Vanja Wikström

Eftersom det var sÃ¥ mÃ¥nga som engagerade sig i det här inlägget sÃ¥ vill jag bara ge en liten uppdatering pÃ¥ penicillinfronten. I samband med detta bjussar jag pÃ¥ tvÃ¥ golden oldies dÃ¥ jag inte direkt farit runt med kameran i högsta hugg den senaste tiden he he. En blott 7 mÃ¥nader gammal groda med sin dÃ¥varande bästis Jakob (eller ”POP!” som Iggy sa), busandes pÃ¥ 6/5/4. Jakob huserar numera pÃ¥ Bali, men det blir nog ett kärt Ã¥terseende när han kommer tillbaka till Sverige.

Hursom, vill bara berätta hur det gått med det här penicillinerandet. Kanske att det finns andra i samma situation som kan ha glädje av lite info kring hur det varit för oss. De första två, tre gångerna fick vi tvinga i medicinen i Iggy. På riktigt, TVINGA. Jag snackar hålla nere hans armar och få in penicillinet i hans mun helt emot hans vilja. En VIDRIG upplevelse för alla inblandade. Tanken på att behöva göra det tre gånger om dagen i tio dagar i sträck var fruktansvärd.

Men. Det vände. Precis som många av er sa att det skulle göra. Vi förklarade gång på gång hur viktigt det var att han tog sin medicin, och att det var nåt han måste göra för att må bättre. Och efter ett par gånger så insåg han att det här var inget han skulle slippa undan, så lika bra att få det snabbt överstökat, typ. Från och med det har det gått som en dans.

Nu är det ett kort ”Neeej!” när det är dags för penicillinet, men sen lugnar han sig och suger snällt i sig. Inget gnöl, ingen grÃ¥t. Massa massa massa beröm under tiden och efter frÃ¥n oss sÃ¥klart. Och jag tycker att det är SÅ COOLT att han verkligen förstÃ¥r att det här är nÃ¥t han bara mÃ¥ste göra, sÃ¥ ingen idé att krÃ¥ngla till det. Att kunna kommunicera sÃ¥ med sitt barn är sÃ¥ rackarns fint.

Jag och Niklas pratade om det tidigare i kväll, och sa just att det här är första gÃ¥ngen vi verkligen tvingat honom att göra nÃ¥t han inte vill (om man utesluter det eviga krÃ¥nglet med ytterkläder dÃ¥ hö hö), men att det är sÃ¥ fint att han gör det ändÃ¥ – för att han FÖRSTÅR. För att vi kan PRATA med honom, RESONERA kring sÃ¥nt som är viktigt. Det gör att han känns sÃ¥ stor, sÃ¥ klok.

Hursomhelst så ville jag bara ge en uppdatering, och ingjuta hopp i er som kanske i detta nu kämpar er genom tvinga-fasen. Och hujedanemig vilken jäkla sjukdom det här har varit och är alltså. Iggy blir sakta bättre, men han är långt ifrån helt på banan. En liten spinkis har han blivit också, det är inte mycket mat han pillar i sig. Men han dricker på bra, och det är det viktigaste.

Ser verkligen verkligen VERKLIGEN fram emot att hela familjen blir frisk och kry igen, och att FEBERuari ska ta slut.

[youtube id=”sGjLgpyobc4″]
…kommer här!

Som de flesta nog redan har gissat sÃ¥ blir det ingen poddis denna vecka heller pga tokrisig yours truly. Nästa vecka är vi dock tillbaka, sÃ¥ länge (GUD FÖRBJUDE) nÃ¥t annat sätter krokben. Jag hoppas ni saknar oss enoooooormt i era öron, att det nästan varit svÃ¥rt att klaaaaaaaara sig de här tvÃ¥ veckorna när vi varit ”borta”. He he. Jag saknar i alla fall poddandet enormt, och er som lyssnar! Har ni abstinens kan ni sÃ¥klart götta er i vÃ¥ra gamla avsnitt, samtliga hittas här!

Bjussar på de här bilderna som är tagna på Nytorget 6 (where else) den dag då jag å Jossan tog en fika och kom fram till den fabulösa idén att börja podda ihop. Och här i min feberdimma (som iofs har lättat betydligt sen i går, SÅ SKÖNT) tycker jag att jag ser typ OFÖRSKÄMT fräsch ut. Har jag verkligen sett ut sådär? Någonsin? Pigga ögon, fräsigt hår, klar i knoppen?

När man spenderat de senaste två veckorna i fullkomligt sjukdomskaos, och de senaste dagarna med konstant febersvett över hela kroppen, så kan jag meddela att en fräsch version av Vanja Wikström för tillfället är långt långt borta. Men. Som sagt känner jag mig faktiskt betydligt bättre i dag (HURRA!) och det tänker jag fira med ett bad! Så kommer jag snäppet närmare bilden ovan i alla fall, ha ha.

Nåväl, skål för att jag å Jossan bestämde oss för att börja podda den där dagen, skål för att poddisen SKA vara back on track nästa vecka och SKÅL för att jag börjar känna mig bättre!