Eftersom jag inte hann med att skriva ett #TBT-inlägg i går, så får det helt enkelt bli ett #FBF-inlägg i stället (flashback Friday). Fiffigt va! Och den här veckan tänkte jag att vi skulle resa ganska exakt ett år tillbaks i tiden.

Förra veckan hade jag ju äran att agera gästdomare i webbteveserien It Girls, som Jossan programleder. För ett år sen hade jag samma ära, med skillnaden att jag å Jossan då inte kände varandra alls. Såhär såg det ut då, när vi satt och diskuterade vilka tjejer som gjort bäst i från sig i dagens utmaning. Observera att jag (såklart!) hade min förra succéblus på mig.

”Josefin och jag bondar över mitt fräsiga mobilskal”, skrev jag som kommentar till den här bilden för ett år sen. Tänk att vi skulle komma att bonda över så himla många fler grejer, och att ”Josefin” skulle bli ”Jossan” – en mänska som jag är så rackarns glad över att få ha i mitt liv!

Lite kramar vågade vi oss på, trots att vi inte kände varandra. Jag tycker det är så himla kul att se den här bilden och fundera kring hur livet helt plötsligt kan öppna upp för helt nya inriktningar och äventyr, beroende på de mänskor man möter på vägen. När den här bilden togs hade jag ingen aning om att jag å Jossan skulle börja podda ihop, och att hon skulle komma att bli en av mina allra bästa vänner.

Att få ha hennes energi, pepp, klokhet och driftighet i mitt liv är nåt jag är så himla tacksam över, och jag vet att vi kommer uträtta storverk på alla möjliga plan tillsammans. Jossan har blivit ett så naturligt inslag i mitt liv att det faktiskt känns märkligt att vi bara känt varandra knappt ett år. När vi började podda i juni 2015 hade vi nästan ingen koll alls på varandra, och nu känns vi nästan som familj.

En mer uppdaterad kram, från årets It Girls-inspelning. För visst är det fint sånt här – när livet liksom bjussar en på personer som öppnar upp för nya möjligheter? Så glöm inte att ta vara på de där härliga nya mänskorna som slinker in på din väg. Fråga den där mysiga tjejen i klassen/på jobbet/på gymmet om hon vill ta en kaffe nån dag. Eller kolla med den där sköna snubben på fiket som du alltid fastnar i snickesnack med om han har lust att ses utanför jobbet nån gång.

För förutom att du får en ny härlig kompis att hänga med, så kanske du får upp ögonen för något spännande som du aldrig tänkt på innan, och vem vet – livet kanske tar sig en helt ny inriktning?

LÄS MER:
Bakom kulisserna-vlogg från förra årets inspelning då även Iggy & Niklas hängde med
Förra årets inspelningsdag i ett bloggginlägg

[youtube id=”wH63A0LeCfc”]
Det är torsdag, så let´s do another #TBT! Och nu jäklar ÅKER VI! Nu har jag grävt i gömmorna och hittat en extreeemt corny musikvideo som jag å skatten spelade in 2008 till min låt ”Song for N”.

Låten skrev jag nåt år tidigare, det var min alla hjärtans dag-present till Niklas. Och N:et i låten står givetvis för NNNNNNNiklas. Det här är demoversionen, ihopsnickrad i min futtiga hemmastudio som var en minihörna i min 19-kvadratmeterslya på Södermannagatan som jag bodde i då.

Vi ser så unga ut….hjälp! Niklas är långhårig som tusan – och jag med. Lekparken i klippet där vi löjlar runt brukar vi nu hänga i – med Iggy. The loop of life alltså.

Det är torsdag, och dags för veckans #TBT! Den här gången reser vi mer än tio år tillbaks i tiden, till 2005. När den här bilden togs hade jag och Niklas varit tillsammans i drygt två månader. Den 20:e augusti 2005 hade vi kommit fram till att det var VI (en kväll bland en massa kuddar, filtar å mys i Tantolunden, tittandes på Amelie från Montmartre på utomhusbiografen #roooomantic), och i oktober samma år gick surf-EM av stapeln i Portugal.

Niklas som då var med i svenska surflandslaget (fräsi fräsi) skulle dit å tävla, och hela hans familj skulle följa med och heja på. Jag blev tillfrågad om jag också ville åka, jag skulle stå för flygresan och familjen skulle bjussa på boendet eftersom de hyrt ett hus där det fanns plats även för mig.

JATACK sa jag, kollrig i hela kroppen eftersom jag var DÖDLIGT KÄR i Niklas, samtidigt som jag var orolig som satan. Att ÅKA PÅ RESA och BO TILLSAMMANS med Niklas och HELA HANS FAMILJ knappt två månader in i förhållandet kändes rätt….vågat.

Men jag hängde på, blev ännu mer kär i Niklas – och hela hans fantastiska familj – och när jag tittar på de här bilderna minns jag verkligen hur pirrigt det var att sitta på den där klippan och titta ut över havet med denna fantastiska mänska. Som var det sötaste, sexigaste och härligaste jag någonsin sett.

Och ni ser ju – vilken hunk! Och kolla på mig då – rödhårig var jag på den tiden, och älskade fiskbensflätor.

Håret är fint tycker jag, glajorna är dock sjukt tveksamma. Hyn var lika vit då som nu. He he.

På den här tiden hade jag ännu inte koll på vilken vetenskap det här med att läsa vågor är, ser ut som att Niklas håller på att utbilda mig tycker jag. Då var uttryck som ”swell”, ”glassy”, ”peelers” och ”in the green room” fullkomligt obegripliga för mig, nu vet jag bättre och har även koll på att ett resmål som saknar vågor inte är ett resmål. I alla fall inte om man är surfare (#ByeByeParis).

Spana in fler #TBT´s:
Min misslyckade nakenpreggo-plåtning
En 16-årig Vanja dyker upp i kurslitteraturen
Niklas som Edward Scissorhands