relation och jag fÃ¥r ut sÃ¥ oerhört mycket av att fÃ¥ ha er i mitt liv och i min vardag. I love you.

Sen i tisdags är det dock som om nÃ¥t har släppt. Den här känslan av att ständigt vara stressad och smÃ¥tt uppjagad har…försvunnit. Visst, jag har fortfarande sjuttifjorton grejer som jag BORDE GÖRA, men jag har pÃ¥ nÃ¥t sätt tillÃ¥tit mig själv att SKITA I DEM, när jag i alla fall inte kan eller VILL göra nÃ¥gonting Ã¥t dem.

Jag KAN inte svara på alla 50 viktiga mail samtidigt som jag har lunchmöte, så INGEN JÄKLA IDÉ att jag stressar över det inne i mitt huvud då. Och jag KAN inte spela in ett YouTube-klipp samtidigt som jag svarar på de där 50 viktiga mailen. Så ingen idé att jag stressar över det heller. Och jag VILL inte jaga försäljningssiffror efter middagen, för då vill jag mysa. Så lika bra att mysa då, och att skita i alla måsten och borden.

Och de senaste dagarna (inte så länge förvisso, sen i tisdags men ändå) har jag på nåt lurigt sätt lyckats släppa den där ständiga känslan av att JAGBORDEJAGMÅSTEJAGBORDEJAGMÅSTE. Jag har lyckats vara HÄR OCH NU i de olika momenten som jag befunnit mig i de senaste dagarna, och inte funderat på allt jag bordemåstegöra i nästa moment. Och det har varit SÅ SKÖNT. Jag känner mig på riktigt befriad på nåt sätt.

Jag kan ju inte lova att det håller i sig, men det känns lite som att jag ändå kommit till någon slags vändpunkt. Den som lever får se.

Jag har även pratat i telefon med mamma, och bjudit in mina tjejkompisar + kiddos till lyan nästa lördag för lite avslappnat fikahäng. Och det känns JÄTTEBRA. Tror att det är mycket det ocksÃ¥ som gjort att jag mÃ¥tt bättre – att jag tagit tag i sÃ¥nt som är VIKTIGT PÅ RIKTIGT.

Nåväl, det känns i alla fall rätt bra just nu och förhoppningsvis kan det hålla i sig.

Ni som lyssnat pÃ¥ senaste poddisen vet ju att varken jag eller Jossan är nÃ¥gra lunchmänskor. Fanns det ett piller som gjorde oss mätta och hälsosamma sÃ¥ skulle vi ta det (obs obs obs gäller EJ frulle och middag som är LJUVLIGA mÃ¥ltider, men lunch tycker vi mest är bökigt). Men vi pratade ju om att vi mÃ¥ste bli bättre pÃ¥ att luncha. SÃ¥ därför är jag lite extra stolt även oss bÃ¥da i dag, dÃ¥ vi faktiskt Ã¥t lunch – I EN HEL TIMMA!

Okej att vi kombinerade lunchätandet med ett möte med två väldans härliga girlies, men det var ju ändå en lunch, liksom. Sittande å allt. Utan dator i sikte. Och vilket ställe vi lunchade på! Det var första gången för mig där, men INTE sista. SÅ inspirerande och SÅ smarrigt! Sally Voltaire & Systrar, i Åhléns City-huset. En kombinerad restaurang och butik. Kolla ska ni se hur mysigt det är:

SÅ fint, och så vackra rätter och bakverk!

Det här kaklet… Älska älska älska!

I anslutning till restaurangen har de alltså också en butik. En butik där man vill köpa ALLT. Lavendelsocker? JATACK!

Oj oj oj, jag tycker verkligen om sÃ¥na här kombinerade ställen där man bÃ¥de kan äta, strosa, handla presenter till sig själv eller nÃ¥gon annan – eller bara slinka runt Ã¥ inspireras.

Ett riktigt roligt möte var det också. Och som vanligt tyckte vi själva att de idéer vi brainstormade fram var SÅÅÅÅ BRAAA (vi är ju våra egna största supporters ha ha). Men skämt åsido så tycker jag nog att vi kläckte faktiskt både en och två guldidéer, som förhoppningsvis kan bli verklighet någon dag. Time will tell. Nu är det godnatt hörrni.