I går pussade jag extra mycket på de här goda bebikinderna, för i dag åker jag ju till Berlin. Är borta i tre hela dagar från Niklas å bebelino.

Jag har ju varit borta förut över natten, men det här är det längsta. Två nätter och tre dagar blir det, typ. Åker tidigt i dag och kommer hem söndag kväll.

Jag vet att en del mammor säkert skulle tycka att det var superjobbigt att lämna sin bebis i tre dagar. Men det tycker faktiskt inte jag. Känner mig lite konstig typ, som inte tycker det.

Det är inte så att jag ser fram emot att vara utan honom heller, det bara…är. Jag kommer ju absolut längta efter min goda bebis när jag tänker på honom, men när jag gör en massa annat (som man ju gör när man är iväg på en resa) så är tankarna på annat håll. Och då blir jag inte särskilt saknig. Jag vet ju att jag kommer tillbaka liksom. Och att han har det tipptopp med pappsen.

Är jag knäpp, eller finns det någon därute som känner igen sig? Vet att vissa har svårt att vara utan sin guldklimp om det så bara gäller några timmar (vilket är supergulligt tycker jag och absolut ingen kritik, alla är vi olika), men i den kategorin faller jag då alltså inte.

Hursom, så får jag vänta i tre dagar innan jag får gå loss på de här goda kinderna igen. För nu väntar Berlin – vi ses där!

På tal om shopping. Jag klickade ju hem jackan jag kärade ner mig i på Nittygritty i helgen. Jag hittade den på lyxsajten MyTheresa.com, och var nyfiken på hur det skulle vara att få uppleva min allra första lyxepyxeshopping online. Så här kommer en liten recension.

Klickade hem jackan i måndags natt, och den levererades av ett UPS-bud i dag torsdag. Snabbt jobbat tycker jag. Paketet kom ju ändå från Tyskland.

Och titta, vilket fint paket jag fick! Med sidenband runt å allt. De vet hur de fångar mitt shoppinghjärta de där Theresorna. Fakturan fick man i en specialgjord plastficka, som nog är den fräsigaste plastficka jag nånsin sett. Bra nivå, Theresor.

Jag dillar ju alltid om mervärde mervärde meeervärde när jag pratar om hur folk driver företag. Att man liksom ska överraska sina kunder med att vara sådär extra extra bra. Det blir så härligt då för alla inblandade. Och denna galopp har ju Theresorna fattat.

Bara det att jag nu lagt upp tre bilder på samma paket inom loppet av en minut tyder ju på att de gör sitt shit rätt liksom. Jag äääälskar den lyxiga inramningen. Med fin kartong, sidenrosett, fräsi fräsiplastficka. Har man köpt nåt så satans dyrt så ska man bli behandlad med extra gull tycker jag.

Minns hur besviken jag blev när jag beställde hem från Carin Westers nätshop (en jacka för 4 lax), och den kom ihopknögglad i en svart påse. Inget tackkort, inget silkespapper, inte ens en fin påse. Då blir man ju liksom berövad halva nöjet av att faktiskt unna sig nåt sådär flådigt. Men Theresorna har koll på läget. Heja heja!

I kartongen var mina godbitar inbäddade i fint silkespapper, toppat av ett tjusigt kort.

Älskar att de erbjuder att ge en stylingtips om plagget man klickat hem.

Jag köpte ju två storlekar för att prova hemma och sen skicka tillbaks den som inte satt bra. Och så länge den här lappen är kvar på plagget så har man 30 dagars fri returrätt med frakten betald. Helt rätt tycker jag, när det handlar om såna dyrgripar.

My preciousss….. Är sjukt nöjd med den här rackaren faktiskt. Den får nog följa med till Berlin och leva loppan nu i helgen.

Och hur satt den då, kanske ni undrar? Som en smäck! Jag känner mig SJUKT JÄKLA HET i den, och det var ju målet. Åsså känner jag mig vuxen. Det här är det nya. Jag ”köper inte kläder” längre – jag ”investerar i en hållbar garderob”. Som en riktig vuxen.

(Eller nåt. Whatever rättfärdigar den här fräsiga jackan, liksom.)

Vet ni vad? Jag känner mig så sjukt stolt. Å så sjukt vuxen. Kommer ni ihåg att jag (å Niklas) hade shoppat loss på Hope i helgen? Skrev ju om det här. Men! I dag var jag (eller Niklas rättare sagt, han å bebi var snälla nog att springa mammas ärenden) och lämnade tillbaka innehållet i påsen.

Jag hade köpt koftan ovan. Apsnygg varmbrun färg, supermysig modell och 99% perfekt passform. Men bara 99. Inte 100. Och eftersom mitt nya vuxna jag (som lyxnätshoppar dyringplagg kvalitetspieces på MyTheresa.com som ni vet) har sinnesnärvaro nog att utvärdera sina inköp, och komma fram till att en kofta som är 99% perfekt inte får stanna i garderoben, så åkte plagget tillbaks.

Jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag känner mig så…VETTIG. Så….VUXEN. Så…..ehhh, EKONOMISK (1600 sköna koftslantar tillbaks på kontot, tack å bock). Bra gjort va? *applåderar mig själv*