Grodan ska ju få förisplats i mars, men nu är det…mars. Och vi har fortfarande inte hört ett ljud. Så i dag ringde jag Stockholm Stad, bara för att kolla att vi inte fallit mellan stolarna. Det hade vi inte, men att få garanterad förisplats i mars kan innebära sista mars likaväl som första mars, lärde jag mig i dag. Och som senast får man veta om platsen fem dagar innan man ska börja. Snabba puckar alltså!

Den snälla personen jag fick prata med kollade också upp hur vi låg till kömässigt på de fem förskolor vi har som val. På fyra av dem var det flera hundra barn före oss i kön, den kö vi låg bäst till på var faktiskt vårt förstaval. Där hade vi plats 53. Kändes som en pyttesiffra, när man precis hört 367 och 514.

Men 53 är såklart alldeles för många för att vi ska ha någon chans att få plats där nu. Men det kändes bra att veta att det inte var OMÖJLIGT att komma in där. Ligger vi på 53 nu, så borde vi kunna byta dit om inte alltför länge, tänker jag. Om vi nu behöver byta alls. Den vi hamnar på kanske är superduperbra, vad vet jag?

Men det går ju inte att undgå att fundera kring varför det finns plats på den förskola vi nu kommer att erbjudas – när det är så proppfullt överallt annars? Vad är det för fel på den, liksom? Säkert absolut ingenting.

Jag vet ju att det går trender i det där med förisar, precis som med allt annat, och helt plötsligt måste ALLA köpa samma vas (*host host* Dagg *host host*) eller börja spontanälska den gamla skämsblomman Svärmors Tunga (här är jag själv skyldig så det brakar om det).

Och på samma sätt som Gerberor inte helt plötsligt blir automatiskt fula, bara för att alla börjar rådigga diverse suckulenter, så är samtliga förisar på Södermalm inte värdelösa bara för att de inte har skrattretande långa köer. Hoppas jag, i alla fall.

Hursomhelst så ska det bli väldigt spännande att se vad det är för ställe som vi hamnar på.

Hipp hipp hurraaaa – i dag är det Grodans födelsedaaaaag! Men vet ni? Jag får vänta med att skriva det där insiktsfulla inlägget där jag reflekterar över det fina i att nu ha en liten pojke istället för en bebis/hur ett år kan förändra så mycket/hur det kan gå så snabbt/yada yada yada till en annan dag. För i dag är det TJOCKT. Om vi säger så.

Ni vet uttrycket ”when it rains, it pours”? Well, just i dag ösregnar det på min front. Jag har så mycket att hinna med så jag vet knappt om det kommer gå att sno ihop den här rackarns dagen. Schemat:

• 10.00 Inhandla det sista fluffet till glammiskontoret, samt hämta ut en tavla med en illustration som vi ramat in.
• 11.00 Slinka in på office och fortsätta jobbet med att mejsla fram ett apsnyggt kontor från det atombombskaos som nu råder där. Ett kamerateam kommer i morgon och vi har lovat dem ett superfint kontor. Bara att hugga i: sortera in alla varor från vår nedlagda butik i webbshopslagret, gå igenom alla butiksinventarier och stöka undan dem någonstans, bygga ihop möbler, sy gardiner, sätta upp vajrar som gardinerna ska hänga i, plantera blommor och sjuttioarton grejer till.
• 13.00 Åka till Östermalm för att skriva över vårt lägenhetskontrakt på den tokhärliga kvinnan som vi ska byta lägenhet med (YES – i morgon smäller det!).
• 14.00 Tillbaks till kontoret för att fortsätta styra upp i kaoset.
• 16.15 Möte med vår nya värd. Kontraktsskrivning samt diskussion om väggen som vi vill öppna upp.
• 17.30 Tillbaks till kontoret för att fixa det sista och välja ut bh:ar och plagg som kamerateamet ska filma (berättar mer på fredag varför det ska filmas på office), samt hänga upp allt på ett obehagligt snyggt sätt så att GlamMom presenteras så bra å proffsigt vi bara kan.

Utöver detta vore det ju också najs att hinna fira vår nyblivne ettåring en smula, tvätta och färga håret (skojigare med rosa när man ska fräsa runt å bli filmad) samt spela in ett födelsedagsavsnitt för YouTube.

Pust. Vi får se om jag hinner checka in här på el bloggo nåt mer i dag. Är det segt på inläggsfronten, så vet ni varför.

Jaha, nu är det snart nästa år. 2015 here we come! Hoppas ni alla ska göra nåt som ni tycker om i kväll. För vår del blir det ett rätt lugnt firande. Middag med två kompisar, god mat och bubbel.

Blir nog inget fylleslag direkt då vi har Grodan med oss. Och paret vi ska käka middag med väntar barn. Men det kommer bli riktigt rackarns trevligt. Läääänge sen vi var på en klassisk parmiddag. Pepp!

På tal om att det snart är 2015 – har ni några nyårslöften? Jag kör på mitt sedvanliga mantra (bilden), det funkar lika bra varje år. Och känns lika viktigt.

Tror dock att jag ska lägga till nåt med…gaaaaaahhhh….TRÄNING. Usch, blir trött bara jag ser ordet här på skärmen. Avskyr träning. Får omformulera det till ”komma i form” eller ”bli mer hälsosam”, annars kommer jag bryta löftet redan innan jag börjat.

Att det ska vara så rackarns svårt att motivera mig själv att styra upp min kropp. Men jag känner ett skriande behov nu faktiskt. Sen Iggy kom så har jag råkat ut för krämpor jag inte ens varit i närheten av innan. Så nu är det dags. Nu BEHÖVS det känner jag, för första gången i livet. Jag måste bli starkare.

Så det är mitt löfte – styra upp en kropp som är bättre rustad för det (oväntat hårda!) fysiska livet som småbarnsmama.

Och – som avslutning på detta nyårsinlägg. Bara en påminnelse om nåt jag gärna vill att ni har med er i bakhuvudet nästa år. Allt börjar i våra huvuden. Så våga tänk det största, bästa, finaste, lyxigaste och härligaste – för det är ni värda! Och våga tänk att ni VÅGAR.

För ju mer man tänker på det där läskiga (säga upp sig/skola om sig/starta eget/avsluta en relation/påbörja en relation) desto ”vardagligare” blir det, och med det mindre läskigt. Och när det blivit mindre läskigt i ens huvud, så vågar man helt plötsligt GÖRA det där som man tänkt.

Så kör hårt i tanken nu ladies, så kommer det nya året bjussa på många spännande äventyr. Jag  känner på mig att 2015 kommer bli RACKARNS EPISKT!

Gott nytt år på er, fina fina blogoliner!