Ni KAN mig! SÅ himla kul att läsa era kommentarer om vad ni trodde att vi skulle skaffa för soffa – och GIVETVIS har ni HELT RÄTT! Älskart! För visst ska vi skaffa en sammetssoffa. Det enda ni inte prickade in 100% var färgen, de flesta av er trodde pÃ¥ mörkblÃ¥.

Och det var faktiskt mörkblå vi hade tänkt oss, men sen såg vi den här LJUVLIGHETEN ovan i världens finaste grönblåa nyans, och då var saken biff. HUR FAB är inte denna rackarns soffa?

Vi hade inte alls tänkt skaffa en ny soffa, men när vi köpte en mörkblÃ¥ sammetsliknande pläd till den grÃ¥a soffa vi har nu (och som vi haft i snart 10 Ã¥r), sÃ¥ slog det mig pÃ¥ en gÃ¥ng – det är ju EN HEL SOFFA i sammet vi ska ha! Jag bredde ut pläden över vÃ¥r grÃ¥ing, sa ”Koooom älskling!” och pÃ¥ brÃ¥kdelen av en sekund var Niklas ocksÃ¥ med pÃ¥ sammetstÃ¥get.

NÃ¥gon dag senare dök ovan soffa upp i mitt Inspirationstagramflöde. Jag kände omedelbart att ”Här är den!”, tog en skärmdump och messade Niklas. Som ocksÃ¥ blev kär vid första ögonkastet. SÃ¥ nu har vi lagt en beställning hos The Sofa Store, och om nÃ¥gra veckor fÃ¥r vi hem denna rara skatt som kommer skänka OÄNDLIGT med vardagsglädje varenda dag.

Slängde ihop ett litet snabbt collage så ni är med på visionen. (Och nej, vi ska inte byta ut vårt fantastiska marmorbord men jag hittade inget sånt som vi har när jag googlade så det ovan fick duga, bara så man får känslan liksom.) Det kommer bli SÅ RACKARNS FINT!

ÄLSKAR att soffan känns sÃ¥…vuxen. SÃ¥…lyxig. Fast ändÃ¥ BOHEMISK. Den är liksom vi i ett nötskal, och jag tror att jag tittat pÃ¥ den där skärmdumpen varenda dag sen jag sÃ¥g soffan för första gÃ¥ngen. Ni hör ju – jag är KÄR! Vad tycker ni? HÃ¥ller ni med om att vi hittat en rackarns JUVEL till soffa?

För andra som är sugna på att hoppa på sammetståget så hittar ni soffan här!

Under min ensamma vecka pysslade jag ju runt här hemma och styrde upp sånt jag ville fixa till. En grej jag tog tag i var vårt soffbordsfluff, var SÅ trött på de böcker och tidningar som legat där SÅ länge. Dags för förändring! Numera ser det ut såhär, mycket härligare tycker jag.

Älskar det här doftljuset som är gjort av en gammal vinflaska.

Den här ljusstaken i form av ett dockhuvud är också en ny favorit. Jag ÄLSKAR dockhuvuden, tycker de blir en lagom quirky inredningsdetalj.

Plockade bort alla kuddar vi hade med färg ocksÃ¥, var sugen pÃ¥ en lite stramare känsla. Men snart kommer det en färgklick som heter DUGA i vardagsrummet, för vi ska nämligen byta ut vÃ¥r soffa. Mot en riktig JUVEL. Bild pÃ¥ denna nya raring kommer snart, vad tror ni att vi kommer satsa pÃ¥ för typ av soffa? Vore skoj att se om ni kunde pricka rätt…

Nu längtar jag bara efter att fÃ¥ upp lite konst pÃ¥ väggen ovanför soffan. Vi har ju beställt en jäääättestor tavla av en kompis, och den är snart klar. Direktiven hon fick var ”lyxdjungel” och sen gav vi henne nÃ¥gra exempel pÃ¥ växter och djur vi gillar (pÃ¥fÃ¥gel, elefant, apa, monstera, ormbunke med mera), sÃ¥ fÃ¥r vi se vad hon kommer fram till.

För nÃ¥gra nätter sen drömde jag dock en mardröm om just det här. Jag drömde att Fanny kom hem till oss för att leverera tavlan – men istället för en mÃ¥lning hade hon fÃ¥tt för sig att göra en installation. SÃ¥ vi fick ett gigantiskt grönt tält som hon tyckte att vi skulle ställa upp i vardagsrummet. JOBBIG STÄMNING.

Känner mig dock rätt dundersäker på att det hon kommer skapa är nåt vi kommer gilla, ska bli oerhört spännande att se vad det blir för nåt!

Jaha hörrni. Det här med att jag skulle bli en friskus gick käpprätt åt helvete under mina tre sista semesterveckor. Någon som är förvånad? Inte jag. Tyvärr. Att få en så extremt bekväm och någon så vansinnigt motvillig mot all typ av fysisk aktivitet som jag att röra på sig två gånger i veckan ÄR en riktig rackarns utmaning. Det visste jag ju.

Men. Allt gick ju faktiskt fantaaaastiskt bra till en början. Detta tack vare min träningsbuddy glammis-Picklan. Tillsammans pushade vi och peppade varandra. Hon är (minst) lika negativt inställd till friskuslivet som jag, sÃ¥ vi förstod varandra precis och visste hur mycket som skulle till för att vi…skulle fÃ¥ till det här.

I tre veckor lyckades vi knata iväg till Friskis & Svettis tvÃ¥ gÃ¥nger i veckan – och vi MÅDDE SÅ BRA. Vi kände oss sÃ¥ SABLA duktiga. Och mitt sladdriga onda knä BLEV BÄTTRE. Hallef*ckingluleja!

Även de tvÃ¥ första semesterveckorna gick det bra. Jag tog med mig joggingpjucksen till Portugallien – och ANVÄNDE dem. Bara en sÃ¥n sak. Men sen gick det Ã¥t helvete. Tio dagar ensam med Iggy hos mamsen bjussade inte pÃ¥ nÃ¥gra träningstillfällen alls, och mina ensamma dagar hemma ville jag INTE slösa pÃ¥ att knata till Friskis.

Men. NU är vi igång igen! I morse tog jag en powerwalk, lyssnade på (min å Jossans såklart he he) poddis och njöt av solen, vattnet och alla fina båtar jag såg på vägen. I morgon ska jag å Jossan på en pressfrulle som börjar 8.30, då ska vi ses kl 8 och promenera dit. Och på fredag har jag å Picklan bokat in ett Friskispass. Back on f*cking track!

Att två gånger i veckan få in en fysisk aktivitet av något slag är mitt #höstlöfte16. Det är nog en av de största utmaningarna jag någonsin antagit, för som ni vet ÄR jag ingen träningsperson. Men ett trasigt knä och en rygg sliten av att kånka runt på min goda lilla unge gör att jag motivationen finns där för första gången. Som jag ju beskrivit i tidigare blogginlägg.

Och det coola är, att den här gÃ¥ngen har jag verkligen fÃ¥tt känna pÃ¥ det där som alla träningsmänskor alltid pratar om – det här med att man ”ju mÃ¥r sÃ¥ braaaaaa” av att röra pÃ¥ sig. När jag försökt tidigare sÃ¥ har jag gjort det pÃ¥ klassiskt Vanja-manér – gÃ¥tt ALL IN och gjort för mycket för snabbt. Suttit fyra timmar pÃ¥ spinningcykeln, joggat runt Söder och lyft lösa vikter 7 dagar i sträck. Och mÃ¥tt PISS. SÃ¥klart.

Men den här gÃ¥ngen har jag ju gjort det av rätt anledning, och därför känt att nu MÅSTE det göras pÃ¥ ett lÃ¥ngsiktigt sätt. SÃ¥ i fem veckor lyckades jag ändÃ¥ hÃ¥lla uppe det där med att röra pÃ¥ mig tvÃ¥ gÃ¥nger i veckan. Och nu fick jag äntligen uppleva det – jag mÃ¥dde SÅ BRA. Jag KÄNDE verkligen skillnaden. Och det var magiskt.

Så nu jäklar ska jag tillbaks till det där må bra-iga stadiet. Mitt knä ska fortsätta bli bättre, och min kropp ska fortsätta bli starkare. Som sagt, jag vill kunna knyta mina egna skosnören när jag är 70.