Grodan var sÃ¥klart med i morse när vi käkade frulle. Och han äter ocksÃ¥. Eller…smakar. Han älskar att smaka pÃ¥ ALLT vi stoppar i munnen, och det är sÃ¥ jäkla kul att se hur han reagerar pÃ¥ olika matprylar.

Han gillar i princip allt. Eller, han visar i alla fall inte att han INTE gillar nÃ¥t. Det mesta slinker ner med ett smajl. Och sen viftar han med armarna, säger ”Yyyhh! Yyhh!” och tittar uppfordrande pÃ¥ oss. Han vill ha mer. Alltid.

Vet dock inte om det beror på att han tycker allt är så rackarns smarrigt, eller om det mer har att göra med att han är nyfiken i en stor stor strut.

När han fick prova kalles kaviar i morse sÃ¥g han dock lite misstänksam ut. Typ ”men mamma, ska det verkligen SMAKA sÃ¥här?!”.

För det mesta slutar snaskandet som ovan dock. Det är ju sÃ¥ himla KUL att äta! Och att sitta! Och att vifta! Och att ostbÃ¥ga! Och att prata! Och att bada! Ja…ALLT är liksom ganska skoj.

SÃ¥ är det när man upptäcker världen för första gÃ¥ngen i sitt lilla liv. Bra att pÃ¥minnas om sÃ¥nt ibland. Det är KUL att….bara vara. Att leva. Heja bebisfilosofi!

Rackarns el bloggo bökar med mig, så jag kan inte posta några inlägg för tillfället. Gaaaahh. Lägger därför upp denna megagoda bild från idag via mobilen, så ses vi imorgon igen kära blogoliner! Natt!

Var och tog bort en leverfläck förra veckan, sÃ¥ nu är jag bandagerad strax ovanför fiffi – igen. #kejsarsnittsthrowback

Har fått så många kommentarer om den där rackarns fläcken (som syns bland annat i det här klippet) att jag blivit alldeles nojig. Är ju lite av en SPF-nazist som ni vet och solar väldigt försiktigt, så jag har ju såklart kollat upp den här rackaren både en och två gånger faktiskt. Och fått höra att det inte är någon fara på taket med den.

Men efter det att YouTube-dokumentären gick på SVT i somras så fick jag ett creepy mail på Fejan från en karl som sett dokumentären (och fläcken!), som själv haft hudcancer och som skrev att jag MÅSTE TA BORT DEN och att den såg väldigt obehaglig ut (han svängde sig också med en massa medicinska termer vilket skrämde skiten ur mig), så bokade jag tid för operation. Så nu är den borta.

SÃ¥ – Ã¥terigen har jag ett gäng stygn och ett prydligt bandage ovanför fiffi. Läkaren tog bort en ganska stor bit, sÃ¥ det blev rätt mÃ¥nga stygn. Och sen sa sköterskan att jag ABSOLUT INTE fÃ¥r böja ryggen pÃ¥ en mÃ¥nad (!), om jag vill ha ett fint ärr. Kan ju tala om att det är 100% omöjligt när man har en liten bebis som ofta befinner sig pÃ¥ golvnivÃ¥. SÃ¥ här böjs det hejvilt, vilket gjort mig lite nojig över att jag ska fÃ¥ se ett slagfält pÃ¥ maggen när stygnen plockas bort.

Det är kanske höjden av ironi – jag har världens finaste och tunnaste lilla ärr efter mitt kejsarsnitt, men fÃ¥r ändÃ¥ slagfältskagge pÃ¥ grund av en satans leverfläck (yes jag bryr mig). SÃ¥klart tusen gÃ¥nger bättre än att gÃ¥ Ã¥ vara orolig över hudcancer, men ändÃ¥. FÃ¥r väl skoja till det pÃ¥ beach 2015 och lura i folk att fläckärret är Igglys födelseplats. SÃ¥ gör vi.