Det är mÃ¥ndag och dags för Veckans Citat! Och nu ska vi snacka snällhet, för ovan ord tycker jag är SÃ
viktiga. Ni vet ju sen länge att jag tror mer pÃ¥ att bjussa än att vässa armbÃ¥garna vad gäller att ta sig fram här i livet. Ãr man generös, bjussar och sprider bra energi omkring sig sÃ¥ bildar alla de smÃ¥ fina gesterna glitterbollar som man skjuter ut i universum. Glitterbollar som studsar omkring därute i världen och sen kommer tillbaka till en som smÃ¥ fina presenter – ofta när man minst anar det.
Kör man däremot pÃ¥ vassa armbÃ¥gs- och missunnsamhetsracet sÃ¥ (tycker jag) att man kastar bajspÃ¥sar omkring sig – och de kommer ocksÃ¥ garanterat tillbaka en vacker dag.
Niklas pappa var en mycket klok och inspirerande person, och han sa alltid ”You always meet twice”. Och det är Sà sant. Och när man därför möts för andra gÃ¥ngen är det väldans mycket härligare att ha gett en glitterboll till personen i frÃ¥ga, än att man kastat en bajspÃ¥se pÃ¥ den. Ãr ni med? Det här har ni förstÃ¥s redan koll pÃ¥, men man kan aldrig pÃ¥minna om det för mÃ¥nga gÃ¥nger.
Och i det här glitterbollandet, sÃ¥ ingÃ¥r liksom (eller om det blir som en härlig bieffekt kanske) att man alltid försöker fÃ¥ folk att känna sig bra när man varit i kontakt med dem. Att man har som mÃ¥l att lämna en fin känsla efter sig. Det tycker jag är sÃ¥ himla viktigt, pÃ¥ alla plan i livet – affärsmässiga som personliga sÃ¥klart.
För man vet ju själv hur härligt det är att prata med nÃ¥gon som LYSSNAR. Som SER en och som tar en Pà ALLVAR. Som är INTRESSERAD. Man blir genuint glad, känner sig ganska sÃ¥ tippetopp – ja, det kan faktiskt ändra en dÃ¥lig dag till en bra dag. PÃ¥ samma sätt som att ”prata” med nÃ¥gon som mest berättar om sig själv och sitt, aldrig ställer en frÃ¥ga tillbaka och knappt tittar pÃ¥ en under ”samtalet” kan trycka ner en rätt rejält i skorna.
Och det här med att hälsa pÃ¥ folk. Hälsa hellre en gÃ¥ng för mycket (kan man ens göra det?) än att vara den där mänskan som vänder bort blicken och lÃ¥tsas att du inte ser. För det här med att folk lÃ¥tsas att de inte känner igen en fast man träffats flera gÃ¥nger förr begriper jag mig inte pÃ¥. Ãr man ”ballare” om man är den som blir hälsad pÃ¥, än om man är den som hälsar? Nää, sÃ¥nt dravel orkar jag inte med.
Jag är hellre ”o-cool” och snäll, än ”ball” och otrevlig. Och om det betyder att de coola kidsen inte vill hänga med mig sÃ¥ tänker jag ”FUCK IT!”. För jag vill ju inte hänga med otrevliga mänskor ändÃ¥, liksom. SÃ¥ man har ALDRIG nÃ¥t att förlora pÃ¥ att vara en snällis!
Nåt som är väldans bra om man har den här approachen är att man får veta en rackarns massa spännande saker. För det är inte alltid den som hörs å syns mest som är mest intressant, och det är inte alltid den som tar mest plats som är den som är mest kompetent.
Men om man LYSSNAR, SER och är INTRESSERAD av de man möter så får man höra en massa spännande grejer. Plus att man upptäcker att den där tjejen som satt tyst bredvid henne som höll låda heeeeeeela middagen faktiskt var den som egentligen hade allra mest att säga. Och det vill man ju inte missa.
LÃS MER:
My goal is to create a life I don´t need a vacation from
I am attracted to people who want to see me GROW