Okej hörrni. Det här inte-äta-på-natten-kriget går rätt bra måste jag säga. Jag har vinnarsmak i munnen. Även denna natt slapp vi Imse-incidenter (hela kriget har alltså bara omfattat EN ENDA panikskriksattack vilket känns fantastiskt bra, heja heja). Även denna natt sov Piggly bättre än vanligt (inget uppvaknande var 40:e minut som tidigare). Men – även denna natt vaknade han runt 03-tiden och bökade runt.

Niklas körde första passet med istoppning av napp, han orkade 1,5 timme innan han petade på mig så att jag fick ta över. Det var ingen tokmissnöjd bebis, men smått grymtande och stök- å bökande liksom. Halvsovande.

Efter ytterligare någon kvart så somnade han dock, och sen sov han till omkring 07 när det åts en flaska ersättning. Och sen somnades det om till runt 08.

Så – summa summarum är att Iggly efter tre nätter sover MYCKET bättre (skillnaden märktes ju iofs redan natt 2). Han sover i längre sammanhängande perioder och har slutat till stor del med att vakna till var 40:e minut. Han har helt accepterat att han inte får mat på natten, det gick blixtsnabbt. Det var ju egentligen bara en gång som han ilsknade till (den allra första gången, när det sjöngs 70 Imse). Och det känns ju galet coolt. Att det kan gå så snabbt. Trodde det skulle bli ett mycket mer utdraget kaos.

Så både jag och Niklas har fått sova väldigt mycket mer de senaste tre nätterna, än de senaste tre månaderna. Vi är båda rätt förvånade över hur snabbt Iggeloni vande sig vid NO MORE NIGHT FOOD, och hur länge han sover, varje gång det somnas.

Vår bebis brukade ju vakna minst en gång i timmen, men så är det inte nu. Han sover i alla fall tre timmar i sträck. Och visst att det är lite bök runt tretiden, men det känns som en piece of cake jämfört med hur det har varit. Så heja heja! Och ni som står på randen av att köra samma krigsrace – JUST DO IT! …tycker jag. Vänta inte. Hade vi vetat att det skulle gå såhär snabbt att förändra Iggelinis beteende skulle vi gjort detta för länge sen. Nu är det ju inte säkert att alla bebbar reagerar likadant, men ändå. Det finns hopp.

Vi kör på nu, förhoppningsvis har vi kommit över nån slags puckel, och förhoppningsvis är detta ständiga nattvaknande ett minne blott. I alla fall till nästa utvecklingsfas…ha ha…

När vi fått bukt på 03-vakningarna (om det nu går) så är planen att låta Piggly sova i egen säng. Vi började ju med det, och det gick superbra. Men vi pallade inte fortsätta iom att han vaknade så mycket. Då är det lättare att greja runt när han ligger bredvid, än att behöva slinka bort till en annan säng. Men snart kör vi på egen säng igen alltså.

Okej, mycket bebis å nattprat i bloggen nu. Men jag vet hur intressant jag själv tycker att sånt här är, när man själv går igenom precis samma sak. Så det är för er andra nattkrigare därute som dessa detaljerade beskrivningar författas. Ni andra får hoppa över dessa låååånga inlägg helt enkelt. Och bokmärkesspara dem tills det är er tur att ta fajten. 😉

Ni känner ju till det här med att jag totalt snöat in på svart och vitt på outfitfronten. Känner att jag tog ett steg framåt i dag, då jag jazzade till det med lite grått. Wow, liksom.

Jeans / Acne

Pjucks / Whyred (fyndade på loppis för 100 pix, bloggade om detta kap här – minns ni?)

Tröja / NN07

Kavaj / Rodebjer

Väska / Zadig & Voltaire

Alltiallo-tygkasse / GlamMom

Tack gode gud för smink å solbrillor. För FY vad jag känner mig sliten. Sömnbristen under så lång tid, och sen den dåliga mathållningen (minns inte ens när vi juiceade sist gaaaahhh) har gjort att jag känner mig rätt uschlig faktiskt.

Det syns kanske inte supermycket på bilderna, men jag kan avslöja att jag har på mig de där brillorna av en anledning…

Tur att man har världens godaste bebis i en vagn precis bredvid som alltid lockar till skratt.

Altså, ni vet ju hur STOLT man blir när ens lilla avkomma lär sig nåt nytt. Spelar liksom ingen roll hur litet det är, det är ändå STORT.

Och i dag lärde sig Iggelini att suga i sig en Ellaspåse – alldeles själv! Wooop wooop! Jag har försökt ett tag att få honom att förstå att han kan äta direkt från påsen, men han har inte riktigt hajat. Så vi brukar trycka ut lite på en sked, och sen ge honom.

Men i dag när jag halade fram påsen ur skötväskan, så upptäckte jag att vi glömt skeden hemma. Testade därför att stoppa in påsen i Igglys mun – och vips! …så slank det ner en klunk. Jag blev löjligt exalterad.

Men det var så sött liksom. Han sög å klunkade, och ett tu tre så var påsen tom. Och han var så nöjd. Vilket jag förstår, måste ju vara HUR coolt som helst att äntligen kunna bestämma själv precis hur mycket mat man vill äta, och när tuggan ska tas.

Jag blev så till mig att jag till och med filmade detta nya stora framsteg. Min bebis KAN SJÄLV liksom. Hönsmammigt värre, men också så SATANSJÄVLACOOLT att en sån här sak kan göra ens dag nuförtiden. Love it.