Okategoriserade

Plötsligt händer det

Jahapp. Plötsligt händer det, heter det ju. Ser ni bilden ovan? Ser ni att det är två soffbord i stället för ett? Ser ni att det är det där rackarns soffbordet som jag beställde för typ eeeevigheter sen, som kom bort? Well, nu har det dykt upp.
Låt mig friska upp era minnen:
  • När 2017 var pinfärskt förälskade jag mig huvudlöst i bordet ovan, och beställde hem det.
  • Ivrig på bollen sålde vi vårt gamla marmorbord, för att göra plats för vår nya raring i rotting.
  • Leveransen med rottingbordet kom – dock utan rottingbord. Ett gäng snygga kuddar som vi också klickat hem i samma veva fick vi dock.
  • En månad efter att vi beställde rottingbordet (och efter x antal mail och samtal till såväl leverantör som speditör som lyckats slarva bort bordet) fick vi erkänna oss besegrade, och började leta efter ett nytt soffbord.
  • Till slut hittade vi ett glasbord vi tyckte om, köpte det – och begravde rottingbordet långt bak i hjärnbarken.
Men. I går plingade det på dörren – och utanför stod en snubbe från Postnord. De hade hittat vårt paket!
Så nu har vi två soffbord. Känner dock att jag faktiskt tycker bättre om glasbordet, så kanske var det tur i oturen att rottingraringen kom bort? Men nu har det ju dykt upp igen, så då börjar man ju såklart fundera. Hmmm. Ska man byta? Ska det få bo i Bara Vara-rummet? Ska vi sälja det?
Vad tycker ni att vi ska göra? Vilket bord tycker ni passar bäst i vardagsrummet? Help please!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

När la mama får bestämma

Niklas har ju hängt kvar på Bali, vilket inneburit att jag varit ensam här hemma sen mamma åkte hem. Och kanske att någon tänker att ”Den där Niklas, han drog minsann vinstlotten!”. Och absolut, att hänga ensam på Bali med kompisar och få göra precis VAD man vill NÄR man vill HUR man vill tycker såklart även jag låter rätt så rackarns lovely, men jag är faktiskt oförskämt nöjd här hemma.
Att få vara ensam på regelbunden basis är lika viktigt för mig som att andas. När man har barn ändras spelreglerna rätt rejält på den fronten såklart, men att då få ett gäng kvällar på solokvist är därför SÅ MYCKET VÄRT. Så jag njuter i fulla drag här hemma ska ni veta.
Tänkte att ni skulle få se hur jag spenderar en sån där PERFEKT ensamkväll.
Först å främst tänder jag en rackarns massa ljus. Får nästan lite ångest över att det börjar bli så ljust på kvällarna nu, ÄLSKAR ljuständarårstiderna!
Överallt står små värmeljus och glimmar. Och yes, jag VET att några av er tycker att det där dockhuvudet är läskigt. Men jag älskar det. Fyndade det på en loppis i Provence för en massa år sen, och tycker bara det är SÅ vackert på ett fulsnyggt sätt.
Eftersom mästerkocken inte är hemma får jag äta precis vad jag vill. Då passar jag såklart på att gå loss på sånt som han rynkar starkt på näsan åt – MAAAACKOOOOR! ”Mackor är INTE middag”, brukar mästerkocken proklamera. ”Struntar väl jag i, det är skitgott!” replikerar yours truly. Men jag får aldrig med honom på macktåget. Därför är det fantastiskt att kunna äta det frukost, lunch och middag just nu.
Mackmiddagen intas med fördel i soffan, framför lämplig underhållning. Nu har jag givetvis gått loss på senaste (och sista! #GråterBLOD) säsongen av GIRLS.
Efter de salta mackorna måste man balansera upp med sött, såklart. Den här gamla megasuperduperfavvoglassen har därför gjort entré i mitt liv igen. Försvinnande god dock, ibland (okej, för det mesta) räcker en burk bara en kväll. 
Sen spenderar jag min kväll mysandes i soffan, mumsandes på goda grejer, konsumerandes underhållning jag gillar. KAN.INTE.BLI.BÄTTRE. (Men okejrå – jag skulle såklart inte säga NEJ till en egen Balivecka, men som näst bästa alternativ är detta guld!)
Medan jag njuter av mina rätt så enkla men oh so underbara nöjen, passar jag såklart även på att uppmärksamma sånt runtomkring som gör mig extra glad. Som vildheten i de här (snart överblommade) tulpanerna, till exempel. Det är vardagsglädje det.
I morgon kväll kommer Niklas hem, så jag får passa på att njuta i fulla drag under mina sista timmar på solokvist. Måste nog gå ut och köpa mer glass, tror jag.
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

Varför vi känner oss som män

Happy clappy PODDISDAG! Efter en veckas Balirelaterat uppehåll är poddisen tillbaka, och i veckans avsnitt pratar vi bland annat om att både jag och Jossan rätt ofta känner oss…okvinnliga. Åtminstone om man ser till de klassiska drag kvinnor och män ofta tillskrivs (varav det mesta såklart är bullshit, men ni hajar). 
ÄLSKAR för övrigt bilden ovan som togs i min soffa efter att vi poddat klart i måndags. Ni som hänger med på Insta Stories såg det ju live, men det var så galet kul att när Jossan kom in genom min ytterdörr så insåg vi att vi hade nästan exakt likadana kläder på oss. HUR knäppt? Det var inte direkt så att vi ringt varandra innan och outfitkoordinerat.
Hon hade ljusblått fluff, jag hade ljusblå stickad tröja. Hon hade ljusa slappa jeans, jag hade ljusa slappa jeans. Men det knasigaste av allt var att vi BÅDA hade vita strumpor med röda hjärtan på…! Inte direkt det vanligaste strumpmönstret, så att vi lyckades tajma in även det var nästan läskigt. Kanske att våra hjärnor automatiskt börjar synkroniseras efter att ha jobbat ihop så mycket, ha ha.
 
Hoppas ni vill lyssna, har ni missat något avsnitt hittar ni samtliga här!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!