Bild från morgonens fartfyllda frulle! (Kan passa på att förtydliga att Iggy är glad – inte skräckslagen – och jag ska precis munprutta honom på halsen – inte bita av honom huvudet.)

Vet ni hur det kommer sig att vi hade en FARTFYLLD frulle? Jo – för att i dag hade vi…ehhh..vad heter det nu då…? Jo! ENERGI! Natten var nämligen en riktig braksuccé. HALLEFUCKINGLULEJA!

Efter den hemska läggningen så sov grodan hela vägen till kl 02 (typ längsta sammanhängande sömnen ever), då körde jag istoppning av napp, lite handpåläggning och sänggungande. Ingen mat. Så somnade han om på fem minuter.

En till vakning kl 03, jag körde samma race med napp/hand/gung och denna gång tog det lite längre tid (typ 10-15 min), men sen sovs det snällt. Och det var absolut inget panikbök eller skrikande, mer småstök.

Efter det sovs det igen till kl 06. TILL SEX! TRE timmar i sträck! Alltså, det är crazy good.

Vid sex fick han en flaska ersättning, och sen låg han och jag och småsov å gossade i soffan (jag å Iggly hängde ju i vardagsrummet i natt så Niklas fick sova helt ifred) till kvart över åtta. Det här var alltså den bästa natten på mycket mycket länge. Och jag som rattade Piggly själv hela natten behövde inte vara paniktrött alls i dag. Lovely.

En solhatt fastknuten i en Kalikåfigur fastknuten i barnstolen = bra lekkombo! (Som dessutom kan fiskas upp utan att de arma päronen behöver böja sig när lekkamraten slängs på golvet en triljard gånger i sträck.)

Att få sova en hel natt alldeles ifred gjorde underverk för min stackars karl. Har ju berättat om hans sömnproblem, som tyvärr inneburit att han inte sover alls i princip. Han är så extremt lättväckt (och har dessutom svårt att somna vilket är en ruskigt oturlig kombo) att han vaknar varje gång Piggly låter. Så han är i princip lika vaken som jag är under mina nattpass, plus att han då sen har sina egna pass. Inte bra alls att köra ett sånt race i snart fyra månader.

Och det har faktiskt blivit lite obehagligt, sen flera veckor tillbaks har han haft en tryckande huvudvärk, och för några dagar sen försvann aptiten helt. Och alla som känner Niklas vet, att om han slutar käka, då är det verkligen nåt som är fel. Han är inte den som hoppar över måltider direkt.

När hans matlust därför gick upp i rök så kände vi att nu måste vi styra upp det här, innan det blir en krasch av nåt slag. Därav upptrappningen av kriget. Vi måste få till bättre nätter, punkt slut.

I natt gjorde alltså underverk. En bebis som sov bättre än nånsin, och en man som fick en hel natt av ostörd sömn. Så Niklas gick som på moln i dag. Det var nästan obehagligt att se skillnaden, man har liksom vant sig vid att vara helt utan energi. Eller, i alla fall att han är sån.

Jag har tur, min sömn är så himla stabil, så jag suger liksom musten ur de stackars minuter jag får mig till livs. Och det klarar jag mig rätt bra på. Så jag har faktiskt inte mått så himla dåligt. Bara vissa dagar när det varit riktigt illa. Men överlag har det ändå känts okej för mig. Men Niklas har blivit en zombie.

I dag var han dock tillbaka, min man. Med råge. Det spratt av energi och livsglädje, det lektes rejält med bebelinon, det umgicks med kompis, det shoppades (TVÅ nya jackor hade han fått med sig hem i dag) och det lagades lyxmiddag på ekologisk oxfilé i kväll.

Han sa själv att han kände sig närmast euforisk. Glädjen över att äntligen må bra blev så överväldigande. Det blev också känslan av ”hur fasen har vi egentligen levt den senaste tiden?!”. För hans del har de senaste månaderna mest handlat om att kunna ta sig igenom dagen, är man illamående av trötthet så blir ambitionen inte högre än så. Men nu när han tankat lite sömn kunde han återigen NJUTA av dagen istället för att bara överleva den.

Niklas märkte också en så stor skillnad på hur han var med Iggy. Och även om jag vet att han är världens bästa pappa även när han är utmattad, så tyckte han själv att Iggelini förtjänar en sån pappa som han var i dag, när han hade ork att vara engagerad.

Att vi inte delat upp oss och sovit i skilda rum tidigare är en gåta. Helt klart ett HETT tips till alla nattkrigare därute, för får man bara en helt ostörd natt, så blir man som en ny mänska. Och i natt är det min tur…

Darlings! TACK för alla era kloka synpunkter, och allt ni berättar om era egna och andras nattkrig. Det har fått oss att se klarare på allt det här. Ni e grymma! Det finns lite delade meningar om några saker, men det jag känner känns rätt för oss är detta:

1) Sluta mesa! Antingen skippar vi nattmaten och gör det fullt ut, eller så blir det någon slags halvmesyr som kanske känns mildare (framförallt för mig å Niklas), men som bara blir förvirrande för Piggly.

2) Sov i olika rum! Eftersom Niklas ändå inte kan sova igenom mina pass, så får han i princip aldrig sova. Enda lösningen = olika rum.

Så nu jäklar, nu kööör vi! Har själv känt att det blivit lite förvirrat det här med ersättning/urvattnad ersättning/vatten/inte vatten/äta innan sömn/inte äta innan sömn med mera med mera. Men det blir lätt lite förvirrat och halvdant när man är en sömnzombie. Skyller på det i alla fall.

Så! Ny plan. HÅRD plan.

• Ingen mat alls efter gröten och badet (han käkar gröt vid 18.30, sen bad å sen i säng strax innan 19).
• Ingen mat alls under natten, fram till kl 06. Inget vatten heller. Bara omstoppning och napp.
• Jag och Niklas har delat upp oss i olika rum. Så i natt tar jag grodan hela natten, i morgon blir det Niklas tur.
• På dagen får inte flaskan ges för att Piggly ska somna. Vill inte att han ska bli beroende av att ha den i munnen för att kunna sova. Självklart ger vi flaskan för att ge vatten eller mellanmål, men inte i samband med sömn.

Okej, det var allt. Tror jag. Är trots allt en sömnzombie, så om jag missar nåt så…tja. Så gör jag väl det.

Första etappen är avklarad, och det var att lägga grodan utan flaska. Första gången nånsin (tidigare har han ju fått vatten i den i alla fall). Resulterade i 1,5 (!) timmes skrik. Sjukt ohärligt. Till slut så somnade han, av ren utmattning tror jag. Pust. Får se om natten bjussar på mer av den varan, eller om det där var värsta delen av det kommande dygnet. I morgon vet vi.

…som MÅSTE kleta omkring med händerna i yoghurt/creme fraiche/fil när det vankas kylskåpsrensning? Alltså, jag KAN bara inte hälla ut såna grejer i vasken utan att vara där å gossa.

HUR mysigt liksom? Klämma klämma klämma… Är jag helt körd, eller är det nån annan som känner igen sig? *please*