Vanja Wikström

Tadaaaa! Här ser ni min nya källa till vardagsglädje – min coola katt! Älskar den! Är barnsligt förtjust i roliga mobilskal, och nu var jag trött pÃ¥ min sobra zebra och tyckte det var dags för nÃ¥t…fräsigare. ÄLSKAR de leopardmönstrade glajerna. Ska jag nÃ¥gonsin ha glajer, ska jag ha sÃ¥na.

Tänkte även ge er en update pÃ¥ läget. Återigen – TACK för era fina kommentarer och mail! Ni är måååånga som höjer varnande fingrar, och tro mig – jag höjer hela handen för att varna mig själv. Det sista jag vill är att krascha. Jag är inte där, men varningsklockorna tjuter i öronen i form av yrsel, lightheadedness och huvudvärk. Jag aktar mig noga noga nu.

Spenderade gÃ¥rdagen med att flanera pÃ¥ stan och UNNA MIG. Ljuvligt. Hade Agnes Obel i öronen (har ni inte hört hennes platta Philharmonics fÃ¥r ni sätta upp det pÃ¥ er To Do-list) och det var fantastiskt. Använde inte mobilen till nÃ¥t annat än att lyssna pÃ¥ musik. Och att sitta pÃ¥ bussen och faktiskt TITTA UT GENOM FÖNSTRET istället för att titta ner i mobilen var…nästan euforiskt.

Har tagit det så lugnt som jag kunnat, och gick även på massage i går kväll. VANSINNESSKÖNT.

Yrseln har försvunnit (inte kommit tillbaka sen den hälsade på i söndags), men känslan av att vara lightheaded har inte släppt. Har varken blivit bättre eller sämre. Är såklart livrädd för att paja mig själv, hoppas dock att jag upptäckt detta någorlunda i tid, och att jag hanterar det rätt.

TACK för alla stories ni skickar mig på mailen, det är skrämmande hur många av er därute som varit/är i samma situation. Ni är så söta som ger mig tips och pepp, och reality checks en masse. Jag kommer inte pusha mig till NÅT just nu, och jag kommer inte jaga på på samma sätt som innan, någonsin igen. Tror kanske inte att jag kommer KUNNA göra det, heller. Vi får se.

Det känns som att mitt problem är att jag har extremt svÃ¥rt att prioritera bort saker – jag vill göra ALLT, leverera pÃ¥ ALLA plan, inte göra NÅGON besviken. Var det nÃ¥gon som sa duktig flicka…? Phu. Att prioritera stenhÃ¥rt och inse att jag är allra duktigast om jag INTE gör allt – för det GÅR inte – mÃ¥ste bli mitt nya sätt att leva.

Har hursomhelst bokat tid på vårdcentralen också i morgon, för att utesluta andra eventuella lurigheter. Nu är det godnatt.

[youtube id=”15GmUO6jcwY”]

[youtube id=”KP7QwI0WutU”]

Jag fick ju den fräsiga äran att svischa fram å tillbaks till Berlin över dagen (!!) nyligen, och jag passade på att filma lite. För hur ÄR det egentligen att gå på ett modeevent? Särskilt när man inte riktigt är en modebloggare he he? Jag kände mig verkligen som en katt bland hermelinerna, och det var både spännande, nervöst, läskigt och roligt på samma gång.

I klippen ovan får ni följa med från det att jag säger hejdå till familjen hemma, tills dess att jag kommit hem igen samma kväll. En rätt ovanlig dag (var liksom lite nojig över att att alla fräsiga modemänskor skulle vara ”svåra”/ha superfräsiga outfits/vara så snygga att jag inte skulle våga prata med dem) som blev oväntat rolig! Och jag som trodde att jag skulle pipa iväg så fort eventet var över stannade kvar SIST av alla. Det blir inte alltid som man tänkt sig – det kan bli BÄTTRE tjohoo!

Veckans poddis är här! Vi spelade in den i går, och hade egentligen tänkt att prata om vänskap. Men eftersom det är som det är nu så blev det prat om stress, press, prestation osv – allt som rör sig i såväl min som Jossans hjärna just nu. Kram! #JosefinOchVanja