Hej Josefin och Vanja! Lyssnade på er intressanta diskussion om manliga vs kvinnliga egenskaper igår och tänkte komma med mina two cents. Att vara manlig är ju kopplat till att vara rak, aktiv, driven, tuff osv, medan att vara kvinnlig är kopplad till att vara ljuv, söt, vän, försiktig. Det manliga är positivt kodat och det kvinnliga är negativt ("tjej" kan ju till och med användas som ett negativt prefix, typ tjejkast eller tjejracket). Jag tänker såhär: varför ska vi överhuvudtaget ta en massa egenskaper, klumpa ihop dem och dela upp dem utefter kön? Vi har ju alla en blandning av dessa egenskaper inom oss, precis som ni pratade om. Det känns för mig onödigt att säga "jag är tjejig på så sätt att jag gillar hjärtstrumpor, men jag är också manlig eftersom jag är driven". Vore det inte bättre att tänka "jag är en driven person som gillar hjärtstrumpor". Utan kön inblandat. Hänger ni med? Jag menar inte att neutralisera, personligheten förändras inte, men vi struntar i att dela upp alla egenskaper under två fack (manligt och kvinnligt). Då får vi plötsligt tillgång till dubbelt så många egenskaper också, utan att behöva blanda in kön (vilket ju, precis som ni pratade om, inte är så problematiskt när man är en tjej som gillar en manlig sak, men desto jobbigare om man är exempelvis en pojke som gillar rosa). Om vi försöker komma bort från att koda egenskaper utefter kön, tror jag att vi blir friare att vara de vi är. Det handlar såklart inte om att neutralisera (typ som exemplet med barnkläder: jag menar inte att alla ska vara grön-gula, utan att alla ska ha möjlighet att använda vilka färger de vill), utan att öppna upp för fler alternativ. Ni är inte kvinnor som har manligt i er eftersom ni kan driva företag – ni är kvinnor som driver företag! 🙂