Grodan var såklart med i morse när vi käkade frulle. Och han äter också. Eller…smakar. Han älskar att smaka på ALLT vi stoppar i munnen, och det är så jäkla kul att se hur han reagerar på olika matprylar.

Han gillar i princip allt. Eller, han visar i alla fall inte att han INTE gillar nåt. Det mesta slinker ner med ett smajl. Och sen viftar han med armarna, säger ”Yyyhh! Yyhh!” och tittar uppfordrande på oss. Han vill ha mer. Alltid.

Vet dock inte om det beror på att han tycker allt är så rackarns smarrigt, eller om det mer har att göra med att han är nyfiken i en stor stor strut.

När han fick prova kalles kaviar i morse såg han dock lite misstänksam ut. Typ ”men mamma, ska det verkligen SMAKA såhär?!”.

För det mesta slutar snaskandet som ovan dock. Det är ju så himla KUL att äta! Och att sitta! Och att vifta! Och att ostbåga! Och att prata! Och att bada! Ja…ALLT är liksom ganska skoj.

Så är det när man upptäcker världen för första gången i sitt lilla liv. Bra att påminnas om sånt ibland. Det är KUL att….bara vara. Att leva. Heja bebisfilosofi!

Rackarns el bloggo bökar med mig, så jag kan inte posta några inlägg för tillfället. Gaaaahh. Lägger därför upp denna megagoda bild från idag via mobilen, så ses vi imorgon igen kära blogoliner! Natt!

Var och tog bort en leverfläck förra veckan, så nu är jag bandagerad strax ovanför fiffi – igen. #kejsarsnittsthrowback

Har fått så många kommentarer om den där rackarns fläcken (som syns bland annat i det här klippet) att jag blivit alldeles nojig. Är ju lite av en SPF-nazist som ni vet och solar väldigt försiktigt, så jag har ju såklart kollat upp den här rackaren både en och två gånger faktiskt. Och fått höra att det inte är någon fara på taket med den.

Men efter det att YouTube-dokumentären gick på SVT i somras så fick jag ett creepy mail på Fejan från en karl som sett dokumentären (och fläcken!), som själv haft hudcancer och som skrev att jag MÅSTE TA BORT DEN och att den såg väldigt obehaglig ut (han svängde sig också med en massa medicinska termer vilket skrämde skiten ur mig), så bokade jag tid för operation. Så nu är den borta.

Så – återigen har jag ett gäng stygn och ett prydligt bandage ovanför fiffi. Läkaren tog bort en ganska stor bit, så det blev rätt många stygn. Och sen sa sköterskan att jag ABSOLUT INTE får böja ryggen på en månad (!), om jag vill ha ett fint ärr. Kan ju tala om att det är 100% omöjligt när man har en liten bebis som ofta befinner sig på golvnivå. Så här böjs det hejvilt, vilket gjort mig lite nojig över att jag ska få se ett slagfält på maggen när stygnen plockas bort.

Det är kanske höjden av ironi – jag har världens finaste och tunnaste lilla ärr efter mitt kejsarsnitt, men får ändå slagfältskagge på grund av en satans leverfläck (yes jag bryr mig). Såklart tusen gånger bättre än att gå å vara orolig över hudcancer, men ändå. Får väl skoja till det på beach 2015 och lura i folk att fläckärret är Igglys födelseplats. Så gör vi.