Men kolla här då, vad jag hittade när jag kikade igenom gaaaaaaamla bilder för några dagar sen. Någon som kan gissa vem som bott här? Jaaaaaag såklart!

Det är min gamla lya i Råsunda, bilderna är tagna 13.e juni 2004. Anledningen till att jag tog dem var att jag kommit fram till att jag behövde en nystart. I den här lyan hade jag bott med mitt ex i ett gäng år, och när det tog slut 2003 tänkte jag först att jag skulle bo kvar. Men det blev för jobbigt, jag behövde skapa nya minnen i nya miljöer för att lättare komma vidare.

Så bilderna i det här inlägget är bilderna jag använde i lägenhetsannonsen, när jag sökte efter någon att byta bostad med.

Här har ni mitt gamla kök! Ganska så mysigt tycker jag, även om jag i dag kanske inte skulle valt att måla några av väggarna blekgröna, och några andra ljust lattefärgade. He he.

Sorryborry att bilderna är av så dålig kvalitet. Tog dem med min telefon tror jag, och mobilerna 2004 såg ju ut typ såhär. Bildkvallen var inte den bästa, inte mycket som fick plats i de lurarna inte.

Det är inte mycket från den här lyan som man hittar i vårt hem idag. Bara det att jag hade EN STEREO i bokhyllan liksom? Och en massa CD-skivor. Tekniken har minst sagt gått framåt.

Men Picassotavlorna som hänger till höger ovanför fåtöljen i hörnet kanske ni känner igen? De har jag faktiskt haft i alla mina lägenheter, och i dag hänger de i vårt vardagsrum.

Älskar dem!

I vår förra lya var de också med. Då hängde de i hallen som ni ser. Jag har fått tavlorna av min pappa. Han köpte Picassoprintsen till sin första egna lägenhet någon gång tidigt 60-tal, och lät rama in dem. Fint att nåt som han valde att sätta upp på väggen för drygt 50 år sen fortfarande får göra mänskor glada.

Mitt vardagsrum / sovrum. Jag sov i bäddsoffan. Kolla tjockteven! Vardagsrumslampan är en annan sak som hänger med än i dag, den sitter i taket i vårt vardagsrum. Den fyndade jag för 300 pix på en loppis i Taxinge. Han som sålde den berättade att den hade suttit i en gammal skola. Sånt är fint att veta tycker jag.

Hade fnatt på tavelväggar redan då, som ni ser. Och tänk vad märkligt, att sen några månader tillbaka bor min syster ca 50 meter från den här lägenheten. The loop of life. Så nu får jag skapa nya minnen, även i gamla miljöer.

SparaSparaSparaSpara

Den här kjolen är äldre än mig. Vilket betyder att den är dryga 40 bast, rätt så snajdigt tycker jag. Mamma sydde den av gamla jeans någon gång på 70-talet, och sen har jag fått ärva den. Jag ÄLSKAR den och bär den varje sommar.

Senast för någon vecka sen. Och det är inte bara jag som älskar den, för VARENDA gång jag har den på mig kommer det alltid fram någon på stan och frågar var jag köpt den. Visar jag den i mina sociala medier får jag frågor direkt: ”Varifrån kommer jeanskjolen?”. Så himla kul, mamma kanske skulle blivit kläddesigner!

Och vet ni vad? Trots att jag använt den cirkus 13 247 gånger, så hade jag inte upptäckt nåt som mamma sa till mig i går när jag hade kjolen på mig: ”Du har väl inte missat att det är hjärtan i stjärten?”. Det hade jag såklart. ”Jag tyckte det skulle vara hjärtan i baken, den är ju liksom hjärtformad”, sa mamma.

Så fint, och dessutom lite vackert på det där ”Det finns alltid mer att upptäcka, även kring det som man har mitt under näsan”-sättet.

Förresten! Ville hitta någon mer bild på mig själv i den här kjolen, så jag googlade ”Vanja Wikström jeanskjol”. Då hittade jag denna Momspo från juli 2014. Iggy var ett halvår gammal, och bloggen endast några månader äldre. Jag gjorde mitt bästa för att se fräsig ut på en outfitbild, och tycker jag blev ganska göllig. Korsade ben, handen i fickan, ståendes på tå å allt.?

Hittade jeanskjolsbilden i min gaaaaamla blogg, och kunde inte låta bli att läsa vidare en liten stund. Kul att få en inblick i juli 2014, såhär en förmiddag ganska precis tre år senare. Hur såg livet ut då, liksom?

Well, lille Piggly (som han ofta kallades i el bloggo då) såg i alla fall ut såhär. När han sov. Nappasnodden…?

Här hade vi precis öppnat Glam Mom´s fysiska butik på Regeringsgatan. Shitoberto vad jag och Malin slet med att bygga den. Pust. Denna bild är nog tagen bara någon dag innan premiäröppningen.

Tänk vad mycket saker man gjort, som man slitit så hårt med – och sen gått vidare från. Det går alltid, alltid, ALLTID att bygga nytt och att hitta nya saker som är spännande att engagera sig i. Jag lovar. Även om det känns som the end of the world när man är mitt uppe i nåt som inte funkar.

Bara ett litet ord på vägen, om det är någon av er som befinner sig i den smeten just nu. Det ordnar upp sig, I promise, och man hittar alltid något nytt som känns (minst!) lika rätt att hålla på med.❤️

En sovande minigroda i sin älskade Babybjörn. Minns hur mysigt det var att bära omkring honom i den.

På golvet i tvättstugan i gamla lyan. La mama fick hjälp med tvätten, tydligen.

Med kusin Ruben! HUR små?!

En långhårig la papa, och en krypande Piggly.

Fint det där med att ha en blogg ju. Att ha så mycket av livet sparat. Tack söta ni för att ni är med mig och oss på den här livsresan.?