Vanja Wikström

I dag är det ju torsdag, så let´s do a #TBT! Den här gången letar vi oss tillbaks till 1989 och en elvaårig Vanja fyller år. Som alltid på min födelsedag fick jag frukost på sängen; en kalasbricka med mackor, varm choklad och blommor från trädgården. Åsså presenter.

Den här bilden är så rolig tycker jag, för den tar mig verkligen tillbaka till mitt flickrum i Hässelby. Mintgröna tapeter med mönster (HUR 80-taliga?!), Marilyn Monroe-affischer över hela rummet (var BESATT av denna kvinna, är det fortfarande även om jag inte har affischer på väggarna längre) och rosa rosa rosa.

Jag hade rosarandiga gardiner, och alla möbler (förutom sängen) i rummet hade jag och mamma målat rosa med svarta mönster. Man skymtar ena hörnet av mitt nattygsbord till vänster i bild. Fräsigt värre. Min telefon (på bilden syns dock bara vägghållaren, för på den tiden hade man ju VÄGGFASTA telefoner #KännerMigSåGammal) var givetvis rosa och svart den med.

Jag tycker att jag ser ganska glad ut pÃ¥ bilden, och det här var mestadels en bra tid som jag minns det. Jag har ju berättat förut att jag var mobbad under ett par Ã¥r i lÃ¥g/mellanstadiet, och när den här bilden togs hade jag äntligen fÃ¥tt byta skola, fÃ¥tt en nystart. Den nya klassen var fantastisk. Jag fick en massa kompisar, blev till och med ”populär”. Slapp bli kallad ”fetmadvärg”, bli utelÃ¥st och annat smÃ¥tt och gott pÃ¥ dagarna.

Innan jag började i den nya klassen minns jag att jag stod framför spegeln hemma och övade pÃ¥ att säga ”Jag heter Vanja” pÃ¥ ett sätt som inte skulle kunna reta upp nÃ¥n. Som inte skulle kunna ge nÃ¥gon skäl att hitta fel pÃ¥ mig. Jag var livrädd för att även de i den nya klassen skulle tycka att jag var en utomjording som inte dög till nÃ¥t annat än att hacka pÃ¥.

Som tur blev det inte så. Den korta tid jag gick i den skolan och i den klassen blev helt fantastisk, och definitivt en period i livet som stärkte upp mig som mänska. Jag började i den nya klassen efter halva femman, och lämnade den när det var dags att börja sjuan, för då hade jag fått ett positivt antagningsbesked från en musikskola inne i stan som jag hade kämpat så hårt för att ta mig in på.

Men jag är evigt tacksam att jag fick gå det där dryga året, mellanlanda mjukt bland alla fina mänskor. Få tillbaka lite självförtroende och självkänsla innan det var dags för ytterligare en ny skola och en ny klass.

Och det kanske är summan av kardemumman av det här blogginlägget – att även korta perioder kan göra lÃ¥nga intryck. SÃ¥ man ska vara väldigt tacksam när fina saker inträffar – även om de inte pÃ¥gÃ¥r under sÃ¥ lÃ¥ng tid. Och uppskatta den tid man fick, istället för att förbanna att man inte fick mer.

Den här outfitten slank förbi en snabbis på Snappis i helgen, och eftersom jag fick SÅ många frågor om den (KUL!) tänker jag att då kör vi väl en riktig Momspo på den, så att ni som undrade varifrån plaggen kom får svar!

Kan avslöja att jag var SÅ RACKARNS GLAD att jag hade de här brallerna i garderoben förra veckan, för de var de ENDA som gick pÃ¥ mig. PÃ¥ riktigt. Jag opererade ju knäet i tisdags, och efter det begÃ¥vades jag med en elefantstock till vänsterben. Inte ens mina boyfriendjeans gick pÃ¥ mig, de satt som korvskinn. DÃ¥ var det rätt skönt att slänga pÃ¥ sig ovan fladderbrallor och…fÃ¥ plats. He he.

Byxor / Filippa K
Pjucks / Ecco Soft 7 (mina skönaste skor nånsin!)
Tröja / Monki
Väska / Zara
Fluffboll / Gina Tricot
Solisar / Ellos
Knä / Förhoppningsvis bättre än innan operationen, om nÃ¥gra veckor vet vi…

Visst matchade jag hÃ¥ret rätt sÃ¥ bra med dörren? Hursomhelst sÃ¥ är ett tips att införskaffa ett gäng vida byxor. De är PERFEKTA att dra pÃ¥ sig när man har sÃ¥na där ”obekväma” dagar, dÃ¥ inget passar eller dÃ¥ man inte vill ha nÃ¥t som sitter Ã¥t nÃ¥nstans. PÃ¥ med ett par byxor med vida ben, ett par sneakers och en mysig tröja sÃ¥ är man tokbekväm OCH fräsig. Bra kombo!

Nu har dock mitt vänsterben gÃ¥tt ner till normal storlek, sÃ¥ jag ser fram emot att kunna sätta pÃ¥ mig lite andra typer av byxor efter en vecka i ovan raringar…

En annan storfavorit på byxfronten hittar ni här!

Veckans poddis är här, och den här gÃ¥ngen hoppas vi att ni alla lyssnar lite extra noga. För veckans ämne är nÃ¥got som är väldigt viktigt för oss bÃ¥da – nämligen alkohol och vÃ¥ra relationer till det. Jossan är ju nykter sen 6 Ã¥r tillbaka och har tidigare berättat utförligt om sin alkoholism. Min relation till alkohol är tyvärr inte heller helt okomplicerad, nÃ¥t jag berättar om i poddisen.

Att prata om alkoholvanor, alkoholkulturen som rÃ¥der rent generellt och lyfta frÃ¥gan om hur ”normalt” det egentligen är att ”ta sig en bläcka” med jämna mellanrum är VIKTIGT PÅ RIKTIGT.

 
Vi hittas i alla poddappar under ”Josefin & Vanja”, alla gamla avsnitt hittas här!