Vanja Wikström

Tack för fina kommentarer angående det där att jag kände att jag tappat njutet de senaste veckorna. ❤️ Det känns redan bättre. Planerna i almanackan ser glesare ut på ett trevligt sätt och jag har VIDTAGIT ÅTGÄRDER, för att styra tillbaks det här skeppet till dess rättmätiga plats: Njutningens År.

Denna fredag inleddes till exempel med brakfrulle på Nytorget 6. Tillsammans med…

…denna ljuvliga favoritperson – Jonathan. ? En av mina absolut bästa mänskor i livet.

Jag gick loss på en The Vanja (hoppas den aldrig, aldrig, ALDRIG försvinner från menyn, så himla smarrig #KallaMigProffsFrullarn), och Jonathan tog deras breakfast burrito, den magiska havregrynsgröten – och sen delade vi på ett fat honungsmelon. Åsså kaffe och juice på det. Bra njutet va?

Vi kände båda att det var lite för tidigt på dagen för att gå loss med färgbilder i våra trötta fejor, så vi knäppte kort på varandra med mitt svartvita snyggfilter och blev glatt överraskade över hur fräsiga vi ändå blev. Också njutigt.

Sen pratade vi om Jonathans nya spännande jobb – i Sydafrika. Han flyttar till Kapstaden inom kort, och jag har redan en smula ångest över att inte kunna ha honom i samma kvarter längre. Men ett sånt här move (bokstavligen) är typiskt honom – han suger musten ur livet, VÅGAR och äventyrar konstant. Väldigt inspirerande.

Vi snackade också om nåt annat som vi är superpeppade på – VÅR GEMENSAMMA 40-ÅRSFEST! ? Den blir av även om Jonathan kommer bo i Kapstaden de kommande åren. Juni 2018 smäller det, då RACKARNS!

Vi hade en gemensam fest när vi fyllde 30, och den var EPISK. Bästa festen jag någonsin varit på. Så det bådar gott att upprepa succén tio år senare.

Mera på njutkontot då:

1 // Två dagar i Frankrike (!) med Jossan nästa vecka. Det är förvisso en jobbresa, men en väldigt härlig sådan.

2 // 75 minuters ansiktsbehandling bokad nästa fredag. 

Bra jobbat va? Nu är jag snart tillbaks på njutbanan känner jag.

SparaSpara

Hej hej från mig och denna pingla! Vi sitter just nu på tåget på väg mot Linköping där vi ju ska hålla i skönhetseventet Beauty Boulevard i i-Huset i kväll. Vi finns på plats mellan 16-20 och kommer bjussa på skönhetstips och livepoddis.

Poddisen tänker vi ska fokusera på skönhet såklart, fast på vårt sätt. För även om vi älskar att piffa och greja med kläder och smink, så vet vi ju såklart att man inte har en chans i världen att känna sig vacker om man inte får ordning på sin insida först. Så vi kommer snacka självkänsla, självförtroende, hur vi mått och mår och hur vi gör för att se till att vi har så bra förutsättningar som möjligt för att känna oss tjusiga – inifrån och ut.?

Ska bli väldigt kul, hoppas vi får träffa någon av er där!

Jag har dock lite panik. Har nämligen dragit på mig någon slags extrem rethosta (som jag ägnade HELA natten åt, och när jag kl 06 ÄNTLIGEN lyckades somna väcktes jag av en vrålskrikande Iggy som var arg som ett bi för att han var snorig *pust*).

Har därför beväpnat mig med vatten och hela handväskan full med halstabletter. Har även pulat ner en flarra Coccillana om det skulle bli riktigt illa. Det enda som hjälper vid extrem hostkris.

Så håll tummarna för att jag lyckas snacka mig igenom kvällen snarare än att hosta mig igenom den – och för at jag inte får något slags anfall här på tåget (så hemskt när man vet att man inte har någonstans att fly med sina ruskiga hostningar ju).

SparaSparaSparaSpara

Då och då får Iggy fotograf-feeling, och säger ”Mamma, jag vill ta en bild!”. Det betyder att han vill knäppa loss med polaroidkameran. Ibland vill han att jag ska fota honom när han gör nåt lurigt (gärna stå på huvudet eller se arg ut).

Men oftast vill han själv ta kort, och då är det givetvis jag och Niklas som är hans fotoobjekt. Tänkte att ni skulle få se hur en sån session kan se ut.

Första bilden brukar bli ungefär som såhär. Det går lite för fort, det trycks på knappen lite för kvickt – och vips har vi fått (ännu) en bild på vårt tak.

Andra bilden brukar gå i linje med den ovan. Ett eller flera av fotoobjekten är inte riktigt redo, medan den andre ibland har hunnit fatta galoppen.

När båda objekten är med på noterna, börjar regisserandet.

Den unge mästerfotografen är mycket bestämd, och visar tydligt hur objekten ska agera framför kameran. Det blir sällan (läs aldrig) några snyggselfies, om vi säger så.

Nej, däremot en väldans massa varianter på fula miner. Att fota mamma och pappa som grimaserar är nästintill ORIMLIGT kul tycker unge herrn, som kan hålla på hur länge som helst.

Eftersom filmen till dessa kameror däremot är rätt så pricy, brukar fotoobjekten sätta stopp efter cirkus tre grimaschbilder.

Det samlade resultatet av den unge mästerfotografens senaste fotosession. Inte så pjåkigt!

Och jag måste säga att det är rätt befriande att ha en så ovanlig målbild för sina bilder som när man jobbar med unge herr Iggy. Tror vi kommer ha väldigt roligt åt de här bilderna i framtiden.?