Jupp, nu är det feberflunsa (eller vad det nu är) för hela slanten för la mama. Blev toksjuk i går, men förhoppningsvis är det en riktig snabbisbacill, för redan i kväll känner jag mig faktiskt lite bättre.
Det som är positivt är att Iggy ÃNTLIGEN är tillbaka pÃ¥ banan, woop woop för det! I dag har han ätit litegrann (knappt ätit överhuvudtaget de senaste dygnen), druckit en massa, rört sig av egen maskin och SKRATTAT! Han känns som vÃ¥r unge igen, och inte som en sjuk liten grönsak. Och det är Sà skönt!
För usch och fy vilket sabla obehag det är när ens unge mår dåligt alltså. Och han har verkligen mått riktigt, riktigt dåligt. Mest legat i soffan som en liten slapp å vissen grönsak. Inte velat äta, inte velat röra på sig, mest velat sova. Och det Gà R ju inte att inte börja oroa sig över att det skulle vara nåt värre än öroninflammation, man BLIR så kastad av att se sin vanligtvis så energifyllda unge bara ligga och gny.
Men. I dag vände det, äntligen. Efter 7 dagars nedåtgående spiral, så börjar vi ta oss uppåt. HURRA! Penicillinet går nu faktiskt som en dans, Iggy vet om att han måste ta sin medicin och sväljer snällt. Precis som ni sa, så gick det mycket bättre efter några gånger. HURRA för det också.
Nu ska bara jag komma tillbaks pÃ¥ banan ocksÃ¥, sÃ¥ blir det ett tredje HURRA. Och eftersom jag känner mig bättre i dag än i gÃ¥r, sÃ¥ kanske det gÃ¥r snabbare än vad man först kunde tro. Vi fÃ¥r se. Ãr hursomhelst sÃ¥ rackarns glad att Iggy är Iggy igen.
