Vanja Wikström

Inte tvätta håret-gate valsar vidare

24 mars, 2017

Att inte vilja tvätta hÃ¥ret sÃ¥ ofta är nÃ¥got som (som ni ju förstÃ¥tt) engagerar nÃ¥t OEEERHÖÖÖRT, sÃ¥ nu har även p5 plockat upp ”nyheten”. Kl 16.45 i dag är jag därför med i direktsänd radio och pratar hÃ¥rtvättandets vara eller icke vara. Lyssna gärna, ni som vill.
Är det bara jag, eller börjar detta ta orimliga proportioner nu? Jag väntar ivrigt på att både CNN och BBC ska höra av sig.
En bild från Bali får illustrera detta inlägg, mest för att jag tycker jag är snygg på den längtar tillbaka till varmt hav och varm luft när Estocolmo bjuder på vackert men kaaaallt väder. Hade för övrigt säkert inte tvättat håret på en vecka när den togs. 
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

En liten bit av Bali i badrummet

24 mars, 2017

                                                                                        I stolt samarbete med WERA Stockholm
Varje morgon när vi vaknade på Bali, så var gräsmattan beströdd med ovan vackra blommor. De hade blåst ner från trädkronorna under natten, och man fick skynda sig att plocka upp ett gäng innan trädgårdmästaren hade städat undan dem.
Jag blev förälskad i både utseendet och doften på blomman – som heter Frangipani. Att mötas av deras söta med ändå friska parfym när man klev ut i trädgården var magiskt, och just den doften representerar därför verkligen Bali för mig.
Blev därför så glad när jag såg att WERA Stockholm precis lanserat en helt ny doftserie – där en av huvuddofterna är just Frangipani. Lyckan!
Tillsammans med en superfräsig parfymör från Paris har de utvecklat ett gäng olika produkter som alla har sin plats i doftgarderoben. Det finns till exempel tre parfymer, varav Frangipani Silk är en.
Och den doftar SÅ ljuvligt! Jag fick liksom tillbaka hela känslan av att vakna upp på andra sidan jordklotet, där man möttes av blommor på gräsmattan, sol och värme när man vaknade.
Parfymen är söt från Frangipaniblomman, frisk från grapefrukt, och får ett djup från sandelträ. Helt underbar, och perfekt för den som vill ha något som är lätt och fräscht – men ändå intressant och med personlighet. Bra pris också tycker jag, 399 pix.
I serien ingår även duschcreme och body lotion med samma härliga doft.
De heter ”Silk” dels för att de innehåller en råvara från silke som hjälper till att motverka torrhet, men också för att de ska ge känslan av att bära just silke.
De två andra dofterna har också utgångspunkt i material som återfinns i WERA Stockholms kollektion; kashmir (Wood Cashmere) och linne (Cologne Linen).
Förutom parfym, duschcreme, body lotion, handtvål, handcreme och tvålar ingår även doftljus i serien. Vaxet i dem är 100% naturligt, helt vegetabiliskt, oblekt och dessutom 100% biologiskt nedbrytbart. Doftljusen är också fria från paraffin och petroleumprodukter. Bra jobbat!
På doftljusfronten är det här min absoluta favorit – Casablanca. Det har PRECIS den där doftljusdoften som jag älskar: smått träig men ändå söt, komplex, intressant och ASGOD!
Slink in här och spana runt bland alla härliga produkter i doftserien, extra plus för de fina förpackningarna! 

Sista dygnet som gräsänka

23 mars, 2017

I dag kommer Niklas hem, så i går var min och grodans sista dag som duo innan vi blir trio igen. Hur såg den ut då? Jo, såhär!
Vi inledde dagen med frulle. Min nygamla obsession för rökt cognacsmedvurst (kan också heta hushållsmedvurst i charkdisken) har blossat upp (okej, den tokbrinner #KonstantaCravings), så min frukost bestod av en korvmacka (yes, det ligger faktiskt en bit bröd under det massiva berget med korv).
Till det – en lyxkaffe och en smoothie från Brämhults som DET STÅR VANJA PÅ. Ja, alltså – flörtar man så mycket med mig att man skickar mig en serie personligt kirrade smoothies så kan jag BARA INTE LÅTA BLIIIIII att visa upp dem. Goda var de också faktiskt. 
Morgonlektyren fick bli Mamas fina intervjuserie med föräldrar som har barn med olika diagnoser. BRA initiativ att belysa olika typer av familjer, det borde samtlig media bli bättre på.
Jag har dessutom lockat ner mitt barn i korvträsket, så även han piper numera varje morgon ”Kooorvmaaaaacka tack!”. På ”cirkelbröd”, som han säger.
Utöver koooorvmaaaackaaan fick han även några bitar banan, och två hallon. För att liksom kompensera upp mammans dåliga samvete över att servera sitt barn vitt mjöl och fett till frulle.
Efter frukosten spelade vi in en videohälsning till la papa, och skickade via whatsapp. Någon timma senare fick vi ett klipp tillbaka, det ville Iggy se tre gånger på raken. <3
Eftersom jag och Jossan spelade in veckans poddis hemma hos mig, stod poddismicken kvar vid soffan. Och då jag å Igster pga jetlag fortfarande är riktiga early birds (med våra mått mätt, vi går upp ca 06.30 till skillnad från 07.30 i vanliga fall) hade vi en massa tid över.
Den använde vi till att spela in några sånger. Iggy är till min stora glädje riktigt musikalisk och sjunger rent som en liten lärka, och jag har länge tänkt att vi borde spela in honom. HUR mysigt att ha kvar? Så i går morse gjorde vi slag i saken och spelade in ”Daddy Finger” (finger family) och Sjörövarfabbe.
Dessutom bjussade Igster på ett alldeles egenkomponerat verk, han fick liksom feeling efter Daddy Finger och fortsatte med en hittepålåt. Otroligt sött, och jag är så himla glad att vi passade på när vi hade micken framme.
Måste säga IGEN att den här veckan som jag haft ensam med Iggy varit en ren jäkla fröjd alltså. Hade såklart lite rädslor för att det skulle bli stressigt och / eller bökigt, men ICKE. Ungen har varit god som guld, och vi har pratat, skrattat, lekt och gosat.
Jag tycker ofta att det är så faktiskt – att när man är ensam med sin unge så är det liksom som att han uppför sig extra bra. Känner ni andra päron igen er i det? Hursomhelst har det varit som en dröm att umgås med honom på egen hand, och vill Niklas dra på surfresa igen snart så är det fritt fram. SÅ kul att hänga med sitt lilla kiddo ju! (När han är på sånt här guldhumör, bör kanske tilläggas…)
När jag lämnat grodan på föris var det dags för den där intervjun jag nämnde tidigare i veckan. Den ägde rum på mitt älskade Nytorget 6, och medan jag åt en second breakfast (GIVETVIS en ”The Vanja”)…
…så blev jag plåtad från alla håll och kanter (obs ej överdrift). Och dessutom intervjuad. Inte den mest avslappnade frullen kanske, men jäklig trevlig.
Det var denna blonda brutta som höll i utfrågandet, och givevis åt även hon ”The Vanja”. Även den blev flitigt dokumenterad. Och tittar ni extra noga ser ni att det även står en fotograf utanför fönstret, och plåtar. Min mest väldokumenterade frulle EVER, skulle jag tippa.
Måste säga att det även var en av de mest intressanta mänskor jag ätit frulle med. Erica (som den blonda bruttan heter) var en renässansmänska med bakgrund i såväl aktiemäkleri som vinjournalistik, och hon berättade bland annat om begreppet cirkulär ekonomi som jag inte hört talas om tidigare, men som ju känns som framtiden – och som ett möjligt sätt att rädda planeten vi bor på. Fantastiskt, och mycket, mycket intressant.
Vad var det för intervju då? Jo, det var en intervju om mig som superstammis på Nytorget 6 som ska publiceras i Bockholmengruppens (de som äger Nytorget 6) egen tidning. Kommer som en bilaga i DN, någon gång i slutet på april tror jag. KUL!
Och hörrni, måste bara slinka in på ett sidospår nu när jag har en massa metabilder på mig själv där jag blir fotograferad. Och det är det här med att jag liksom skapat en bild av hur jag ser ut, som ju är baserad på de bloggbilder jag väljer att visa.
De bilder jag väljer är ju såklart de där jag tycker att jag ser fräsigast ut, men SÅ SER JAG JU INTE UT. I alla fall inte hela tiden. Är ni med? Men eftersom jag alltid väljer samma sorts bilder (eftersom jag tycker att jag ser ”bäst” ut på ett visst sätt), så blir jag liksom så FÖRVÅNAD, när jag ser bilder tagna ur en annan vinkel / med ett annat uttryck etc. ”VA? Sådääääär ser jag väl inte ut heller?” Men det gör jag ju.
Det finns någon smart sägning i stil med att ”Nej, bilden du ser på dig själv som du inte gillar är inte ful, det är bara du från en annan vinkel” eller nåt liknande. Med det menas att många förutom jag liksom har snöat in på en sida / ett uttryck som man gillar bäst, så att när alternativa bilder dyker upp tycker man automatiskt att man är ugly. Tyvärr.
När jag ska plåtas för nåt där någon annan väljer bilderna är jag därför alltid en smula nervös. Ska de välja ”rätt” bilder? Eller kommer det bli de där alternativa där jag upplever mig själv som ful? Jag ska ge er ett exempel:
Den här bilden tycker jag att jag är snygg på. Det är ”rätt” sida, och ”rätt” uttryck. Enligt mig, alltså. Ni känner säkert igen minen (och kanske blir gravt uttråkade eftersom jag ser ut i princip såhär på cirkus 99% av de bilder jag lägger upp).
Den här bilden skulle jag dock ALDRIG lägga upp. Den är inte direkt vidrig, men allt annat än snygg. Enligt mig. Någon av er kanske tycker att ”Men vaddååååå, den var ju jättefin?”, och det är precis det jag brukar trösta mig med när någon annan valt att använda en bild på mig som jag själv aldrig skulle tagit. Att om DEN personen tycker jag är fin, ja men då finns det säkert ett gäng till därute som tycker det. Även om det inte var just MIN favoritbild.
Oj vad långt det här blev, vart ville jag komma egentligen? Kanske bara till att det är intressant det här med hur vi (bokstavligen) skapar en snedvriden bild av oss själva, baserad på det vi väljer att posta i sociala medier. Och att det är nyttigt att rucka på den ibland.
Tillbaka till banan nu, jag hade ju ett inlägg att skriva ja. Smyger in en Dagens Momspo:
Jeans / Nya favoriter från Gina Tricot
Pjucks / Ecco
Tröja / Också ny favvo, från Lee
Slänger in den här bilden också. Den känns lite annorlunda tycker jag, mot de jag brukar lägga upp. Fast ändå snygg, enligt mig. 😉 Lättare att få annorlunda bilder när man har någon som fotar en i stunden, oftast tar ju jag bilderna själv eller tvingar någon i min närhet, då är det enklare att köra på säkra kort på min-fronten (eftersom jag inte är Giselle som skulle bli bra på bild även om hon var mitt i en krystvärk).
Efter intervjun slank jag hem och jobbade vid datorn en stund. Såg att mitt blogginlägg om att jag inte tvättar håret så ofta spritt sig och blivit nyhet på Expressen.
”Nyheten” hade även postats på deras Facebooksida, och engagerade nåt OERHÖRT. 300 kommentarer and counting. Ska nog inte läsa någon av dem, finns massiva risker för sura troll där tror jag. Ha ha.
På eftermiddagen skickade jag en whatsapp-puss till Niklas. För övrigt ytterligare en bild som jag inte riktigt tycker om. Jag måste vara DEN ENDA bloggare som inte kan se snygg ut på en pussmunsbild?!
Sen var det dags för möte – i Gamla stan. Min första tanke var att ta tuben dit, men eftersom det var SÅ RACKARNS LJUVLIGT väder tänkte jag om, satte på mig mössan och tog en prommis dit istället.
Här ser ni för övrigt Ginajeansen lite bättre, älskar dem! Perfekta vida slappjeansen.
Vädret var magiskt!
HUR söt liten lampbutik jag gick förbi i Gamla stan? Måste hänga i Gamla stan oftare.
Mötet var fantastiskt. Och proppfyllt av härlig energi, lika solgul som deras underbara soffa!
Folke – den kanske allra sötaste av mötesdeltagarna.
Eftersom det var onsdag var det morfar och Pia som hämtade på föris. Sin vana trogen slank de sedan till Skrapan, där de gick loss på bullar. En onsdagstradition. Ska nog döpa om ”onsdag” till ”bulldag” tror jag.
Klockan 18 kom de hem med grodan, och han och jag tog ett bubbelbad innan middagen.
Grodan somnade riunt 20.30, och då njöt jag i stora drag av min sista kväll som gräsänka. Korvmackor med kaffe till middag, sen gotteskål i knät och glassen inom räckhåll. Och GIRLS.
En ljuvlig dag, en ljuvlig kväll – en ljuvlig vecka. I kväll kommer Niklas hem, det ska givetvis bli ljuvligt även det.
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

  1. 1
  2. ...
  3. 153
  4. 154
  5. 155
  6. 156
  7. 157
  8. ...
  9. 939
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!