Vi kickar igång veckan med ytterligare ett favoritcitat, och det här är en riktig sanningssägare. Att inte låta rädsla styra ens liv är SÅ viktigt, och det går inte att säga det nog många gånger. För rädslan är vår absolut största lycko-bov.

Tänk om vi inte kunde känna rädsla – hur skulle vÃ¥r beslutsprocess se ut dÃ¥? Mycket annorlunda, tror jag. Rädslan för att misslyckas sätter käppar i hjulen pÃ¥ mÃ¥nga plan här i livet, och för att bli vän med känslan tycker jag att vi ska försöka börja se den som nÃ¥got positivt; om tanken pÃ¥ nÃ¥got gör en rädd – ja, men dÃ¥ kanske det är ett tecken pÃ¥ att du ska göra precis just det. LÃ¥t inte rädslan avskräcka – lÃ¥t rädslan visa vägen.

För det är när vi gör saker TROTS vÃ¥r rädsla som det ofta blir sÃ¥där alldeles fantastiskt bra. Som Bamse säger: ”Det är ju inte svÃ¥rt att vara modig om man inte är rädd”. SÃ¥ kan vi inte alla försöka att utmana vÃ¥ra rädslor lite extra den här veckan? Det behöver inte vara nÃ¥t jättestort som att byta yrke eller flytta till en annan stad, det kan handla om att vÃ¥ga säga ifrÃ¥n pÃ¥ jobbet eller att gÃ¥ pÃ¥ bio ensam.

Stora eller smÃ¥ utmaningar – alla kommer de göra att du känner dig starkare och att du vuxit som mänska.

Kan ni inte fundera ut nÃ¥got som ni är lite (eller mycket) rädda för, och som ni lovar att göra den här veckan? Skriv ner er utmaning i kommentarsfältet – tänk vad inspirerande att se vad andra ska ta sig an!

LÄS MER:
Character is how you treat those who can do nothing for you
I never lose, I either win or learn

Jag tänkte att vi skulle börja med nÃ¥t nytt här pÃ¥ el bloggo – nämligen inleda veckan med ett citat som jag tycker är FAB! Men ni känner mig, sÃ¥ jag kan inte lova att det blir varje vecka (hehe), men jag ska försöka – för jag älskar idén med att fundera en smula kring viktiga saker för att kicka igÃ¥ng sin mÃ¥ndag!

Ovan kloka ord är ett av mina absoluta favoritcitat. Det är liksom pricken över i:et, huvudet pÃ¥ spiken och riktigt rackarns MITT I PRICK. Det säger nämligen sÃ¥ enormt mycket om mänskor tycker jag, hur de behandlar folk som de inte har ”nÃ¥gon nytta” av. LÃ¥ter hÃ¥rt, men ni hajar vad jag menar.

Att alltid heja glatt pÃ¥ chefen, men skita i att ens nicka igenkännande när postkillen kommer till exempel. Den personen vill man INTE vara. Dels för att det pÃ¥ ett mänskligt plan är rätt uschligt, men ocksÃ¥ för att det är idiotiskt – hux flux sÃ¥ är postkillen VD för bolaget, och dÃ¥ är det ju rackarns trist  att ha varit den där uppÃ¥tslickande mänskan som aldrig tittade ”nerÃ¥t”. Maktbalanser skiftar ständigt.

Men framförallt är det helt enkelt jävligt trist tycker jag, när folk inte har vett att se att vi alla är mänskor. Alla är vi intressanta på olika sätt, och alla förtjänar vi att någon lägger märke till oss.

Jag har varit med pÃ¥ plÃ¥tningar när det duttats enormt mycket med modellen och fotografen – men tjejerna som kirrade sminket var tydligen inte ens viktiga nog att hälsas pÃ¥. Och jag har varit i mötessituationer när det frÃ¥gats om kaffe hit och kaka dit, men praktikanten som satt med pÃ¥ mötet var inte vatten värd. Hade företaget hon jobbade pÃ¥ ens koll pÃ¥ hennes namn?

USCH, tycker jag om sånt beteende. Nej, världen blir härligare och livet blir finare om vi alla anstränger oss för att inkludera folk, inte exkludera. Om man är en sån som exkluderar tror jag det beror på två saker:

1) Man är sjukt osäker och behöver exkludera andra för att känna att man själv är inkluderad och ”lyckad”. 

2) Man är jävligt självupptagen och bryr sig inte/ser inte andra än de som fångar ens intresse för att man på nåt sätt kan ha nytta av dem.

Nej hörrni, var den där mänskan som hälsar glatt pÃ¥ alla, var den där som inkluderar. Som sprider bra energi Ã¥t alla hÃ¥ll, oavsett ”rang” och oavsett vem man tror sig ha nytta av i framtiden.

Förra veckans citat hittar du här!