I dag var jag, Niklas å Igster ute på lördagslångprommis. Och hittills när vi varit ute å promenerat så har det slutat med att vi köpt med oss mat hem, om vi blivit hungriga. För vi har inte riiiiktigt vågat oss på ”äta ute med bebis”-grejen. Men i dag var det dags för en milstolpe kände vi, så voilà: första lunchen ute på lokal – med bebis!

Delimundo Cevicheria på Söder fick äran att stå för vår första lunchmedbebis-upplevelse. Det är ett litet hål i väggen på Ringvägen som gör sjukt god mat. De har några olika ceviche-rätter, och sen ett antal varma. Det var förvisso vår i luften i dag, men inte tillräckligt för att vi skulle välja kall lunch framför varm.

Så Niklas valde en tortilla med pocherat ägg och chorizo.

Och jag tog en fiskgryta med kokos och grillad cassava. Så satans gott! Och dessa smarrigheter kunde slinka ner i våra magar ostört, då Piggly sov sig igenom hela lunchen. Phu. Fast vad är det man är rädd för egentligen, att bebisen vaknar? Då tar man väl upp honom och ser till att han får käk/byter blöja eller vad det nu är som krävs för att humöret ska hållas uppe. Så egentligen ska det väl inte behöva vara så läskigt, det här att Göra Saker Med Sin Bebis.

Och kanske är det ingen annan än jag som har de här tankarna heller, men jag måste ändå erkänna att det är en hel del grejer som jag är lite nojig inför. Amma offentligt, trösta ledsen bebis på ICA, äta frulle på mysigt café, käka middag ute, åka tunnelbana, åka buss, åka rulltrappa… Och listan kan göras längre.

Om tre månader kommer jag säkert garva åt det här inlägget och tycka att jag var en riktig mamma-mes som tyckte det var läbbigt att ta tuben med Iggy. Men just nu, som tre veckor färsk förälder, så åker man ju på en massa Första Gången-prylar hela tiden. Och som ofta när man gör saker för första gången, så kommer ju någon slags osäkerhet som ett brev på posten.

Men – jag har bestämt mig för att jag ska tänka som jag gjorde för en herrans massa år sen när jag höll på att ta körkort. För så fort jag tvivlade på att jag skulle klara det, så tittade jag bara ut över närmsta bilväg och tänkte: ”om ALLA de här människorna har lyckats ta det där rackarns körkortet, så kan det ju faktiskt inte vara så himla trixigt”. Så från och med nu ska jag (så fort jag blir nojig över att Göra Saker Med Bebis) titta ut över alla mamas och papas som traskar runt med barnvagnar på stadens gator, och tänka ”om ALLA de här föräldrarna lyckats bemästra såväl rulltrappor som utemiddagar, så ska jag väl banne mig kirra det också”!

I går damp den här sjukt söta handvirkade lilla giraffen ner på vår hallmatta. Det var en present till Mr Iggleton från en tjej på Instagram (som gör en massa fint, hon hittas under @maniacdesign). Så himla snällt! Vi blev väldigt glada, både Iggles å jag. Jag blir dessutom så impad av människor som lyckas styra upp nåt sånt här snyggt av ett garnnystan.

Eftersom vi döper alla Pigglys leksaker, så bad jag om lite namnförslag på Instagram. Och fick maaassor! Som var skitbra, allihop. Men jag fastnade särskilt för…Ralf! Så, Ralf it is! Kommer bli en favvo tror jag. Tack igen snälla @maniacdesign!

Här sitter jag å trycker bakom ett fång tulpaner. Tänkte jag skulle svara på lite undringar, och behövde en bild att slänga upp så vi kunde få till ett inlägg. Tulpanerna är därför mitt sätt att försöka dölja att jag har samma tröja på mig för tredje dagen i rad.

När man bara har Piggly att impa på på dagarna, är det lätt att kreativiteten på outfitfronten liksom…dalar lite. Så länge jag har en bh som är lätt att ta av så är han nöjd liksom. Klassisk karl med andra ord. Nåväl, här kommer svar på lite saker som kommit in senaste tiden.

Tänkte höra med dig hur ni tänkte angående KUB/nup-test? Och fostervattensprov? Gjorde ni testerna, och hur fungerar de?

När man som jag är 35 eller över så tror jag att man automatiskt erbjuds att göra KUB-testet i Stockholm, eftersom man då statistiskt sett har en förhöjd risk att få ett barn med exempelvis kromosomförändringar. Vet att det skiljer från olika orter dock.

Vi gjorde KUB-en, det var ett självklart val för oss. Den går till så att de tar ett blodprov, plus väger in ett gäng andra faktorer för att komma fram till hur stor/liten sannolikheten är för att man ska få ett barn med ex kromosomförändringar. Vi fick den lägsta siffran man kan få, vilket alltså gav lägst möjliga risk för kromosomförändringar. Att få en sån ”bra” siffra betyder dock inte att man 100% vet säkert att barnet är helt friskt, utan det är en uppskattning beroende på de olika faktorer som vägs in. Vill man veta 100% så gör man ett fostervattensprov.

Men eftersom vi fick så låg risksiffra, så valde vi att inte göra fostervattenprov eftersom det finns risk (en liten, men ändå) för missfall vid ett sånt. Hade vi fått en hög sannolikhetssiffra, så hade vi nog gjort fostervattensprovet tror jag. Inget lätt beslut, men annars hade jag nog gått och oroat mig hela resten av graviditeten. Och om vi vid ett fostervattenprov hade fått veta att barnet hade kromosomförändringar, då har jag faktiskt ingen aning om hur vi hade reagerat. Tror inte det går att sätta sig in i, om man inte är i den situationen. Så på det har jag inget svar.

Jag känner att kejsarsnitt är det sätt jag vill föda på, men är orolig för att bli nekad. Kan man bli nekad? Hur gör man för att få ett snitt?

Man har ingen juridisk rätt att få ett kejsarsnitt beviljat av så kallade humanitära skäl (ex förlossningsskräck), så hur lätt/svårt det är att få det beviljat beror helt på vilken barnmorska och läkare man träffar på på vägen. Men om det är så att du starkt känner att det är det enda alternativet att föda barn på för din del, så är mitt råd att du läser på ordentligt så att du är medveten om vad det är du ger dig in på, och sen att du står på dig.

Förstår inte din barnmorska hur du känner, byt barnmorska. Säger läkaren nej, boka ett nytt möte med en ny läkare. Säger läkare nummer två nej, boka ytterligare en läkare. Om man inte ger sig så ska det gå.

Som min läkare Ellika Andolf uttryckte det (överläkare och professor på Danderyds Sjukhus, och en av Sveriges främsta experter på kejsarsnitt): förutsättningen för att en vaginal förlossning ska bli bra är att det finns ett gott samarbete mellan den födande kvinnan och barnmorskan. Är kvinnan livrädd och känner sig tvingad till att föda vaginalt, så är alla chanser till detta goda samarbete som bortblåsta, och risken är tyvärr att förlossningen då inte blir särskilt bra.

Vill du läsa mer om kejsarsnitt så har jag tidigare skrivit väldigt ingående om det (se taggen Kejsarsnitt i menyn här till höger). Jag har dels beskrivit min och Niklas resa för att få ett snitt, som finns att läsa i tre inlägg (hittas under kejsarsnittstaggen), och dels gjort en miniintervju med Ellika Andolf angående nackdelar/fördelar med vaginal/kejsarsnittsförlossning som du kan läsa här.

Jag får väldigt mycket frågor om kejsarsnitt, och alla ni som undrar – plöj igenom inläggen som hittas under Kejsarsnittstaggen i menyn till vänster så tror jag ni får svar på det mesta.

Du har ju skrivit lite om hotellet som Niklas bror har och jag är lite nyfiken på detta, kan man åka dit även om man inte är surfare utan snarare ”äta gott och ligga på en solstol och bara chilla”- personer? Eller är själva grejen att man ska surfa osv? Är det bra strand att bada vid eller är det ganska specifikt en ”surfstrand”?

Vad KUL att du frågar om Surfers Lodge Peniche, det är världens mysigaste ställe! Man behöver absolut inte vara surfare för att åka dit. Man kan boka in sig på ett av de tokfina och personliga rummen, njuta av deras fantastiska ekologiska mat och hänga på beachen så mycket man vill.

Det finns en jättehärlig sandstrand några minuter från lodgen som är en perfekt chillaåbada-strand. Och skulle det vara väldigt stora vägor, så finns det en annan strand ca tio minuter bort dit vågorna inte når. Sen rekommenderas ett glas skumpa eller en öl på lodgens takterrass vid solnedgången. Och en helkroppsmassage i spat som ligger på bottenvåningen.

Det finns också en massa härliga restauranger och roliga grejer att göra och se i närheten. Så om ni blir sugna på att boka en resa, skicka ett mail till mig på [email protected] så lovar jag att styra upp en lista med mina och Niklas bästa tips!